Hur skulle ens relationer se ut om man alltid säger det som poppar upp i huvduet?

Säg att man i varje situation alltid säger exakt det som först dyker upp i huvudet. Ingen eftertanke, inget filter, inget att hålla tillbaka; allt som tänks sägs direkt, oavsett läge, människor eller konsekvenser. Ingen social anpassning, inget försök att mildra, bara rå spontanitet hela tiden.

Hur hade en sådan persons relationer till andra människor sett ut i längden? Hade folk uppskattat ärligheten eller hade det mest lett till konflikter, sårade känslor och trasiga relationer?

Gör inte folk det redan? Är människor inte sig själva dvs falska?

Ok så du menar att du varje gång du tänker något så säger du det också? Alltså typ chefen säger något korkat och du tänker "hur i helvete blev hon ens chef" så säger du det?

Det skulle nog inte vara så bra och alla försvinner runt omkring dig, folk tål inte någon som pratar strunt hela tiden!

I det privata skulle man nog bli rätt ensam och utesluten i sociala sammanhang. Har du tur stannar några få vänner kvar för sakens skull men kontakten ebbar ut eller försvinner helt efter en tid. Folk tröttnar på att vara lojala.

På jobb fungerar det inte alls.

Det är väl lite som ADHD.

Och svaret lär väl blir lite samma:
Folk uppskattar ärligheten, det leder till konflikter, äventyr att saker alltid händer och man lever, sårade känslor, roligt, och trasiga relationer.

Så lite av allt, bra och dåligt

Inte för att folk med ADHD inte bryr sig, ofta tvärtom, men grejen att bara säga saker innan man hunnit tänka (kanske håller man inte ens alls med om vad man själv precis hörde att munnen sa) har väl i alla fall ungefär samma effekt, fast i något mildare skala. Och det gäller inte bara dåliga saker heller. Det kan vara saker som att man bara säger ”jag älskar dig”, trots att det är helt jävla inappropriate (men kanske ibland uppskattat) eller något olämpligt om sig själv (vilket kanske blir bonding eller roligt. Eller awkward).

Så — allt, fast mer!

Polisen Saga i serien "Bron" var ju nästan så. Hon kunde inte ljuga, men hon träffade ändå killar som först tände på den stilen men sen blev rädda.

Ja. Det är därför jag är ekonomiskt oberoende och andra knegar vidare med näven i fickan. Vem fan vill ha ett gäng yes män omkring sig som slickar röv? ... Trump räknas inte

Är det överhuvudtaget möjligt att utvecklas om man inte gör det, eller har alla numera defekta genuppsättningar behäftade med autism och dylikt som är livrädda för att bryta rutiner och öppna munnen?

Diskrimineringsombudsmannen skulle få fullt upp med alla som blivit "kränkta" och vill ha 100.000 för psykiskt lidande.

Det beror väl helt och hållet på vad som poppar opp.
För en sympatisk person borde det gå ganska bra, för ett riktigt rövhål not so much...

Sedan är sanningen ofta illa hörd. Folk vill inte höra sanningar. Man vill bli smickrade med passande lögner.

Det hade naturligtvis slutat i ensamhet. ”Social kompetens” handlar om att ljuga och smickra omgivningen lagom mycket för att få den dit man vill.

Om det var så vi alla fungerade så hade vi ju anpassat oss till det och hittat vägar att älska varandra utifrån den jargongen.

Men om bara fåtalet gör det så blir det nog knepigt.

Eller så blir det till en underbar relation. Så länge mer gott än ont kommer ut.