Citat:
Ursprungligen postat av
TheJesuit
Vad som underminerades och vad som var motsägelsefullt är ju ofta subjektiv uppfattningar. Det som är sant är att FN tilldelade den brittiskt kontrollerade landremsan till skapandet av Israel. Att det är konflikt 75 år senare beror ju på att några tycker att de borde fått landbiten istället.
Fel igen,. Det koncept som FN ställde sig bakom i sin plan från 1947 var en
tvåstatslösning inom det område som nu utgör Israel plus Västbanken och Gaza (tanken att "det är /Trans-/Jordanien som är Palestina-arabernas egentliga hemland" har aldrig haft någon täckning från FN:s sida).
FN:s delningsplan, november 1947:
https://en.wikipedia.org/wiki/United_Nations_Partition_Plan_for_Palestine
Tanken från FN:s sida var att de judiska och arabiska staterna skulle vara politiskt självständiga och suveräna men ha nära ekonomiska förbindelser, ungefär som över den "mjuka gräns" som etablerades mellan Irland och Nordirland mot slutet av 90-talet. Jerusalem skulle stå under uinternationell förvaltning. Man kan välja att tycka att det var blåögt och underskattade spänningarna. men det är det förslag som FN ställde sig bakom.
Både USA; Sovjet och nästan alla europeiska länder som då var medlemmar i FN (även Sverige) röstade
för detta. Grekland röstade emot och britterna lade ner sin röst vid voteringen i generalförsamlingen - förmodligen eftersom man varken ville stölta sig med judarna eller arabländerna i ett redan infekterat läge.
Redan under vintern och våren 1947-1948 kom oroligheter, överfall och ett aktivt inbördeskrig igång i mandatet; det var alltså inte så att judarna uppträdde fredligt och städat till dess de kunde utropa Israel den 14 maj medan de omgivande arabländerna kastade sig in som rovgiriga vargar så fort det steget hade tagits. Striderna var redan igång mellan judar ioch araber inne i Palestina innan år 1948 ens hade börjat, och judarna var en mycket aktiv part i detta, de angrep även britterna. För irgun och Sternligan var britterna minst lika viktiga fiender som araberna i landet. Redan sommaren 1946 hade Irgun genomfört sitt stora attentat mot King David Hotel i Jerusalem, där den brittiska adminstrativa ledningen för
Mandate of Palestine hade sitt högkvarter. 91 personer dödades i sprängningen.
Irgun och Sternligan blev efter hand delar av den israeliska armén, och redan innan detta formellt hade öägt rym samrbetade de i praktiken.
De som i maj 1948 etablerade staten Israel hade
varken någon laglig rätt till de områden som nu utgör staten Israel (plus Västbanken & Gaza) eller någon direkt "succession" från britterna. Det var aldrig fråga om någiot formellt överlämnade av makten, britterna packade ihop och stack och Ben-Gurion m fl såg noga till att britterna *inte* fick veta av vem, var eller hur den nya staten skulle utropas. Det var exakt så som det inte skulle gå till enligt FN.s synsätt.
Ben-Gurions inställning var hela tidne att Usrtael skulle etbaleras med erövrarens rätt och med öppet våld, inte genom några fjantiga FN_resolutiuoner:
Citat:
In his War Diaries in February 1948, Ben-Gurion wrote: "The war shall give us the land. The concepts of 'ours' and 'not ours' are peace concepts only, and they lose their meaning during war."[119] Also later he confirmed this by stating that, "In the Negev we shall not buy the land. We shall conquer it. You forget that we are at war."[119] The Arabs, meanwhile, also vied with Israel over the control of territory by means of war, while the Jordanian Arab Legion had decided to concentrate its forces in Bethlehem and in Hebron in order to save that district for its Arab inhabitants, and to prevent territorial gains for Israel.
Israeli historian Benny Morris has written of the massacres of Palestinian Arabs in 1948, and has stated that Ben-Gurion "covered up for the officers who did the massacres.
https://en.wikipedia.org/wiki/David_Ben-Gurion#Founding_of_Israel
Att Israels uppkomst i den gestalt som Ben-Gurion ville ha det (och som det blev efter kriget 1948-49) skulle ha vilat på FN:s samtycke, eller ens på ett fredligt överlämnande från britterna ,är en ren bluff. Eftersom det aldrig skrevs någoit fredsavtal efter kriget 1948-49 är de här gränserna inte heller clearade via internationell rätt, utan det rörde sig rätt och slätt om erövring via ett aggressionskrig. Vilket är klart olagligt enligt folkrätten.