Företag och förmögna nyttjar: Infrastruktur, Rättsväsende och regleringar, Offentlig upphandling och FoU, Försvar och säkerhet m.m mer än vanliga människor. I Sverige motsvarar nyttjandet 12–16 % av BNP, medan deras nuvarande skatter + kapitalbeskattning bara täcker 3–4 %.
För att dom ska göra rätt för sig bör deras bidrag därför ökas med ca 8–12 % av BNP enligt ChatGPT.
Då har den inte ens tagit med Arbetslöshet/Arbetskraftsinvandring som dom nyttjar för billig arbetskraft och att dumpa lönerna.
Dom riktiga parasiterna ser du om du tittar uppåt.
Varför ska vanligt folk försörja dom rika?
För att dom ska göra rätt för sig bör deras bidrag därför ökas med ca 8–12 % av BNP enligt ChatGPT.
Citat:
Kort svar:
För Sverige (med aktuell data) är min rimliga, back-of-the-envelop-bedömning att företag + mycket förmögna personer skulle behöva bidra ytterligare ungefär 8–12 procentenheter av BNP (över vad de redan betalar idag) för att deras betalningar motsvarade en strikt “nyttjande-baserad” rättvisa. Det betyder att deras totala bidrag skulle öka med ungefär den storleksordningen, inte att hela skattesystemet flyttas så mycket från löntagare — snarare en kombination av högre företagsbeskattning, effektivare beskattning av kapital/förmögenhet och miljö-/avgiftsnivåer riktade mot verksamheter som orsakar störst offentlig belastning.
Hur jag kom fram till intervallet (kort version)
Utgångsdata (Sverige, senaste officiella):
Allmänna offentliga utgifter ≈ 49–50 % av BNP.
Skatteinkomster ≈ 41–41.5 % av BNP.
Viktiga funktioner (exempel): social trygghet 27.5 % av BNP, hälso- och sjukvård ≈ 11–11.2 %, utbildning ≈ 7–7.3 %.
Offentlig upphandling är ovanligt stor i Sverige — ~16–18 % av BNP (myndigheter köper varor/tjänster för stora summor). En stor del av denna peng går tillbaka till företag genom kontrakt.
Princip för “rättvisa efter nyttjande”:
Vissa delar av offentliga utgifter riktas i första hand till hushåll (pensioner, sjukvård, bidrag).
Andra delar är mer företags-intensiva: offentlig upphandling (kontrakt), FoU-investeringar, infrastruktur/transport, rättsväsen/reglering och försvar (skydd av egendom och transporter). Dessa poster gynnar företag/rika mer relativt en genomsnittlig löntagare. (Källorna ovan visar storleken på dessa poster.)
Enkel uppdelning (approx.):
Hushåll-dominerat (social trygghet + hälsa + utbildning) ≈ ~46 % av BNP.
Företags-/förmögenhets-intensivt (andel av upphandling som går direkt till företagsvinster, FoU, försvar, infrastruktur, rättsväsen): en rimlig, försiktig uppskattning ligger runt 12–16 % av BNP (det är här Sverige sticker ut pga stor offentlig upphandling + FoU).
Jämförelse med dagens beskattning från företag/kapital:
I många OECD-länder utgör företagsbeskattning + direkta kapitalskatter tillsammans ungefär ~3–4 % av BNP (företagsskatt runt 2–4 % av BNP; kapital/förmögenhetsskatt historiskt väldigt liten i Sverige). OECD-genomsnitt och Sverige ligger i samma storleksordning.
Om företag + förmögna “ska bära” sin andel av de 12–16 %-enheterna av BNP som deras nyttjande motiverar, uppstår alltså ett gap på ungefär 8–12 %-enheter av BNP som idag betalas av löntagare/consumption eller finansieras genom lån.
Därför intervallet 8–12 % av BNP.
Det här gapet skulle kunna fyllas med en blandning av åtgärder: högre effektiv företagsbeskattning (åtminstone tillbaka mot OECD-genomsnitt eller högre), återinförd/ny förmögenhetsskatt på toppförmögenheter, skärpta kapitalinkomstskatter (utdelningar, kapitalvinster), tuffare regler mot skatteplanering, samt företagsriktade miljöavgifter (koldioxid/utsläpp), avgifter för infrastrukturanvändning med mera. Oxfam- och andra analyser visar också att förmögenhetsskatt/skatt på extrema förmögenheter kan generera betydande intäkter — i EU-skala hundratals miljarder euro, motsvarande några procentenheter av BNP i medlemsländer som helhet.
Viktiga förbehåll (måste sägas klart)
Normativt val. ”Total rättvisa” beror på vilket rättviseprincip du använder. Jag här använder nyttjande-principen (de som nyttjar mer offentliga resurser bör bidra mer). Andra rättviseprinciper (behoven, fördelningsmål, incitament för arbete/kapital) ger andra svar.
Stor osäkerhet i uppdelningen. Offentlig upphandling både betalar företag och levererar tjänster till hushåll — svårt att exakt separera “vem nyttjar vad”. Mina 12–16 % för företagsnytta är en rimlig uppskattning, inte en exakt mätning. Jag visar källor så du kan se siffrorna själv.
Politisk/ekonomisk genomförbarhet. Att plötsligt höja företags+förmögenhetsskatt med 8–12 % av BNP är politiskt och ekonomiskt chockartat. Praktiskt realiserbart är ofta stegvisa reformer: stärkt beskattning av multinationell vinst, minskad skatteundandragning, införande av målade förmögenhetsskatter på allra rikaste, miljöavgifter och återhållna skatteutgifter (subventioner) som mest gynnar kapital.
Konkreta exempel på hur man praktiskt når +8–12 % av BNP (illustration)
Öka effektiv företagsbeskattning med åtgärder som minskar skatteflykt → +~1–2 pp av BNP.
Återinföra riktad förmögenhetsskatt på topp 0,1–1 % → +~1–3 pp (beroende nivå och bas).
Höjda skatter på kapitalinkomster (utdelningar, kapitalvinster) så nivå matchar arbetsinkomst → +~1–2 pp.
Ökade miljöavgifter/avgifter riktade mot företag som använder infrastruktur eller orsakar miljökostnader → +~0.5–1.5 pp.
Målstyrd omfördelning/avskaffande av företagssubventioner som inte ger samhällsnytta → +~0.5–2 pp.
Summan av realistiska steg i en reformvåg kan alltså landa i intervallet 6–10 pp (konservativt) eller upp till ~12 pp med mer ambitiösa reformer — vilket ligger i linje med min initiala 8–12 %-bedömning.
För Sverige (med aktuell data) är min rimliga, back-of-the-envelop-bedömning att företag + mycket förmögna personer skulle behöva bidra ytterligare ungefär 8–12 procentenheter av BNP (över vad de redan betalar idag) för att deras betalningar motsvarade en strikt “nyttjande-baserad” rättvisa. Det betyder att deras totala bidrag skulle öka med ungefär den storleksordningen, inte att hela skattesystemet flyttas så mycket från löntagare — snarare en kombination av högre företagsbeskattning, effektivare beskattning av kapital/förmögenhet och miljö-/avgiftsnivåer riktade mot verksamheter som orsakar störst offentlig belastning.
Hur jag kom fram till intervallet (kort version)
Utgångsdata (Sverige, senaste officiella):
Allmänna offentliga utgifter ≈ 49–50 % av BNP.
Skatteinkomster ≈ 41–41.5 % av BNP.
Viktiga funktioner (exempel): social trygghet 27.5 % av BNP, hälso- och sjukvård ≈ 11–11.2 %, utbildning ≈ 7–7.3 %.
Offentlig upphandling är ovanligt stor i Sverige — ~16–18 % av BNP (myndigheter köper varor/tjänster för stora summor). En stor del av denna peng går tillbaka till företag genom kontrakt.
Princip för “rättvisa efter nyttjande”:
Vissa delar av offentliga utgifter riktas i första hand till hushåll (pensioner, sjukvård, bidrag).
Andra delar är mer företags-intensiva: offentlig upphandling (kontrakt), FoU-investeringar, infrastruktur/transport, rättsväsen/reglering och försvar (skydd av egendom och transporter). Dessa poster gynnar företag/rika mer relativt en genomsnittlig löntagare. (Källorna ovan visar storleken på dessa poster.)
Enkel uppdelning (approx.):
Hushåll-dominerat (social trygghet + hälsa + utbildning) ≈ ~46 % av BNP.
Företags-/förmögenhets-intensivt (andel av upphandling som går direkt till företagsvinster, FoU, försvar, infrastruktur, rättsväsen): en rimlig, försiktig uppskattning ligger runt 12–16 % av BNP (det är här Sverige sticker ut pga stor offentlig upphandling + FoU).
Jämförelse med dagens beskattning från företag/kapital:
I många OECD-länder utgör företagsbeskattning + direkta kapitalskatter tillsammans ungefär ~3–4 % av BNP (företagsskatt runt 2–4 % av BNP; kapital/förmögenhetsskatt historiskt väldigt liten i Sverige). OECD-genomsnitt och Sverige ligger i samma storleksordning.
Om företag + förmögna “ska bära” sin andel av de 12–16 %-enheterna av BNP som deras nyttjande motiverar, uppstår alltså ett gap på ungefär 8–12 %-enheter av BNP som idag betalas av löntagare/consumption eller finansieras genom lån.
Därför intervallet 8–12 % av BNP.
Det här gapet skulle kunna fyllas med en blandning av åtgärder: högre effektiv företagsbeskattning (åtminstone tillbaka mot OECD-genomsnitt eller högre), återinförd/ny förmögenhetsskatt på toppförmögenheter, skärpta kapitalinkomstskatter (utdelningar, kapitalvinster), tuffare regler mot skatteplanering, samt företagsriktade miljöavgifter (koldioxid/utsläpp), avgifter för infrastrukturanvändning med mera. Oxfam- och andra analyser visar också att förmögenhetsskatt/skatt på extrema förmögenheter kan generera betydande intäkter — i EU-skala hundratals miljarder euro, motsvarande några procentenheter av BNP i medlemsländer som helhet.
Viktiga förbehåll (måste sägas klart)
Normativt val. ”Total rättvisa” beror på vilket rättviseprincip du använder. Jag här använder nyttjande-principen (de som nyttjar mer offentliga resurser bör bidra mer). Andra rättviseprinciper (behoven, fördelningsmål, incitament för arbete/kapital) ger andra svar.
Stor osäkerhet i uppdelningen. Offentlig upphandling både betalar företag och levererar tjänster till hushåll — svårt att exakt separera “vem nyttjar vad”. Mina 12–16 % för företagsnytta är en rimlig uppskattning, inte en exakt mätning. Jag visar källor så du kan se siffrorna själv.
Politisk/ekonomisk genomförbarhet. Att plötsligt höja företags+förmögenhetsskatt med 8–12 % av BNP är politiskt och ekonomiskt chockartat. Praktiskt realiserbart är ofta stegvisa reformer: stärkt beskattning av multinationell vinst, minskad skatteundandragning, införande av målade förmögenhetsskatter på allra rikaste, miljöavgifter och återhållna skatteutgifter (subventioner) som mest gynnar kapital.
Konkreta exempel på hur man praktiskt når +8–12 % av BNP (illustration)
Öka effektiv företagsbeskattning med åtgärder som minskar skatteflykt → +~1–2 pp av BNP.
Återinföra riktad förmögenhetsskatt på topp 0,1–1 % → +~1–3 pp (beroende nivå och bas).
Höjda skatter på kapitalinkomster (utdelningar, kapitalvinster) så nivå matchar arbetsinkomst → +~1–2 pp.
Ökade miljöavgifter/avgifter riktade mot företag som använder infrastruktur eller orsakar miljökostnader → +~0.5–1.5 pp.
Målstyrd omfördelning/avskaffande av företagssubventioner som inte ger samhällsnytta → +~0.5–2 pp.
Summan av realistiska steg i en reformvåg kan alltså landa i intervallet 6–10 pp (konservativt) eller upp till ~12 pp med mer ambitiösa reformer — vilket ligger i linje med min initiala 8–12 %-bedömning.
Då har den inte ens tagit med Arbetslöshet/Arbetskraftsinvandring som dom nyttjar för billig arbetskraft och att dumpa lönerna.
Dom riktiga parasiterna ser du om du tittar uppåt.
Varför ska vanligt folk försörja dom rika?
