Sonen sparkade granne som ringde på dörren – familjen mister lägenheten

Har man otur i livet med sitt barn eller partner eller man råkar ut för en stalker eller vad som helst så kan man som brottsutsatt bli av med sin bostad.
T. ex någon med ett galet x som hela tiden trakasserar en genom att uppsöka en i bostaden så anses man själv som ett problem och som måste bort.
Detta ser vi också i det här fallet att trots att sonen hamnade på rättspsyk så ansåg bostadsbolaget att han kunde komma att uppsöka sin mor på permisar och även när han blev utskriven, därför ansågs hon även som ett potentiellt kommande problem.
I det här fallet bör inte sonen heller ha haft en egen bostad och eftersom mamman nu är vräkt så tvingas hon väl bo hos sin särbo, om hen nu vill det?

Det gäller att inte få en dålig avkomma som med tiden kan göra en bostadslös.
Mamman hade bott prickfritt i 20 års tid och jag antar att sonen är någonstans i den åldern.
Mamman i det här fallet uppger att hon en tid innan sökt vårdens, polisens och socialtjänstens hjälp.
Allt slutar alltså med att hon själv mister sin bostad.

Sonen passade in på rättspsyk, så pass vrickad var han. Den sonen tvingades mamman hantera i sitt privatliv, det kom hon mycket riktigt inte undan, nej.
Nu saknar hon egen bostad efter 20 års prickfritt boende.

Grannarna slipper få stryk igen, vilket kanske är ett plus, men vad vet jag?

Det är därför svåra människor måste ha alternativa boenden, men de finns knappt.
Varken hyresvärdar eller oskyldiga människor ska behöva drabbas av personer som inte går att ha bland normalt folk, men så ser det ut idag, det är det som är problemet och något vi alla normala kan drabbas av.
Men alla behöver ändå tak över huvudet, även de galna.

Helt rätt. Det var ett stort svek mot i princip alla att stänga mentalsjukhusen.

Hon bodde antagligen hos särbon för att slippa sin eländiga kvinnoboxande avkomma! Nu blev han istället grannens problem.

”Värden menade också på att det inte skulle vara tryggt för grannarna, om mamman fick bo kvar, då sonen kunde återvända vid permissioner eller avtjänat straff.

Mamman hävdade att hon inte alls bodde på annan adress, utan bodde permanent i lägenheten och att hon var särbo med sin man. Hon tyckte det var fel att bli uppsagd efter 20 år utan några problem. Hon sa också att sonen inte skulle bo mer hos henne, utan att han skulle få hjälp av socialtjänsten.”

Första stycket förstår jag. Även om sonen bor på annan adress senare, så kan han ju hälsa på sin mamma. Även om han aldrig mer skulle orsaka någon störning eller problem, så förstår jag att hyresvärden och grannarna skulle känna oro angående otrygghet.

När det gäller andra stycket. Jag tycker det kvittar hur länge man har bott i lägenheten. Det finns ändå situationer där hyresgästen bör bli vräkt ändå. Oavsett om man har bott i bostaden i åratal utan problem tidigare.

Och som jag sa tidigare, även om sonen flyttar till annan adress efter avtjänat straff, så finns ju möjligheten att sonen besöker sin mamma på adressen etc, och stöter på grannarna och orsakar problem igen.

Och hon verkar ju inte bo i lägenheten permanent, utan bor mestadels hos ’särbon’ (eller helt och hållet hos honom). Medan sonen har fått bo själv i den lägenheten. Då har mamman inget egentligt behov av lägenheten, och då är det inte konstigt att det sägs upp.

Och nu finns det istället en massa fängelser(utöver rättspsyk)och där hamnar folk först när en oskyldig omgivning råkat mycket illa ut och ibland också mist sitt liv.
Sonen i artikeln har nog inte endast attackerat både sin flickvän och en granne utan även sin mamma.
Nu är mamman av med lägenheten.

Hur allvarligt skadad blev grannen?

Eller så bodde hon hos sin man och fick massa bidrag till en lägenhet som sonen kunde bo gratis i. Klassisk scam.
Alltså inte bara grannens problem utan alla skattebetalares problem.

Oskyldig och oskyldig. Hon bodde uppenbarligen inte där, och begick således folkbokföringsbrott. Dessutom tar hon med detta en hel lägenhet i anspråk för allmännytta. Korrekt beslut av hovrätten, med andra ord.

/AI