Arbetet med unga i Malmö knäckte Joel – sa upp sig efter fyra år

Varför har kommunerna svårt att rekrytera folk till dessa jobb?
Hur ska personalbristen inom socialtjänsten lösas?

https://www.sverigesradio.se/artikel/arbetet-med-unga-knackte-joel-sa-upp-sig-efter-fyra-ar

Ingen vill jobba med otacksamma nysvenskar.

Det är nog en ganska extrem arbetssituation att jobba inom socialtjänsten och det har väl varit så de senaste 15 åren.

Man möter de värsta kaosmänniskorna varje dag liksom, är förvånad han höll ut i 4 år.

Joel Kunto Nord, socionom med näsring. Något säger mig att "stress och hög arbetsbelastning" inte är hela förklaringen bakom varför han slutat.

Queer, före detta pingst-pojke. Sannolikt annat som döljer sig bakom avhoppet

Det är en viss typ av människor som utbildar sig till socionomer, och de visar sig alltför ofta inte vara tillräckligt rustade för att klara av jobbet utanför skolsalen. Många drivs till utbildningen med en naiv föreställning om att de vill ”rädda världen” och mötas av tacksamma och medgörliga klienter. När detta inte sker blir det för stort hack i deras uppfattning om sig själva och samhället, och de kroknar ganska snabbt. Det utbildas väldigt mkt socionomer, men är ändå alltid brist på arbetskraft inom det fältet.

Av samma anledning som att jag (trots att jag är pedofil) undviker barn med social och psykisk problematik; Det tar för mycket på de emotionella krafterna att ha med dem att göra. Särskilt svårt blir det om man börjar tycka om dem och samtidigt ser att det gå dåligt för dem i livet och man inte kan hjälpa dem.

Jo, och den där uppfattningen om allas lika värde (som jag bara antar att de har) kan säkert få det att snurra till i boetten också? Fast det kanske ingick i den fetade meningen, bara ut du inte skrev ut det?

Inte det minsta förvånande. Socionom är nog ett av de sista yrkena jag skulle utbilda mig till om jag skulle byta bana. De jag känner som jobbar med barn och unga inom socialtjänsten är rätt "speciella" människor. De naiva håller sällan länge, de med egna trauman tycks hålla längre.

Äh, många helt normala också som inte pallar att jobba på socialtjänsten i Malmö

Det är nedbrytande.

Detta har alltid varit ett påfrestande jobb. Man måste ha något slags vision att förmedla, en entusiasm och ett engagemang och viljan att göra skillnad - men samtidigt får man inte vara det allra minsta naiv eller konflikträdd. Allt detta gäller för övrigt även läraryrket. Majoriteten av alla socionomer och lärare lever dock inte upp till dessa kriterier.

...men nu är det ju värre än någonsin, och särskilt i Malmö kan jag tänka mig, eftersom det nu finns kriminella gäng på en nivå som helt enkelt inte fanns för 50 år sedan, samt att hederskulturen skapar ytterligare problem. Många svenskar som ska arbeta med dessa ärenden, förstår ju överhuvudtaget inte hederskulturen.

Det har varit så många sådana fall där socialen tagit kontakt med en förälder och berättat om vad man fått höra ifrån skolan exempelvis (typ att flickan har sagt att hon är orolig för att bli bortgift), och så bokar man ett möte - på civiliserat vis. Men det civiliserade viset fungerar inte när man har med hederskultur att göra. Familjen kommer aldrig att dyka upp på mötet, och flickan kommer redan att ha forslats ut ur landet...

Dessutom finns det nu ett mycket reellt hot om våld mot socialtjänstemännen, som knappast heller fanns förr. En frustrerad svensk förälder kanske någon gång uttalade ett hot - men det verkställdes ju aldrig. Men har man med hederskultur att göra, så är det mycket troligt att det verkställs.

Tänk dig själv att försöka kommunicera med människor som inte kan svenska
Samt för höra att dom ska "Knolla dig" om dom inte får som dom vill