Citat:
Ursprungligen postat av
Menea
Det verkligt kusliga är hur effektivt man har dresserat folk att bli sina egna censorer. Man behöver inte ens ryska hackare eller liknande när ”nyttiga idioter” i väst sköter grovjobbet åt dem: att stämpla varje obekväm tanke som landsförräderi och rysstroll.
Det är den perfekta psykologiska operationen – vi monterar ner vår egen frihet i tron att vi räddar den… När dammet lagt sig finns ingen debatt kvar.. det om något borde ju vara riktigt skrämmande i en öppen demokrati och rättsstat! kasta ut dom som inte går efter majoriteten stryp ifrågasättandet.
Vi får ju hoppas att Bahnhof kommer lägga fram några tydliga bevis på vem som ligger bakom attacken annars är det skrämmande utveckling vi lever i…
Mycket bra skrivet. Genom kravet på absolut konsensus och att misstänkliggöra dem som tycker annorlunda håller vi på att förlora precis det vi vill försvara - vår demokrati och yttrandefrihet.
Man försöker kväva denna tråd om vem som ligger bakom DDOS-attacken mot Flashback med samma infantila personpåhopp som när det gäller migration, Ukraina-kriget och NATO-anslutningen.
- Om du inte var för fri invandring anklagades du för att vara rasist och nazist. Detta även om man insåg redan då att den alltför stora invandringen var katastrofal både för de infödda och för de nyanlända.
- Om du inte nu är för fortsatt krig i Ukraina och att Sverige fortsätter ger bort vapen för hundratals miljarder till en krigshärd så klassas du som vatnik och rysstroll. Detta även om man inser att det bästa för Ukraina hela tiden varit, och fortfarande är, en diplomatisk lösning.
- Om du inte är för Nato-anslutningen och DCA-avtalet anklagas du för att vara Putins nyttiga idiot eller en femtekolonnare.
Jag är övertygad att för både Ukraina och Sverige hade fortsatt neutralitet och diplomati varit en visare säkerhetspolitik gentemot Ryssland än dagens vapenskrammel och militarism. Jag är lika övertygad om att en öppen respektfull demokratisk debatt där man bemöter argument med argument är bättre för Sverige än kravet på absolut konsensus. Särskilt i viktiga ödesfrågor som definierar Sveriges framtid och som gäller hundratals miljarder av våra skattepengar.