Multipolär eller non-polär världsordning?

Kina förespråkar som bekant en multipolär världsordning, och har absolut inget emot regionala stormakter eller nära samarbete mellan grannländer.

Däremot USA och Trump söker en helt "non-polär" världsordning, där t.ex. aldrig några grannländer skall kunna samarbeta om politik eller handel mot USA.
Därför ogillar Trump EU, och skulle även fördöma ett samarbete mellan Nordiska Länder i relation till USA.
Sen kan man mycket klart konstatera att kärnvapen är det enda som biter på Trump, i USAs ambitioner utöka sin makt och inflytande.

Så hur blir det om 5-10 år?

Om 5-10 år är Trump död och USA har vinnlagt sig om att försöka återupprätta sina relationer med allierade och handelspartners efter att Trumps ekonomi visat sig helt ohållbar och enbart leda till ett kraftigt försvagat globalt inflytande för USA.

Kina har använt tiden till att skaffa sig ointagliga försprång på flera områden, mycket för att EU inte lyckades fånga tillfället i flykten och inte gjorde några egentliga framsteg.

Ryssland har en ny ledare och Putins framskjutna fronter i Moldavien, Georgien och Belarus har börjat krackelera när folket visar sitt missnöje. Ryssland har tappat kraftigt i ekonomi och militär styrka, och är i praktiken beroende av Kina och skurkstater som hjälper dem att kringgå de sanktioner som fortfarande är i effekt.

Som summering så försvagades USA kraftigt av Trump, och Ryssland ännu kraftigare av Putin. EU är ungefär på samma nivå som förut, men med en mycket kraftigare militärmakt. Dock kan de stora länderna förstås inte komma överens om hur den ska synkas. Kina är den stora vinnaren.

Tror likadant!
Trumps strategi att hela tiden försöka träffa avtal eller komma överens med enskilda länder, det är dömt att misslyckas.
Det är ungefär som en stor slagskämpe skall slåss mot 20 stycken 13-åringar.
Slagskämpen vill givetvis klå upp 13-åringarna en och en, vilket han säkert kommer att lyckas med.
Men slagskämpen har ingen chans ifall möter hela gruppen 13-åringar tillsammans.

Haha. Går bra för kina nu. Deras allierad blir plockade en efter en. De kan bara passivt se på.

Ja, det går bra för Kina. Kina har inga allierade.

Kina älskar att sitta och förtrycka hjälplösa minoriteter. Det ska de ha en OS medalj för.

Nonsens.

På ämnet: USA har ingen annan strategi än att försöka bevara sin hegemoniska (unipolära) ställning, men det har börjat gå upp för Washington att den ordningen redan är historia. Den flerpoliga ordningen är alltså redan här, och den kommer givetvis att bibevaras tills en ny hegemon gör entré. Hegemoner är dock sällsynta undantag i världshistorien, och det finns ingen som kan axla USAs forna roll, inte Kina och inte heller USA.

Vi har då två stora centra i Östasien och Nordamerika, med Beijing och Washington som poler. EU är en regional makt, men en mindre pol på världsscenen eftersom man saknar militär makt. Ryssland är en stark militärmakt, men inte så mycket mer än så, och blir en mindre pol, tillsammans med Indien.

USA ser inte kina som ett hot längre. Kina är ensamma att fixa sina problem. Good bye Xi

Trump har redan otaliga gånger visat att hans slogan "Make America Great Again" betyder en oförutsägbar och slumpmässig politik som ingen kan lita på.
Alla beslut han tar handlar enligt hans egen mening om "att gynna USAs intressen", och detta är alltid i det korta perspektivet, men vad konsekvenserna blir om 5-10 år detta har Trump ingen som helst tanke om.
Det finns historiskt inget imperium som varken skapats eller behållit sin makt med en sådan oberäknelig och nyckfull politik.

Sen Kinas tankar om en multipolär världsordning, detta kommer garanterat leda till både konflikter och krig.
När vissa länder vill utöka sin maktställning sker detta alltid på någon annans bekostnad, vilket i princip alltid varit orsaken till uppkomst av krig.

Krig uppstår då en part är svag nog att låta sig erövras. Med terrorbalans uppstår inga krig, vilket vi såg under kalla kriget. De krig som fanns under den tiden var mest skuggkrig.

Jag instämmer i stort sett med TS, men frågeställningen går helt över huvudet på Svenne Banan, som inte ens kan tänka sig att USA:s politik, beskriven som just egennyttig intressepolitik, skulle kunna knuffa in honom själv eller Västeuropa i väggen om vi inte böjer knä för USA och ger dem alla styrspakarna (jämför Grönland).

För den vanliga koalitionen av lättmjölks-liberaler, neo-cons och folk som viljelöst följer strömmen och inte tänker själva är det sedan länge en självklar dogm att USA alltid står på Frihetens sida, att de alltid måste ges en milsvid "benefiit of the doubt" fram till dess att motsatsen är bevisad. Bananhögern kommer utan vidare att svälja Trumps påståenden att han startade krig mot Iran för att 1) skänka friheten till Irans folk och 2) hindra Teheran från att utveckla atombomber. Och man kommer att anse att detta är trovärdigt, precis som samma höger köpte att invasionen av irak för tjugo år sedan var ett ädelt korståg för friheten och en väg utan några nämnvärda problem.

"In America we Trust" är en grundbult i den svenska borgerlighetens (och faktiskt stora delar av den svenska mainstream-sfärens) världsbild numera., och även om man kanske ibland har svårt för Trump som person så kniper man käft med invändningar, så länge det är USA som agerar. Särskilt om "vi gör ju det här för Frihetens skull" finns med i bilden.

Många amerikaner kan vara mycket mer kritiskt granskande inför vad Trump och det egna landets ledning håller på med än dessa amerikaniserade svennar, som aldrig lär sig någiot av historien.