Mäns längd vs kvinnors vikt

Det här är ett tydligt exempel på hur nyliberalismen har påverkat kulturen, inte bara ekonomin. När samhället formas efter marknadens logik blir också relationer till en sorts marknad. Människor börjar värdera varandra som produkter, med egenskaper som kan jämföras, mätas och bytas ut.

Nyliberal kultur tänker i termer av “valfrihet” och “självförverkligande”. Kvinnor uppmuntras att se partnerrelationer som en konsumtionsfråga att “välja rätt” enligt sina preferenser, precis som med varor. Samtidigt lärs män att de måste “förbättra sitt värde” för att duga. Därför blir det accepterat att prata om mäns längd, inkomst eller status, men tabu för män att tala om kvinnors vikt, för då utmanar de den individuella rättigheten att “få vara sig själv” ett centralt nyliberalt ideal.

I ett samhälle byggt på gemenskap och ömsesidigt ansvar skulle relationer inte handla om marknadsvärde. Man skulle se på varandra som människor, inte som projekt eller produkter. Nyliberalismen har gjort det normalt att rangordna människor, och samtidigt moraliskt laddat vem som får säga vad. Det är därför samtalet om längd och vikt inte handlar om respekt, utan om en kultur där individens marknadsvärde har blivit viktigare än ömsesidig hänsyn.

Hur menar du här då, att man inte ska gå efter det man tänder på utan mer tänka i banorna att alla ska få göka, kort som tjock? Typ åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga?

Det är ingen som bestämmer över vad som ska attrahera TS eller någon annan så länge du håller dig inom lagens ramar, det är fritt fram att tända på korta, tjocka, smala, långa, stora bröst, små bröst m.m.

Sluta gnäll och bli kåt ifred!

Ömsesidig hänsyn kan aldrig ersätta attraktion.

Ingen blir någonsin kär av hänsyn.

Jag vet nog ingen typ som är så rädd för att säga olika saker som den genomsnittlige Flashbackaren. Den mest självcensurerande varelsen i världen. Värre än den värsta Woke feministen.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört män säga att de inte tycker tjocka kvinnor är attraktiva. Det är typ den egenskap man hör mest att män inte vill ha i det motsatta könet. När det kommer till utseendet.

Så jag vet inte var TS har fått åsikten att män inte får säga detta ifrån. Antagligen internet och Youtube.

Nyliberal logik säger ofta att allt går att rangordna, mäta och jämföra, men känslor fungerar inte så. Man blir inte kär i centimeter, man blir kär i närvaro, omtanke och gemenskap. Att reducera relationer till siffror är precis samma slags kalkylerande som marknaden försöker tvinga på allt annat i livet. Kärlek går inte att köpa eller mäta.

Ligger nog något i detta ändå. Tror det kommer av den "kropps-positiva" trenden där man ska acceptera sig själv oavsett vikt. Sedan även att kvinnor har reagerat på "anorexia-ideal".

Män får såklart ha vilka preferenser de vill. Men män har blivit väldigt ängsliga de senaste åren så tror även det påverkar vad som anses kosher att säga.

Att folk har preferenser på vikt och längd är egentligen inget konstigt alls utan bara biologi. Men det är ju bara onödigt att kommentera detta till folk.

Fast det är ju inte det.
En kvinna kan öppet raljera om en persons längd, både till honom och om honom inför andra.
Det är socialt accepterat. Kvinnor diskuterar sådant här helt öppet och blir förvånande om en man kommenterar det hela.

Om en man ens antyder något om en kvinnas vikt så kommer halva samhället rasa i förakt och man blir socialt utfryst.

Kärlek växer fram över tid och för att den ska få möjlighet att göra det så krävs det ofta någon form av initial attraktion. Annars blir det oftast ingen andra dejt.

Alla har rätt till sina preferenser och att vara öppen med dom. Sen kan man för all del låta bli att prata en massa skit om de som inte faller inom ens preferens, att hålla på o kalla folk feta,dvärgar etc är bara onödigt.

Mina 2 cent om saken.

Ja, och precis som produkter blir andra människor utbytbara konsumtionsvaror och temporära upplevelser. Det är också därför partnerskapet blir så bräckligt för saker förändras och man har aldrig haft något byggt på en stabil grund.

Ett mindre uttalat problem med det tänkandet är att det inte alltid går frammåt eller ger ett bra utfall att försöka "dejta uppåt". En kortsiktig syn med tydlig liten vinst står över de kostsamma men stora vinsterna. Det synsättet primerar bara utfallet men sällan hållbarhet.

Vad det synsättet blir blind för är att en människa kan gå från ett dåligt stadie till ett bättre. En outbildad kan utbilda sig, en fattig kan bli rik, någon med dålig kropp kan träna och ändra kost. Den nyliberalismen skapar bara en fiskmås mentalitet där alla väntar på att de bra tillfällena ska komma men ingen skapar bra förutsättningar eller bra tillfällen.

Vissa tror att detta skulle evolutionärt primera någon sorts starkare personer men evolutionen skapar bara goda tillfällen för de mest anpassningsbara. "I de blindas rike är den enögde kung".

I vår nya era av socialistisk dejting gäller enkla principer: “Alla ska med!” och “Ingen ska stå utanför”. Här räknas inte centimeter, muskelmassa eller antal likes vi “sätter människan före dejtingmarknaden”.

Vi tror på “högsta skatt på girighet, lägsta på behov” här bestraffas män som hoppar mellan för många dejter och tjejer med orimliga krav får tänka om. Det är ett samhälle att leva i, där kärlek inte hoardas, hjärtan delas rättvist och alla kan känna sig trygga när de söker gemenskap.

På vår dejtingarena gäller “rättvisa åt alla” alla ska ha samma chans på den man gillar, “solidaritet i handling” ibland får man offra sig och dejta den som gillar en, för “välfärd går före vinst” och man får nöja sig med någon som kanske inte är en drömseger, men som ändå bidrar till gemenskapen.