Män är rädda för spöken

Alla män är rädda för spöken och jag ska förklara varför.

Om vi börjar med människor som exempel.
En människa kan lite förenklat vara vänlig, neutral eller hotfull.

Spöken (eller vad ni vill kalla det) kan också vara vänliga, neutrala eller hotfulla.

Vänliga eller neutrala spöken märker vi inte av. Det är när spöken blir hotfulla, det är då det tar skruv.

När en människa är hotfull så når inte energin dig på samma sätt som när ett spöke är hotfullt.

Ett spökes hotfulla energi skär genom märg och ben. Det finns inget försvar.
Energin passerar alla mentala skyddsbarriärer.
Det betyder att en fullvuxen karl är lika hjälplös som en liten 7 årig flicka när ett spöke som är hotfullt är närvarande.

Så för att sammanfatta det:

Ett hotfullt spöke kan få en fullvuxen karl att skaka av rädsla som en liten sju årig flicka.
Ja, det gäller mig också. Jag är också rädd för spöken.

Nu kommer ni skämta bort detta, men frågan är, törs du erkänna att DU är rädd för spöken?

Jag är inte rädd för några spöken.
Och det här är inget skämt. Det värsta ett hotfullt spöke kan göra är att välta en blomkruka.
Inget att vara rädd för.

Ett inbillat spöke kan få en fullvuxen karl, som inbillar sig att spöken existerar, att skaka av rädsla som en liten sjuårig flicka.

Jag har inte trott på eller varit rädd för spöken sen jag var barn. Jag upplevde aldrig någonsin något spökande, trots att jag var helt öppen för att spöken kunde finnas. Då var det enkelt att dra slutsatsen att de inte existerade, förutom i människors huvuden.

När jag var ung så utforskade jag ett övergivet mentalsjukhus mitt i natten. Bårhuset var extra kusligt.
Trots det så var det inga onda andar som gjorde sig påminda. Inget konstigt hände.

Märkligt att alla andarna var neutrala eller vänliga. Trots att de var galna, dog i fångenskap eller pga medicinska experiment.

Jag kan ju säga att jag var mycket mer oroad för hemlösa pundare, än vad jag var för spöken, på det stället.

Helt enig. Det går ju inte att vara rädd för dem, även om man faktiskt tror att de finns. Inte utan underliggande psykisk sjukdom.

Om spöken existerar så är de i så fall nästan totalt harmlösa, om man ska tro på historierna folk berättar om sina "spökerfarenheter".

"Hörde jätteläskiga ljud, och en kruka välte helt oförklarligt! Jag var livrädd!"

Ja OM det finns spöken så har de möjlighet att vara vänliga, neutrala eller hotfulla.
OM det finns spöken har de också möjlighet att kunna köra bil eller inte kunna köra bil.
OM det finns spöken kan de ju givetvis också finnas spöken som kan snubbla men det kan ju också finnas spöken som helt enkelt inte kan snubbla.

OM det finns spöken... Vilket jag inte tror det gör och därför är jag, som vuxen man, inte ett dugg rädd för spöken. Precis under samma förevändning sitter jag heller inte på julafton och väntar på tomten. Inte heller spenderar jag tid på att spana efter påskharen.

"...I ain't afraid of no Ghost."

Artist Mr. Ray Parker Jr, i LED-motivet till original Ghostbusters-rullen. Dubbla negationen värmer.

On topic: Svenska män är i stor utbredning gudsförnekare och tror inte på paranormativa fenomen.

Många, tror bara på para.

Vi själva tror på En Gubbe i Molnet och utesluter inte heller det ockult o-coola, i vardagen.

De coola ser det som cheesy cringe, men vi anser det finns mer emellan Himmel och jordning än vad ens en starkströmsbehörig på 2-årig yrkes, har lärts upp på.

Jag är inte rädd för spöken. Jag var det när jag var liten, eftersom jag inte riktigt visste hurdana människorna är. Nu är jag medveten om det. Det är bara att ta en tur på nätet och se hur islamister, kartellmedlemmar med flera dagligen styckar människor levande. Försök hitta ett endaste klipp där spöken sadistiskt stympar, flår och bränner människor.

Nej, det är människor man ska akta sig för, överallt och alltid. Spöken är inget problem, oavsett om de existerar eller inte.

Ja, om det fåtal rapporter där spöken skadat någon eller ställt till fanskap faktiskt stämmer är de en statistisk flugskit. Hajar, vilda lejon och till och med fästingar utgör ett större hot.

Tycker inte heller att vi bör inkludera spöken i riskanalyser.

Det finns ju inte spöken på riktigt. Eller menar du filmer med spöken?

I aint afraid of no ghosts.

Ja, rent logiskt är det så. Man är rädd för det som är fysiskt hotfullt och rent logiskt kan orsaka skada.

Men när ett spöke får energin i ett rum att kännas hotfull så sker någonting ologiskt.
Även om det inte finns något som till synes kan orsaka fysisk skada så går vårt nervsystem på högtryck.

Vårt nervsystem reagerar som om vår fysiska hälsa vore i fara trots att hotet enbart är subtilt.

Helt ologiskt, ja. Men har man upplevt det så vet man.
Och det finns inget skydd då vårt psyke inte kan blockera spökenergin.

Titta bara på Tv4:s Kalla Kårar. Flera avsnitt där fullvuxna karlar sittar och skakar av rädsla över något de sett och upplevt.
Som på äldreboendet där en vuxen karl såg ett spöke. Han satt sedan och skakade när han berättade för Jack Werner vad han upplevt.

De flesta män tror inte på spöken som du dock. Där sprack din teori.