Medicin mot social ångest och ångest generellt?

I tonåren gick jag på SSRI-medicin men slutade frivilligt efter några år eftersom jag tyckte att det var fejkad lycka och jag kände att humöret blev för ostabilt. Jag gillade inte heller hur jag blev översocial i vissa situationer, det var så olikt mig och jag skämdes nästan efteråt.

Lovade mig själv att aldrig röra skiten igen men nu börjar jag bli riktigt jävla less på att dagligen känna ångest och oro. Jag har haft social fobi hela livet och gått till massor av psykologer och jag har även fått höra att jag visar tydliga tecken på autism från en terapeut. Har gjort varenda test som finns på nätet och alla pekar på att jag har det men jag gjorde en utredning för några år sedan hos vårdcentralen som visade på att jag inte hade det, vilket var en stor besvikelse för då hade jag i alla fall äntligen fått en förklaring till problemen och kanske rätt behandling.

Direkt gick man tillbaka till ovisshet och ofta även hopplöshet och där har jag varit i många år nu.

Hur som helst, jag är trött på ångesten jag känner varenda dag, speciellt inför jobbet. Man jobbar på några veckor och uthärdar ångesten för att sedan bli helt utbränd mentalt och i kroppen vilket gör att man sjukskriver sig några dagar och cykeln bara fortsätter.

Blev mycket text för en väldigt simpel fråga men finns det några bra mediciner mot ångest som inte gör en till en zombie? Finns ju väldigt starka mediciner vet jag men är det det enda alternativet?

Du får kämpa på och ha tålamod. Försöka hitta en livsstil, en vardag, som är hanterbar och som ger så lite obehag som möjligt. Gör små förändringar, som blir små förbättringar.

Nej det finns inga piller som löser dessa problem.

Oavsett medicin får du ju återigen ”fejkad lycka”. Jag hoppas att du ser problemet i ditt resonemang.

Jag kan börja med att säga att jag inte vet nåt om mediciner mot ångest. Det är inte därför jag skriver.



Jag ville bara säga att jag fattar att din situation tär på dig. Attt välja mellan:

- ständig ångest + oro

eller

- fejkad lycka + ett humör som inte är stabilt + ett sätt som gör att du ibland skäms

Ja, det känns som att välja mellan pest eller kolera.


Ångest och oro är tyvärr vanligt vid autism.




Så det låter inte helt otroligt att du kan ha det. I synnerhet om du känner igen dig i beskrivningen av autism. Otroligt tråkigt i så fall att vårdcentralen inte fångade upp dig. Men det är ju det spektrum, så därför kan vissa människor vara svåra att ställa diagnos på, även om de egentligen tillhör spektrat.

Men nu ska jag ge dig en liten väg in i att få en eventuell autiamdiagmoa. En väg som en av mina kompisar med autism använde. Jag kan inte garantera att det funkar, men kan ju vara värt ett försök.

Han bad nämligen att få träffa en arbetsterapeut på psyket. Det tog ett antal månader att få tid. Så klart. Men han kom dit till slut. Tillsammans med arbetsterapeuten gick han under en längre tid igenom varje moment i sitt liv. Tänk dig en tårta med olika tårtbitar. En tårtbit kunde vara mat. Vad för mat hade han svårt att äta. Hur gick det att köpa coh laga mat. En annan tårtbit var sömn. En tredje hygien. En fjärde städa och hålla ordning. En femte kommunikationer (buss t ex) etc. Dvs alla moment under en dag.

Min kompis hade som läxa hemma att tänka på de saker som han hade svårt för. Saker han måste göra på ett visst sätt. Vad som stressade honom. Ja, allt som komplicerade livet och gjorde det svårt.

Genom att ställa samman mer noggrant hur hans liv var och vilka konsekvenser hans sätt att vara orsakade, fick han hjälp att gå vidare i processen att få en diagnos. Det är liksom lättare när det finns en så tydlig utredning på hur hans liv är från morgon till kväll. Hur han måste kämpa. Och vilka saker under en vanlig dag som ökar på ångesten och oron.

Hur är din vardag? Klarar du av att ta hand om dig själv och ditt hem? Har du ork att diska, tvätta städa?

Problemet med autism är att vissa har såpass utvecklad personlighet att autismen knappt märks.

Jag har också social ångest och tror också jag har autism. Har misstänkt det sen lite. Märker att jag ser, hör och påverkas av omgivning.

Känner igen dig så bra i din beskrivning.
Jag har tyvärr inga tips förutom att andas djupt ibland.

Det finns ingen medicin som tar bort social ångest utan biverkningar; SSRI kan ge “fejkad lycka” och bensodiazepiner riskerar beroende. Det du kan göra själv är att strukturera vardagen: ha meningsfulla hobbies, träna regelbundet, sov ordentligt, ät näringsrikt och håll regelbundna måltider. Skapa små rutiner och steg som du klarar av utan stress, så minskar ångesten långsamt och uthålligt. Läkemedel kan lindra kortsiktigt, men hållbar förändring kommer från konkreta, dagliga vanor.

Man behandlar inte autism. En diagnos ger dig jack shit.

Eftersom det inte är ovanligt med samsjukdomar vid autism såsom bipoläritet, ADHD kan medicin mot dessa lindra en del. Men även om man har annat såsom social fobi, GAD, depression etc. så finns det en del som kan förenkla livet en smula.

Oavsett vilken diagnos man har (eller inte har fått) är det viktigt med rutiner och att låta kroppen må bra med matvanor, träning och sömn. Hobbies som inkluderar fysisk aktivitet i grupp är jättebra, särskilt fotboll, innebandy, etc. Men även kreativa egna hobbies såsom matlagning (där man själv får njuta eller om man vill, låta någon annan dela det man åstadkommit). Har en vän med utpräglad autism som har blivit fena på att laga god husmanskost och som har fått ett stort nytt intresse. Dessutom vågat bjuda hem en och annan vän, trots att det inte finns så många i hans bekantskapskrets.

Samsjuklighet kan också leda till ökad stress, kognitiv och emotionell överbelastning och försvåra anpassningar och kravhantering. Just detta med krav kan vara knepigt. Man kanske känner sig förpliktigad att prestera men orkar inte tvätta, städa, diska etc. Och så orkar man inte ta itu med allt innan det t. ex. blir ett berg med disk som väntar och högar med tvätt som ska vikas/sorteras, vilket ökar pressen eller oförmågan ännu mer.

Mitt råd i den situationen är att börja i mycken liten skala. Man kan bestämma sig för att ta hand om eller diska 3-5 saker per dag, helst fler om man orkar och vill. Allt är ett framsteg jämfört med ingenting. Men orkar man inte med mer, väntar man till nästa dag och fortsätter med samma tills det är klart.

Medicin och hälsa --> Psykiatri och psykofarmaka
/Moderator