Relationsråd: Lyssna dubbelt så mycket som du pratar!

En klok vän sa en gång: "Gud har skapat människan med två öron och en mun. Det är hans budskap till oss att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar."

Med åren har jag upptäckt att detta är det bästa man kan göra också i relationer eller vid raggande. Ingen vill höra alla dina berättelser om vad du gjort och tänkt, och absolut inte om dina ex eller om dina drömmar. Men alla älskar om du står ut med att lyssna på när hon/han får bre ut sig om detta och du tålmodigt lyssnar och då och då sticker in en kort nyfiken fråga.

Jag har kört den metoden många år och tyvärr är den ganska ensidig. Är man en god lyssnare utnyttjas det ofta och det känns som att många förlorar respekten för en (de tycker sig inte behöva lyssna på dig, men förväntar sig att du skall lyssna på dem).

Sedan är det ganska få människor som faktiskt har något vettigt att säga.

Ja, detta är faktiskt ett betydande problem!

Jag känner igen mig i det. Jag lyssnar gärna och nyfiket på andra. Tycker oftast att det är roligare. Men när jag väl vill säga något eller berätta något som angår mig så är de helt ointresserade. Och då kanske de 10 senaste gångerna vi hörts kretsat enbart kring dem och deras drömmar.

En del kvinnor blir intresserade ja men jag blir inte intresserad tillbaka om jag inte får någon plats i relationen.

Givetvis hade jag kunnat utnyttja det och bara knulla dem och gå vidare men det känns bara falskt och återigen blir jag inte intresserad av att ligga med nån som bara pratar om sig själv.

Exakt så. Problemet med att vara en god lyssnare idag är att man är så fruktansvärt ensam. Folk älskar att prata om sitt liv och sina tankar men verkar inte vara intresserade av att lyssna till vad andra har att säga (om det inte är en TikTok-video då eller något annat meningslöst).

Om bägge parter i en relation lyssnar på det rådet hamnar man väl i en snabb spiral mot att all kommunikation helt upphör?

Tror inte alls på det där. Nej, som man ska du ju i alla fall naturligtvis vara den som leder, bjuder på vin och står för underhållningen genom din charm. Låter du kärringen breda ut sig med sina problem så kommer hon bara att se dig som en väninna, och du kommer att få gå hem solo.

Ekvationen är en guide!
Inte en regel.

En snabbkurs i rätt riktning.

Har fått erfara en person där det kändes fel att ställa dom frågor jag ville ställa.
Någon mer som varit med om det?

Hmm vad var det för frågor?

Ibland uppstår möten med människor där den undrande eller nyfikne inte har rätt till att ifrågasätta.
Jag vill inte på något sätt riskera att färga, påverka eller leda någon till att fatta beslut för sig själv, grundat på mina åsikter.
Nej, jag gör inte antagandet att folk inte kan fatta beslut för sig själva. Så snälla läs inte in det så.

En del resor behöver man göra själv, och för sin egen skull.
Det är inte alltid rätt att trycka på folk sin syn på saken, eller att lägga sig i.

Eftersom jag är en frågvis person med tillhörande följdfrågor och ännu mer åsikter, har jag fått lägga många år på att hitta strategier för att lägga band på mig själv.
Ibland lägger jag band på mig själv för min egen skull också, som skydd.
Och ibland gör jag det av rädsla.
Men oftast gör jag det av anledning att det inte är min resa att göra.

Har någon annan varit med om något liknande?

Okej jag förstår. Att personer är frågvisa brukar vara en bra egenskap, det brukar gå hand i hand med att man är en god lyssnare.