Ni som är lyckliga, hur ser ert liv ut?

Ni som är genuint lyckliga - hur ser ert liv ut? Vad är det som gör att ni känner er lyckliga? Har ni alltid känt er så? Om inte, vad fick er att känna det tillslut?

Jag tror inte att någon är lycklig precis hela tiden. Jag har väl någon generell lycka skulle jag tro och det har jag nog haft hela livet, förutom kanske under högstadiet. Jag tror att mycket bottnar i att jag tycker om mig själv.

Jag har blivit lyckligare (eller i alla fall mindre olycklig) sedan jag fick ett väldigt stort spirituellt uppvaknande för ett par år sedan. Innan dess not so much.

Jag är ganska lycklig. Har flängt runt mycket i livet men har senaste 10 åren haft stabilitet och fast mark under fötterna. I många år hade jag ingen ro i kroppen och flyttade omkring mycket. Bland annat till andra länder. Ibland har jag haft mycket pengar, och ibland har jag haft noll och inget. Högt och lågt. Tror man kan bli lite tacksam av att ha sett båda sidor på något sätt.

Uppskattar min stabilitet i dag och är väldigt tacksam över att bo i ett najs område med en bra tjej och jobb jag trivs med. De små sakerna, som att laga mat och äta ger även mitt liv en fin guldkant. Samma med musik och konst.

Jag tror det är viktigt att ha saker att se fram emot. Stort som smått. En rolig resa med vänner lite längre fram, planer för en trevlig sommar, en tallrik jättegod mat eller musik som ger en rysningar längs ryggraden.

I mitt liv har jag noterat att korkade människor ofta verkar lyckligare. Med korkade menar jag inget illa om dem, jag har träffat folk som har världens hjärta men är lite korkade. Och rätt lyckliga. Intelligens har ibland kallats en börda för att det får en att betrakta världen, ens existens och tillvaron på ett annat sätt än vad mindre intelligenta människor gör.

Jag har mått skit när livet varit bra
Jag har mått skit när livet varit dåligt
Jag har mått bra när livet varit bra
Jag har mått bra när livet varit dåligt

Så man kan fan inte lita på hur man mår när det kommer till ett lyckligt liv. Man kan inte ens gå på om livet ens ser lyckligt ut. Det är 100% en inställning. Kemikalier. Substanser.

Diagnostiserades med kronisk depression när jag var 8 år gammal… Jag gjorde allt jag kunde för att hålla mig själv vid liv tills att jag blev 26/27. Då skulle jag ta livet av mig en kväll och min bästa kompis verkligen trängde sig på och så tog hon fram någonting och sa ”prova det här. Funkar det inte så låter jag dig dö ikväll”.
Jag gick med på det för att bli lämnad ifred, inte för att det skulle funka…. och jag har varit frisk och lycklig sen dess.
Det var magiskt.

Används som läkemedel i många länder, bland annat usa.

Prova va då för nått?

Fråga finländarna, de är ju lyckligast i världen, för åttonde året i rad.

Alla, som har varit i Finland, vet, att det är bullshit.

Sjukt nyfiken på vad det var för något?

Ekonomiskt fri
Ung
Mina barn
Buddhism
Uppskattning

Man finner lycka inuti. Inte yttre faktorer.

Jag är jättelycklig. Hade en del olyckliga perioder 20-30 (är nu strax över 50) men lärt mig att skruva ner förväntningarna och bara göra sånt jag trivs med.

Fixade ett jobb som inte är jobbigt att gå till. Tar aldrig emot att gå till jobbet.

Slutade att tro att en enorm vänkrets var viktig och har nu 5-6 vänner jag umgås med. Det räcker för mig.

Slutat att bry mig om materiella saker förutom om det ger mig något riktigt. (För att åka skidor behöver man skidor men inte en fin bil - ett exempel bara)

Gjorde slut i ett olyckligt förhållande och insåg att jag nog trivs bäst som singel och slutade jaga att bli ihop med nån.

Det var det som funkade för mig. Men alla är ju olika!

Höll på att glömma det viktigaste: För att bli riktigt lycklig måste man förstå att livet inte har nån mening!