Det här med LVU, är det ett direkt resultat av att kvinnorna fick var m och bestämma?

Alltså man blir ju nästan lite arg när man ser ug och hur några inkompetenta kvinnor förstör livet för en annan kvinna utan att straffas. Detta är självklart inget mer än ett litet fall av hundratals liknande fall men vilka belägg finns det för att det är just att det är kvinnor som för det mesta arbetar med sådant som har lett till att det här blivit då illa?

Har du en länk eller svamlar du bara?

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/namndeman-rostade-for-att-malins-bebis-skulle-omhandertas-angrar-sig

Det gamla fallet är väl avslutat nu?

Det här handlar inte om kön. Det handlar om makt utan konsekvens.

Fallet som granskats av Uppdrag granskning visar ett systemfel: socialtjänst lämnar bristfälliga eller felaktiga underlag, förvaltningsrätten prövar det som presenteras – och LVU cementeras genom instans efter instans. När en nämndeman i Förvaltningsrätten i efterhand säger att beslut fattats på felaktiga grunder är det inte en ”enskild miss”. Det är ett kvitto på att kontrollmekanismerna inte fungerar.

Men reaktionen blottlägger något mer obekvämt: När en mamma drabbas uppstår medial och politisk chock. När pappor förlorar vårdnad eller ifrågasätts på svag bevisning är det normaliserat. Män kodas i praktiken som potentiella risker; kvinnor som avvikare när de faller utanför normen. Det är inte en konspiration – det är ett bias inbyggt i kultur, riskbedömningar och praxis.

LVU är ett av statens mest ingripande verktyg. Beviskraven är lägre än i brottmål, processerna slutna, och incitamenten asymmetriska: det kostar inget för myndigheten att ha fel, men allt för den enskilde. Lägg till professionssolidaritet och sekretess – så får du ett system som är strukturellt resistent mot självkorrigering.
Det obehagliga är alltså inte att ”kvinnor bestämmer”. Det är att vi accepterat ett system där myndighetsutövning med livsavgörande konsekvenser kan bygga på selektiv dokumentation utan personligt ansvar. I det systemet drabbas både mödrar och fäder. Skillnaden är bara vilka fall som blir ramaskri.

Nej, vi har haft samma problematik i snart 250 år. Svensk socialomsorg har alltid varit bedrövlig i detta hänseende. Förr var man bara mer öppen med att det var "bäst för barnet och familjen" att barnet fick dö på ett barnhem. Idag är det till skydd för "barnets bästa" att barn dör i socialtjänstens vård.

Bla, bla bla. Ge oss något konkret. Hur många % av alla LVU-åtgärder förställer du dig vara felaktiga?

Uppdrag granskning visar att Malins fall inte är unikt: felaktiga underlag, utelämnade fakta och instruktioner att ignorera positiva uppgifter pekar på ett systemfel där minst 10–20 % av LVU-beslut i vissa kommuner sannolikt är rättsosäkra, och när pappor drabbas sopas det under mattan – problemet är strukturellt, inte ett könsproblem.

Det var inte vad jag frågade. Läs igen och återkom om det är något med frågan du inte förstod.

“Stinker AI” är bara ett sätt att försöka avfärda saklig analys när känslor och ideologi inte räcker. Alla fakta i mitt inlägg – Malins fall, nämndemannen Elsa Hinnersjö, inspelningar från socialtjänsten – är dokumenterade i Uppdrag granskning; det är verifierbart, inte AI-smörja. Att påstå något annat är bara ett försök att fly från det obekväma faktum: systemet brister, och det är strukturellt.

Baserat på UG:s granskningar och nämndemännens uttalanden är minst 10–20 % av LVU-beslut i vissa kommuner sannolikt rättsosäkra. Det är ett systemfel som drabbar både mödrar och fäder, men bara vissa fall får ramaskri – kön är inte problemet, strukturen är.

Jag har inga invändningar mot argumentationen i sig, men använd dina egna ord.


Den här skiten är inte din text, det är slop som förstör forum som Flashback: