Citat:
Ursprungligen postat av
Ebolakvartetten
Hej Flashback!
Jag har länge undrat en sak. Varför är det så jävla svårt att få personer att identifiera sig som feminister trots att dem har rätt värderingar, syn på kampen och stöttar frigörelsen av kvinnan(både biologiskt och könsidentiteten). Jag är själv feminist och har alltid varit. Vilket många inte förstod varför då jag är en biologisk man. Men om man börjar fråga folk vad och vart deras värderingar ligger så har många samma värderingar som oss feminister. Men ändå inte vill identifiera sig som det?
Varför tror ni det är så? Har ni några egna upplevelser kring detta?
Problemet är att vänstern har kapat ordet "feminist". Vänsterfeminister marknadsför sig inte väl. De står och skriker "hata vita män".
På vilket sätt verkar man för jämställdhet om man samtidigt går runt och "hatar alla vita män?".
Islamister och araber som står för det mesta av förtrycket i samhället vill man inte ens beröra. Det är att gynna mörka "högerkrafter" menar man. Så man verkar bara för kvinnor i vissa avseenden och blundar för stora samhällsproblem.
Dessutom ser vänster-feminister kvinnor som offer. Offer som skall särbehandlas. Inte behandlas lika. Detta leder till kvotering och orättvis särbehandling.
Inte speciellt jämställt eller hur?
"Feminister" på högerkanten som det sällan pratas om, ser kvinnan som stark och anser istället att kvinnor ska behandlas lika som män, dvs inte bli särbehandlade. Dock hörs eller syns sällan denna kategori feminism då den konstant blir överröstad av feminister med rosa hår, näsring och hår under armarna som hellre vill hata vita män, bli särbehandlade och gulla med kvinnoförtryckande Islam.
Finns absolut inget som är jämställt i det.
Vänsterfeminister använder ofta jämställdhet som "common ground", "men om du är för jämställdhet så står du för samma sak som mig! Då är du feminist!". I själva verket är det så långt ifrån sanningen som man kan komma.
Där har du anledningen.