Har ni upplevt en egodöd? Vad har ni känt efteråt?

Ja flera gånger på lsd doserad på ett visst sätt som fungerar för mig. Här är min metod (obs, man bör inte göra så här om man inte har viss trippvana):

Jag börjar med en ganska stor men ändå "normal" dos. Det är svårt att veta hur starka lappar man egentligen får. Men om man vet med säkerhet så tycker jag 200 mcg är lagom.

På den dosen får man en rejäl tripp, men ändå hanterbar. Jag tycker om att ligga i det högre spannet snarare än typ 120-150 mcg då den högre dosen tvingar en att släppa taget på ett annat sätt.

Någonstans under peaken tar jag fyra gånger den ursprungliga dosen. Typ 2,5 timme efter jag tog den första. Alltså en återdos på ca 800 mcg.

Toleransen för lsd går upp spikrakt och väntar man för länge händer det inte så mycket mer än att trippen blir längre. Min sweetspot för att undvika det är alltså 2,5 timme.

Den andra dosen kommer slå mycket snabbare än den första. Vet inte riktigt varför, men för mig tar det bara ca en kvart innan världen vänder sig ut och in. Det gäller alltså att vara förberedd.

Eftersom man redan är i ett rejält psykedeliskt tillstånd och förmodligen har släppt taget och bara flyter med leds man in i nästa fas ganska varsamt, även om det går mycket fort.

Att ta det i två faser är essentiellt. Om jag tar en väldigt stor dos direkt blir allt så pang på och trippen blir rörig och förvirrande på ett för mig jobbigt sätt.

Timmarna som följer på den andra dosen kommer spenderas liggande med slutna ögon. Det går liksom inte att göra så mycket annat. Det är därför viktigt att inte behöva möta några situationer överhuvudtaget.

Själva tillståndet som du kallar egodöd är för mig att bada i ett vitt ljus som är liksom alltet, utan medvetenhet om omvärlden, min kropp och helt utan några tankar. Jaget smälter ihop med det vita ljuset. Jag kan inte skilja mig själv från resten av verkligheten. Allt jag är och har gjort finns kvar men det totalt smälter ihop med allt annat som finns och har hänt. Allt blir ett (låter klyschigt jag vet, men det är verkligen så det känns).

Jag har gjort det här ett tiotal gånger, men har inte trippat på över ett år nu. Lever drogfritt nu för tiden.

Wow, det här låter ju helt sjukt.
Jag upplevde egodöd på LSD en gång då jag tagit en stark lapp men var otålig och återdoserade ca en timme efter intaget med en till likadan. Resultatet var att jag fick en mycket starkare tripp än jag ville, med egodöd ca 3 timmar från start. Jag var inte längre medveten om att jag var en människa, utan var hela universum och allt som någonsin existerat, och jag hade alltid varit det.

Jag upplevde detta inte som ett ljus utan som ett enormt mörker. Jag kände mig oerhört ensam, eftersom jag var det enda som fanns och de minnesbilder jag hade av folk jag älskar tydligen bara varit figment av min fantasi.

Jag har sedan dess tänkt tanken att om det istället varit en positiv upplevelse skulle det ha varit nästintill gudomligt. Då och då blir jag sugen på att försöka igen, men har aldrig vågat. Kanske en dag.

Jag har aldrig upplevt det som vare sig ljus eller mörkt - det har liksom bara varit. Jag tenderar dock att fastna i en tankeloop som lyder 'det här är så jävla coolt'.
Gudomligt är definitivt ett sätt att beskriva det.

På ketamin för en herrans massa år sedan. Jag försvann i något slags upplösningstillstånd. Svårt att beskriva efter man landat men jag minns det som att det bara var. Inga känslor som rädsla eller dylikt, bara en existens och ”jaget” var helt borta. Väldigt lugnt och egentligen helt omöjligt att beskriva hur mycket jag än försökt.

Det var också lite omtumlande när man började landa och allt kom tillbaka. Minnen, identitet etc.

Jag vet ju dock att K-hole existerar, det känns dock som att det jag upplevde borde vara någon slags egodöd?