Citat:
Ursprungligen postat av
trazdockans
Jag tänker också lite så.
Ser att flera här har reagerat på åklagarens bemötande och jag kan förstå det på sätt och vis, men är övertygad om att det är taktik, rakt av. Det är lite provocerande att han pratar så pedagogiskt och vänligt med henne, som om han pratar med ett barn, men det verkar ju vara en lagom nivå för Emma....
Jag tror att anledningen att han inte ställer obekväma motfrågor är för att hon ska fortsätta prata.
I polisförhören har hon genomgripande sagt "minns inte". Men den här åklagaren lyckas ju verkligen få henne att prata. Och ju mer man hör av henne desto mer uppenbart blir det (för alla normalt fungerande, tänkande människor) att hon är helt körd i skallen.
Han lyckas ju t.ex. få fram att Emma vet att D har lekt med tändare innan detta tillfället. Så jag tycker att han gör det jävligt bra.
Att åklagaren låter henne prata länge om hur synd det är om henne är inte samma sak som att få henne att svara uppriktigt vad hon minns.
Exemplet med tändarna stämmer inte. Emma berättade redan i polisförhör den 10 februari att Danaya hade klättrat upp i köket och hittat tändare som hon lekt med. När polisen den 26 mars frågade vart hon flyttat tändarna och hur de hamnat i Danayas rum och om Danaya tidigare lekt med eld, svarade hon i stället att hon inte mindes. Åklagaren har alltså fått henne att upprepa en gammal uppgift, samtidigt som de belastande följdfrågorna fortfarande möts med ”minns inte”.
Detta står i polisförhöret den 10 februari:
"Eh hon hade lekt med tändare en gång. Och för jag hade tidigare så hade jag köket på fläkten, som var ungefär här uppe. (Den hörde visar med en utsträckt arm ovanför huvudet) Så hade jag lagt tändare längst in. Och hon hade fått tag på dem. Så sa jag, men älskling, hur? Så visade hon mig att hon hade klättrat upp och tagit dem. Och då bytte jag plats på dem direkt. Eh men också för att hon inte skulle hålla på och klättra på köksbänkar som var såhär höga. Sen att hon var jättestolt över det att hon kunde klättra, det var ju en annan sak men."
Att hon genomgripande skulle ha svarat "minns inte" stämmer inte, hon har bla berättat hur Danaya kunde öppna ytterdörren och hade tagit sig ut. Emma berättar hur Danaya redan vid ungefär 1,5 års ålder lyckades öppna dörren och kravla sig ut. Emma hann stoppa henne innan hon kom ner i trappan.
Det berättas sedan mer om hur Danaya kunde ”bryta upp låsta dörrar”
Hon berättar även hur Danaya klättrade över grinden till sitt rum. Emma säger att hon hade sett Danaya börja klättra över grinden och att hon satte dit ett extra grönt galler eftersom hon var rädd att barnet skulle ramla och ”slå ihjäl sig”.
Minns inte vad åklagaren fick henne att berätta om detta, men att han lyckades få henne att berätta något relevant med hjälp av sin "taktik" känner jag inte igen.