Hur gör de med sämre inkomster?

Jag undrar hur vanligt folk, typ arbetare inom sjukvård och liknande med låga löner, orkar fortsätta fortsätta leva så år efter? Pengarna räcker aldrig till, man har slut på kontot lagom till barnbidraget kommer den 20:e och kan då handla lite mat som räcker till lönen kommer den 25:e och sen ska alla räkningar betalas och så är det snart samma igen. För mig känns detta sättet att leva helt meningslöst.

Vad har du gjort för att åka din inkomst? Gäller att se möjligheterna i livet annars är det lätt att hamna i ett icke önskvärt läge.

Du målar en överdrivet mörk bild. De flesta har aldrig problem med att pengarna alltid är slut, det handlar om max 10-20% av oss människor som inte kan hantera pengar uppskattar jag.

Livet är i grunden meningslöst, men vi kan ge livet mening. Många hittar en tjej de knullar lite med och äter tacos på fredagen, andra skaffar barn och omger sig med barnens kompisar och har massor med fritidsaktiviteter och sporter, andra ägnar sig åt sina intressen kanske tillsammans med vänner. Det är så livet ser ut för de flesta, oavsett om man är låglönejobbare eller tjänar mer och bor större och har större finare bil och reser utomlands några ggr om året.

Ja, hur orkade våra förfäder som var pigor och drängar? Eller ännu värre, backstugusittare och deras barn? Förr var det väl religionen som gav tröst och hopp om ett bättre liv (eller kanske tankar på att emigrera, när det väl rullade igång). Idag drömmer väl många om pensionen och samlar så mycket pengar det går under tiden. Det är nog få som lever i nuet, det är alltid framtiden man lever i. När man jobbat ihop den där miljonen, när man gått i pension, när man vunnit på Lotto osv. då börjar livet "på riktigt").

Det hjälper nog säkert om man gör något hyfsat viktigt för samhället, till exempel jobbar inom vården. Även om det är otacksamt och dåligt betalt så vet man att man gör någonting som faktiskt bidrar till en bättre värld. Då är det svårare att motivera att man sitter på ett kontor, knappar på ett tangentbord och fyller i Excel-listor - alla sådana "arbeten" är egentligen totalt meningslösa.

Har ett låglöneyrke, men har inga som helst problem med att få pengarna att räcka till, kan åka utomlands när jag har lust, gå på krogen när jag vill med mera. Trivs för övrigt med arbetet, speciellt det där att känna att jag gör nytta för andra.

Och precis lade jag en liten order på Klarna. Aktier alltså.

Människor fungerar olika och värderar saker olika i livet, för alla är inte pengar allt, hur kan man inte förstå att människor är olika?

För många finns inga andra val!

Men med din insikt kan du väl dela med dig av hur ditt liv ser ut?
Hur orkar du som ”tydligen” inte är så vanlig?
Berätta om din ”gräddfil” , hur du orkar genomlida livets hårda dagar.

Ja, vi har olika behov och självklart kan man överleva utan problem på ett låglönejobb. De som får problem är de som inte ser begränsningarna och försöker leva som medelklassen ekonomiskt. Den ekvationen balanserar inte och man hamnar i skiten.

Kan inte riktigt se hur en person som ligger runt medianen på 35 000 spänn istället för 25 000 kan anses leva ett mer meningsfullt liv.

Det lämnar utrymme för nån streamingtjänst till, ett krogbesök här och var, nåt dyrare klädesplagg, fler julklappar att skeppa till ÅVC, en charter till nån jävla betongresort en vecka varje år. Är det ett liv med större mening?

Du uppskattar som fan läser bibeln. Du kanske ska hålla dig till saker du behärskar istället.

Det är inte alla som orkar. Vissa ger upp och blir utbrända och sitter i soffan.

Exakt vid vilken ekonomisk brytpunkt börjar livet bli meningsfullt?