Jag har börjat bli lite besviken när jag hittar saker jag letar efter

Visst låter det märkligt. Säg att jag har tappat bort glasögonen och vänder uppochner på huset. Jag är förstås irriterad hela tiden men när jag väl hittar glasögonen känner jag ingen direkt glädje. Det är som att jakten är viktigare än själva målet. Ändå gillar jag ju inte att leta.
Det hela är mycket konstigt.
Min bästa teori är att det påminner om meningslöst scrollande utan mål och att min hjärna blivit uppfuckad.
Känner någon igen sig?
Andra teorier?

Livet behöver utmaningar...

Grattis du har blivit vuxen och bryr dig om viktigare ting!

Statistiskt är det oftast sista stället man letar på som man hittar dem - tycker du skall fortsätta leta och förstöra statistiken.

Vad fan menar du?
Det kan ju vara nycklar eller telefon eller varsomhelst viktigt jag letar efter. Det är ingen jävla skattjakt för nöjes skull jag bedriver.

Känner faktiskt igen mig delvis och det är ett rätt fascinerande fenomen. Det verkar kräva att en 'medellång' tid förflyter innan jag hittar det för att jag ska bli smått besviken. Hittar jag det nästan på stört så känner jag inget särskilt och går det så lång tid att frustrationen är på väg att explodera så är det bara lättnad. Något mitt i mellan vad gäller tid däremot. Kan det vara så att kroppen är smårädd för känsloförändringar, även när det gäller (vissa) negativa till positiva? Inte utan att man misstänker det.