Dikter i AABBA form

Jag vill gärna få feedback på mina dikter. Det känns som dom är rätt löjliga eller triviala pga limmerick formen, men jag vill veta vad ni tycker. Ingenting är gjort med chatgpt!

Mörkret
När dagen gryr och tomhet rår
av mig upphör alla spår
I ensamhet jag vandrar kvar
där tomma tankar far
av oro hemsökt vart jag går

Men när smärtan är på max
Viskar mörkret, kommer strax
Skrämmer bort min vän
Glädjen sticker, kommer sen
Bakom mörkrets dova krax

För mörkret tar sig alltid fram
Känna glädje blir till skam
Då mörkret alltid vinner
I ett grått och dunkelt skimmer
Kärlek blir till damm

Den som mörkret kan besegra
Och dess öde hårt besegla
Är Morgonljus när solen gry
Först då blir själen kry
Och leenden från hjärtat åter segla

Men morgonrodnads färd till dag är lång
Och överallt hörs mörkrets sång
Då den skriker efter blod
Stjäl från hjältar deras mod
Och gjuter given glädje i betong

Mörker har av synd sin börd
Det har av ångest blivit förd
När ljuset det förgör
Gömma sig man bör
För ingen lämnas oberörd

Efter solvarv strider de på nytt
Bevittnade av best och knytt
Som ser på när
De båda samlar här
Och sol och måne blir förbytt

Då ljuset mörker i sig tugga
Bleka strålar genom molnen dugga
ljusets vinst
Anar man minst
Det mörka gömmer sig i skugga

För mörker giva aldrig upp
Planerar redan nästa kupp
Varthän det går
Sliter det i hull och hår
Så vaka mörkret under lupp

Om du själv tycker dom är rätt löjliga och triviala, vad får dig att tro att vi andra skall tycka något annat?

Vad jag menar är att jag skriver i limmerick form som vad jag alltid sett är humoristiskt skrivna. Blir det fel att använda ett komiskt versmått i mörka texter?

Jag skulle säga att det främsta problemet inte är att det är en massa limerickar (det har definitivt sin charm), utan att språket är alldeles (med stort A) för storvulet och högtravande i kombination med att i princip alla meningar saknar djup och känsla, och är mestadels rena plattityder och klyschor. Det är i sina bästa stunder dansband.

Du undrar om det är för mörkt? Knappast. När du bara staplar utnötta klyschor på varandra på det här viset blir det varken mörkt eller ljus, det blir bara platt. Det angränsar tyvärr nästan till lyteskomik. Noll själ. Bara tomma ord.

Tack för detta! Har du någon poet att studera för att öka djupet? Jag har intresserat mig för poesi för ett par månader sedan och är total amatör.

En limerick ska ha en plats som avslut på första raden t ex:

Det var en ung flicka från Gränna
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna.

Wikipedia:
Limerick (diktform)

särskild form av skämtvers
Limerick (tidigare även "mumrik") är en särskild form av skämtvers som uppkallats efter staden Limerick på Irland. En limerick ska ha fem rader och rimschemat A A B B A. Första raden kan sluta med ett geografiskt namn och innehållet bör vara ekivokt, ekvivokt, zeugmatiskt eller innehålla en oväntad knorr. Antalet stavelser är inte givet, men den första, andra och femte raden har vanligen åtta till tio, medan den tredje och fjärde har fem eller sex stavelser. Raderna 1, 2 och 5 ska dock ha tre betonade stavelser och de övriga raderna två.[1][2]

Använd versformen korrekt för att lyckas få till något bra. Annars är risken stor att det bara blir plumpt.
Lycka till!

Här får du feedback.
Varför skriva med rim? Som du redan fått synpunkter om: det blir så lätt dansbandsklicheer av det hela.
Här är ett försök att skriva utan att rimma.

Gryningsdagens tomhet i sin kraft
Tolkar ensamhetens slöjas vandring
Tankar utan spår och mål
lösgör sig ur dimman
Ängslan är min arvekropp
mitt jag, min själ och mina tankar




Här är det inte ett försök, istället är det yttersta perfektion.
“Situationer” (1957), Sonja Åkesson:

De dagarna /
var åkrarnas andetag /
gråa och upplösta som aska, /
och regnets enformiga vandring /
hängde innesluten /
i de oupphörligt /
fallande lövens /
tunga spådom
(”Varsel”)



Mer perfektion; inte Sonja Åkesson, men en annan av våra stora:

alla talar så mycket om att vara och icke vara
det tjänar väl inget till när man redan är?
men nog vet jag hur det känns
med nageltrång i själen
nog vet jag
att det egentligen inte finns någonting
som gör så djälva ont
ibland blir det för mycket
jag måste skrika
men då kommer någon och säger
att stör inte grannarna för fan
och nageltrånget växer i själen
och det spränger mig
och jag exploderar
och jag blir vansinnig
och i frågan om att vara och icke vara
ställer jag mig obetingat
på sidan för icke vara
men vad tjänar det till
när man redan är?

Budskapet är att jobbigt mörker, okej. Fjärde strofen antyder ljus, men sen back igen. Så lite enahanda, om inte det är meningen.

Är absolut ingen expert på poesi. Men anser det ska vara rim. Men just AABBA bör vara just limerickar. Dan Andersson och Fröding tycker jag är bra. De "svåra" orimmade förstår jag mig inte på.

Tackar för detta! Anledningen att jag skriver med rim är för att jag inte fattar hur dikten ska läsas. Jag hör ju att det låter bra orimmat men jag hittar inte rytmen. Jag försöker skriva så att det typ skulle gå att tonsätta. Sedan gillar jag den tekniska ordpusslar aspekten Samt svårigheten med att skriva sjungande.

Tack för lyckönskningar, blev detta bättre?

Ett gäng från internets avgrund
Begrundade en stund
Utifall att
Vår logga är en katt
Bör jag hos agria bli kund?

Så dom gjorde ett test
Först lite lätt mot en häst
Men när gnägget kom
Skräck satte fart på dom
Och idag är en av dom präst

På kattdagis han predikade
Om faran hos de svikare
När dom ryter ut
Eller ger av ett tut
Garanterat kulturberikare

Jag skrev när jag låg inlagd på psyket så mer en dagbok egentligen. Men du har rätt, det är för långt och saknar crecendo.