Sänkningen av Bismarck

Hej,

Satt och funderade lite på Bismarck och hennes öde under hennes 9 operationella dagar...

Som de flesta vet så bryter Bismarck tillsammans med den tunga kryssaren Prinz Eugen ut i Atlanten i början av maj 1941, målet är att störa konvojerna med förnodenheter som går till England. Tanken är att Prinz Eugen ska sänka konvojskeppen och Bismarck ska ta sig an konvojskyddet. I Danmarkssundet mellan Island och Grönland upptäcks eskadern av två brittiska kryssare. England skickar ut de två tyngsta enheterna man har till hands i närheten, slagkryssaren Hood (världens största krigsskepp) samt det nya slagskeppet Prince of Wales. När eskadrarna hamnar i strid med varann så sänker Bismarck Hood efter en mkt kort strid, samt skadar Prince of Wales svårt. Bismarck blir dock själv lätt skadat och läcker olja. Bismarck och Prinz Eugen skiljs åt och Bismarck går mot Brest där hon kan repareras i docka. Ett torpedflygplan från hangarfartyget Ark Royal lyckas dock slå ut Bismarcks roder innan fartyget hinner in under flygskyddet från Frankrike och fartyget blir manöverodugligt. Bismark går till botten efter 2 timmars eldstrid med slagskeppen Rodney och King George the Fifth samt två kryssare.

Oj, blev nästan en uppsats det där, men men...

Nu till det intressanta, antag att historen utspelar sig på ett annat sätt, vad tror ni skulle ha hänt?


Ex 1, Bismarck låter inte Prince of Wales komma undan utan sänker även henne samtidigt som Hood (vilket var fullt möjligt då Prince of Wales kanoner hade stora problem), varefter hon går tillbaka mot tysk hamn för reparationer utan att söka strid med konvojerna. Vad skulle bli följderna?

Ex 2. Istället för Kryssaren Prinz Eugen följer slagskeppen Schanrhorst eller Gneisenau med Bismarck ut i Atlanten. Eventuellt så följer även fickslagskeppen Admiral Scheer och Lützow med. Hur skulle förloppet utspela sig då?


/ C

edit. är inte hundra på händelse förloppet men har beskrivtit det på så när...

ex1. bismarck slösar bort aningen fler granater, men måste ändå åka till Brest som var lättast att nå just då. För att ta sig tillbaka till Tyskland var skeppet tvunget att segla genom en brittisk blockad.

Hela Royal Navy sätter efter Bismark och skeppet oskadliggörs antingen på öppna havet eller genom flygbombningar mot ett skepp i docka

Ex 2 gör att Royal Navy får skrämselhicka och samlar hela sin slagstyrka och sen börjar jakten. RN har hangarfartyg vars flyg kan hitta denna stora armada. Till slut så lyckas RN sänka alla dessa tunga skepp. I slutändan ändrar det inget i historien förrän vintern 44-45 då Scheers kanoner inte kan skydda tyskar som evakueras från OstPreussen

Fast nu sökte inte Bismark strid med konvojerna efter slaget i Danmarkssundet
och detta p.g.a. skadorna från PoW.
De undervattensskador som PoW hade orsakat KM Bismark innebar också
att Bismark inte hade tillräckligt med bränsle tillgängligt för att nå hem till Tyskland.
Hade Bismark valt att fortsätta striden med PoW (och kryssarna)
i de dimmiga farvattnen i Danmarkssundet så hade KM Bismark garanterat skadats
än värre och kanske t.o.m. ha sänkts av det kraftigare bepansarade PoW


När Bismark löpte ut befann sig Scharnhorst och Gneisenau i Brest för underhåll.
Admiral Scheer befann sig också på varv (Kiel) för översyn.
Endast Lützow var tillgänglig.
Men då ska vi komma ihåg att de tyska pansarskeppen var långsammare än KM Bismark
och att de hade sämre skydd än de tunga tyska kryssarna.


Vi skulle vidare kunna fråga oss vad som hade hänt om KM Bismark
istället hade sänkts av Hood och PoW (vilket de sannerligen hade möjligheten att göra)?

Eller om vi vänder på det hypotetiska styrkescenariet genom att istället byta ut delar av de brittiska fartygen.
Vad hade hänt om KM Bismark och KM Prinz Eugen
hade mött HMS Hood, HMS King George V, HMS Queen Elizabeth och HMS Warspite
istället för Hood, en inte helt operativ PoW och två kryssare?

Ex. 1 hade mycket väl kunnat fungera. Prince of Wales var skadat och hade sänkts om tyskarna beslutat sig för att fullfölja striden. Någon blockad österut fanns inte heller men tyskarna trodde att det fanns brittiska fartyg där, det var därför man tog beslutet att gå mot Brest. Bismarck hade alltså kunnat sänka de båda brittiska farygen och sedan återvända till Tyskland via norska vatten.

Att britterna till slut får fatt i Bismarck under dess färd mot Brest beror på en helt osannolik tur när de i det sista anfallet mot slagskeppet lyckas skada fartygets roder.

När Bismark sänkte Hood fanns totalt 8st brittiska fartyg bakom Bismark i Danmarksundets dimmor, isberg och minfält.
Två kryssare (Norfolk och Suffolk) som följde Bismark via radar,
samt 6st jagare.
Om Bismark hade fortsatt striden mot den flyende PoW eller försökt gå tillbaka genom sundet
så hade Bismark riskerat att ta upp striden med dessa fartyg och därmed riskerats att skadas än värre.
Att fortsätta striden med PoW hade också kunnat innebära skador som tyskarna hade råd med.

Vid tillfället befann sig även en brittisk slagstyrka bestående av slagskeppet King George V,
slagkryssaren Repulse, hangarfartyget Victoroius, kryssarna Kenya, Neptune,
Aurora och Galathea, samt 8st jagare söder om Island.

Med tanke på att Bismark redan var skadat och inte kunde komma åt de främre bränsletankarna
samt att Bismark skuggades av Norfolk och Suffolk så hade denna slagstyrka
väl så goda möjligheter att genskjuta Bismark om hon gick tillbaka till Tyskland.

Det är sant att det fanns en del mindre enheter mellan Bismarck och Norge men dessa hade inte varit starka nog att stoppa slagskeppet. När det gäller radarävervakningen från kryssarna så fungerade den inte särskilt bra, vid ett par tillfällen så var kryssarna nära att få kontakt med Bismarck av misstag eftersom de tappade henne på radarn. Tyskarna hade med andra ord mycket goda möjligheter att bryta radarkontakten och slippa undan.

När det gäller PoW så hade man redan stridskontakt när man valde att avbryta. Ett alternativ hade till exempel varit att skicka in prinz Eugen att anfalla med torpeder samtdigt som Bismarck fortsatte artilleribeskjutningen. Varför man valde att inte fullfölja denna strid kommer aldrig att komma fram eftersom amiral Lütjens följde Bismarck i djupet några dagar senare.

Detta var nytt för mig. Om en sådan stark styrka befann sig söder om Island, hur kommer det sig att den inte fick stridskontakt med Bismarck och Prinz Eugen, då de följdes på radar av HMS Norfolk och HMS Suffolk under i stort sätt hela operationen? Beror detta på otur eller? Samt varför väntar då inte Hood och POW med att anfalla och vänta på denna styrka? Kan det bero på Engelsmännens överskattning av Hoods styrka? Fartyget var juh ändå tämligen klent bepansrat.

Varför valde Bismarck att gå till Brest och inte Tyskland? berodde det på att det var närmare till Brest? För att de trodde att det fanns en Engelsk blockad i Skagerrak?

Fanns det ingen möjlighet att gå till en Norsk hamn?


Ormen Långe, vi vänder på det en gång till, antag att operationen börjar några månader senare och Bismark och Prinz Eugen får sällskap av Tirpitz?

Nordsjön, inte Skagerrak...

Styrkan var inte på plats när Bismarck passerade, Hood och PoW var de första slagskeppen att få stridskontakt med de tyska fartygen. Britterna var väl medvetna om att Hood hade ett klant pansardäck och var sårbart mot granater som kom in i en brant vinkel. Därför försökte man också att närma sig Bismarck så mycket som möjligt men man hann inte eftersom tyskarna sköt så bra.

Som jag skrev i mitt inlägg ovan så gick tyskarna mot Brest eftersom de trodde att det fanns en blockadsrtyka på plats mellan dem och Norge. Vilket det alltså inte gjorde. Där fanns bara lättare enheter.