Lastbilschaufförer släpp offerkoftan och inse att ni är problemet!

Läs den kommentaren jag svarade på och dra ut huvet ur röven tack.
Vet du ens vad orden du skriver betyder?

Då har du fel... Begreppet är inte uppfunnet av branschen

Nu skrev jag visserligen att jag UPPLEVDE att begreppet vägens riddare var ett påhittat begrepp av branschen.
Jag konstaterade aldrig att det var ett faktum!
Dock anser jag och TROR att gemene man samt Svensson på gatan generellt aldrig har sett dom som ”Vägens riddare”.
Jag är ganska övertygad som jag skrev i föregående svar att folk retat ihjäl sig på lastbilar under lika lång tid som lastbilar har funnits.

När jag växte upp så fanns inte problemet iaf, hastighetsregulatorn blev krav 1988 och då började detta fenomen dyka upp.

Här är en liten lista på vad du INTE kan göra under den veckan du tänker utföra ditt experiment.

Du kan inte använda dina möbler
Du kan inte bära kläder
Du kan inte köra bil
Du kan inte äta mat
Du kan inte borsta tänderna
Du kan inte pilla med datorn eller telefonen
Du kan inte titta på TV
Du kan inte jaga
Du kan inte öppna ytterdörren
Du kan inte skotta snö
Du kan inte ta ut något ur kylen / frysen

Listan är lååååååång eftersom ALLT, precis ALLT! har vid minst ett tillfälle levererats med en långtradare eller "långsam" lastbil.
Börjar det klarna för dig att saker och ting fungerar utan internet snart? Förstår du verkligen inte att man kan använda manuella system för sånt?

Det finns såklart folk som retat sig på dem, precis som idag. Det finns också folk som inte retat sig på dem, precis som idag. Du verkar utgå från att alla tycker samma som du.

Jag vågar nog påstå att den breda majoriteten stör sig på dom!

Sålänge du enbart bygger det på din egen magkänsla så spelar det ingen roll för mig vad du "påstår".
Jag tror du har fel. Det är min magkänsla

Åh din magkänsla är ju naturligtvis den rätta!
Kan det vara som så att du är lastbilschaufför?

90% är Leverantören och Mottagaren som vill ha 200% av en chaufför vilket tillför stress och irritation, Vilket då blir chafförens fel i slutändan då han inte vill bli av med jobbet, Chafförsyrket är en av det med mest personal rotation på grund av att Arbetsgivaren inte är nöjd med hastigheten alltså levernastiderna eller liknande.
Jag säger inte att det är ok att slänga sig ut i filer till höger och vänster men du måste se hela innan du kan kommentera på att det är förarnas fel.

Sen finns det dom som jag kallar yrkesförare som inte bryr sig ett skit, har yrket bara för att dom inte kan eller klarar av annat och orsakar dåligt ryckte för resten.

Se om du kan åka med på någon som har ett distrubitionsjobb. Så får du se hur mycket problem det är i trafiken även för oss inom yrket.

"Lastbilschaufförer släpp offerkoftan och inse att ni är problemet!"

Har bott i förort till Stockholm hela livet och tycker trots allt att här är de vanliga privatbilisterna det största problemet. När jag var ung på 60-talet så var det ingen som kom på tanken att skjutsa barn till skolan i bil. Inte heller till deras fritidsaktiviteter. Det gick alldeles utmärkt för barnen att cykla vår och höst och åka buss på vintern. Nu är det många föräldrar som nödvändigtvis ska skjutsa sina barn.

De flesta som arbetade i centrum åkte buss och tåg till jobbet. Det var naturligt på den tiden.

Har aldrig haft bil men tänker ibland när jag de senaste åren åkt buss i rusningstid som blivit försenad p.g.a. köer med hundratals privatbilister som rör sig framåt i snigelfart. Tänk om bara hälften av dessa skulle åkt kollektivt i stället. Då skulle man kunnat köra en el buss per minut i stället för en buss var 15 minut och köerna skulle i stort sett försvinna helt.

Jag förstår absolut att pressen ofta kommer från leverantörer och mottagare, och jag förnekar inte att arbetsvillkoren kan vara usla. Men någonstans måste ändå ansvaret bakom ratten finnas kvar. Tidspress förklarar stress – den ger inte frikort för riskabla beslut i trafiken.

Jag säger inte att allt är chaufförens fel, men det kan heller inte alltid vara alla andras. Annars hamnar vi i ett läge där varje tveksam omkörning automatiskt är arbetsgivarens fel och varje konsekvens något som bara ”hände”.

Jag ifrågasätter alltså inte verkligheten i yrket – jag ifrågasätter reflexen att direkt ta på sig offerkoftan så fort beteenden i trafiken kritiseras. Det borde gå att erkänna att vissa saker faktiskt är ett eget val, även under press.