"Älska lumpen" och malajer?

Jag läste om en kille som fått PTSD av lumpen och fängelse i två veckor (som blev till fotboja) för att ha avvikit. Han nämnde inte en allergi för att få göra lumpen och hävdade han verkligen gillade det. Sen fick han Covid och blev isolerad.

Sen kräksjuka och slutligen Covid igen. Under den sista isoleringen ska en "ledare" ha behandlat honom illa och skrikit på honom att han försökte undkomma lumpen. Det var väl tydligen det sistnämnda som gav honom PTSD eller hela den samlade upplevelsen...

Anledningen att jag tar upp detta, är att killen efteråt ändå sa att "han älskar armen", trots sin upplevelse. Det fick mig att fundera... Min värnplikt var väl inte alls lika hemsk som hans, även om det finns paralleller. Jag blev sjuk flera gånger, men som jag minns fick jag åka hem...

Fast jag kan knappast säga att jag älskade lumpen, snarare att det gick att tolerera. Men jag var "malaj" i lumpen, även om jag efteråt läst att det inte formellt är malaj (handräckning-värnpliktig) då det ingick tjänstgöring med vapen. Vi hade 6 veckors gröntjänst där också en fält-vecka (eller om det var fler) ingick. Efter det hade vi åtminstone två fält-veckor till senare. Vissa av oss fick också simultant lära oss köra lastbil...

Sen placerades jag på ett ställe där jag jobbade med att dela ut post på regementet och en del kontorsarbete. Detta var i stort sett som ett vanligt jobb, och andra tjänster på regementet utfördes också av värnpliktiga såsom transporter med lastbil...

Jag har läst att detta idag sköts av civila och att det finns några tjänster motsvarande malaj idag. Detta medför ju säkert att dessa tjänster blir dyrare för försvaret. Dessutom att det inte finns något alternativ till "stridis"... Dessa tjänster hade kanske verkligen behövts idag, då många ungdomar som skulle mönstra uppgav att de var för sjuka för att göra lumpen eller ens mönstra.

Så man kan undra om inte dessa tjänster borde finnas idag? Och om vi återgår till att "älska lumpen" så tror jag inte att de flesta gör det... När jag gjorde den så såg alla det som fantastiskt att få ta på sig civila kläder. Och att åka hem var för många veckans höjdpunkt. I efterhand så har det dock färgats lite av nostalgi för mig, men jag minns ändå att allt i lumpen inte var så himla kul medan det pågick..

Så finns det verkligen många som "älskar lumpen" eller skulle en stor del helt enkelt helst slippa? Hade "malajer" behövts igen idag? Det anknyter som jag tog upp, en del till den första frågeställningen.. Om många idag helst undslipper lumpen så skulle det kanske hjälpa om det fanns alternativ tjänstgöring?

Så vad tror och tycker ni om detta?

Har man ett så pass svagt psyke att man får PTSD för att befäl skriker på en så borde man ha sållats bort redan på mönstringen

Det kan verka så men det var nog inte bara det. Han var isolerad tre gånger i rad och hade de två sista gångerna knappt något att göra. Så det var kanske inte bara det att ett befäl skrek på honom...

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/david-23-fick-ptsd-av-lumpen/

Jaha? Oavsett har han bevisligen ett extremt svagt psyke, han kan förvänta sig extremt mycket jobbigare situationer i ett skarpt läge. Han ljög dessutom på mönstringen, så en okvalificerad person med svagt psyke pallade inte trycket. Vilken gök.

Isolerad, ja tänk vad hemskt. Gud, jag känner att jag får lite PTSD bara av att tänka på det.

Naturligtvis är det värre att vara på ett slagfält där bomber regnar ner bland soldaterna. Men yngre är kanske känsligare ibland och att isoleras i 5 veckor kan nog vara ganska tungt speciellt för någon som aldrig upplevt något liknande.

Han hade väl pollenallergi vilket jag inte inte ens vet om det diskvalificerar någon från värnplikt.

Men ok... Det verkar lite överdrivet något sådant kan ge PTSD men det fanns väl flera faktorer...

Egentligen är hela situationen idag djupt ironisk. Vi satsar mer på försvaret än på länge. Fler ska göra lumpen och sen ett tag även kvinnlig värnplikt...

Samtidigt hävdade 64% av ungdomar (om jag minns rätt) att de är för sjuka för att mönstra och göra lumpen. Förr fick nästan alla killar göra lumpen och det var svårt att komma undan...

Men då fanns åtminstone ett alternativ till vanlig tjänstgöring. Det skulle ju vara en "lättare tjänst" men var betydligt längre än vanlig värnplikt. Men det hade kanske passat vissa ungdomar idag som ett alternativ?

Det är bara att vägra. Dyk inte upp, sätt dig på tvären och sabotera maximalt genom att göra allt så omständigt som möjligt. Lumpen är ett särintresse som de kan syssla med som har den driften.

Om någon helt vägrar kanske de till slut ger upp? Fast ungdomar som vägrar kan sättas i fängelse...

Hellre fängelse än att ligga i något tält i Boden och frysa. Fängelserna är varma och ombonade och man hamnar definitivt på en öppen lågsäkerhetsanstalt för vapenvägran. Det är inte direkt ett jättebrott att vägra göra lumpen.

Ok, men förr ansågs att ha gjort lumpen som en ganska stor merit när det gällde att få jobb. Att någon som inte gjort den kanske har något allvarligt problem var väl en anledning.

Idag är det annorlunda, men för alla yngre som ska ut på arbetsmarknaden kanske det väcker frågor om de inte gjort lumpen?

Han kan anmäla sin ptsd till de ryska styrkorna så kommer deras
raketartilleri, hyperbariska vapen och Iskanderrobotar att lämna
honom och huset han bor i ifred.

Vapenvägrare bör erbjudas vapenfri tjänst. Vägrar man det med borde det vara 36 månaders tungt straffarbete med daglig tortyr