Vilka försvarsförmågor behöver Australien i en multipolär värld?

Vi har en tråd just om ubåtarna men som utvandrad till Australien är det inte utan att man funderar lite på framtiden i ljuset av att den gamla ordningen förefaller vara på väg ut. Australien har, enkelt uttryckt, varit under beskydd av det först det brittiska imperiet och därefter det amerikanska. Om vi tänker oss att det amerikanska skyddet blir mindre pålitligt och Australien - likt Europa men med helt andra förutsättningar - måste börja se till att ha egen förmåga att freda sig eller åtminstone höja priset för att bli besegrade, vad behöver de då? Vad är realistiskt?

Under det här århundradet så har Australien rimligen att oroa sig för tre potentiella makter. Kina, Indien och Indonesien. Australien är i praktiken en samling hamnstäder med ett rätt öde men värdefullt inland där det produceras allt från järnmalm till får för export. 60% av befolkningen bor i de fem största städerna.

Givet att en angripare måste komma med båt och måste ta en större hamn i varje delstat tänker jag att det är luftförsvar, ubåtar och annan förmåga att slå mot just fartyg som står högst på listan. Därefter markförmåga i anslutning till just de större hamstäderna. Att kunna hålla dem eller ta tillbaka dem (om det skulle bli något sorts strategiskt överfall där lättare förband tagit en hamn).

Vad tror ni som är mer möpiga och kunniga? Dimensionering? Förmågor?

Egen kärnvapenförmåga? Om mordkoreanerna har råd så lär det inte vara en orealistisk förmåga rent resursmässigt och det höjer onekligen det potentiella priset för en angripare.

Med grannar som papua nya guinea. Finns inget direkt militärt hot.

Skulle snarare säga att de skall bara hålla sig sig ute från möjliga konflikter.

Kina är inte militärt expansivt och ingen kör längre JApans strategi för att komma över naturresurser.

Australien är långt bort för alla och ingen behöver ta vägarna förbi. Sverige har ju historiskt dragit nytta av att ligga isolerat till. Vi låg inte på väg till något annat.

Australien har naturtillgångar. Sälj till alla på ett öppet sätt och alla är nöjda gissar jag.

Det är en önation. Vilket ger många goda karameller att suga på när det gäller försvaret.

Små markstyrkor tillsammans med en stark flotta och ett skapligt flygvapen löser uppgiften. Ungefär som Japan då.

Deras största fiende tror jag är Kina, som kommer försöka utvidga sig.

Traditionellt har de väl satsat på bomb-och attackflyg med lång räckvidd, dels pga avstånden men även för att ha nån sorts avskräckningsförmåga. Australien var enda ickeamerikanska användare av F-111 som gav dem just det. Sen behöver de såklart havsövervakning och ubåtsjakt. Tidigare har de även haft hangarfatyg men den eran är nog över med tanke på kostnaderna.

Starkt flyg grundbulten precis som det gamla svenska invasionsförsvaret alltså. Sen kommer ubåtar och sist armén för de pengar som blir kvar. Nya australiensiska ubåtar har varit en sorglig följetong med en avbruten affär med Frankrike följt av att man kedjat det till AUKUS, som nu svajar rejält. Kan bli stort omtag inklusive om man behöver egna robotubåtar för avskräckning när USA numera framstår som måttligt pålitligt.

Armén slutligen har varit av expeditionskaraktär sen VK2 och lär nog fortsätta vara det.

Strategiskt är frågan vem man ska krypa i säng med när USA medelålderskrisar. En del av de regionala mellanmakterna som Japan och Sydkorea är potentiella allierade men vet inte hur australiensarna känner. Storbritannien vill nog fortfarande vara kvar i Asien (AUKUS var en del av det) men förmågan är ett stort frågetecken.

Robotubåtar, menar du ballistiska robotar då? Jag menar att atomubåtar, jaktubåtar, i sig är rätt för Australien. Slika tingestar kan ju osett ta sig överallt så länge det är öppet hav och en ev invasionsflotta måste kunna hantera detta och även kunna hantera egna förluster långt utanför australiensiskt vatten.

Flotta och flyg är grejen för Australien. På detta bör det finnas relativt små men högkvalitativa markförband som är uppbackade av ett nationalgarde. Infrastruktur för att ta emot allierad trupp måste finnas utöver detta.

Samma gäller, i någon mån, även för Sverige men förstås inte atomubåtar.

Jag menade ballistiska robotar. Möjligen är det overkill för Australien eftersom det kräver en massa andra dyra förmågor, så man kanske kan klara sig med krämigare kryssningsrobotar?

Vad gäller jaktubåtar är atomdrivet som vanligt bra men dyrt. Japan och Sydkorea har några riktigt stora konventionella ubåtar som kanske kunde vara ett alternativ. Men med tanke på hur viktig ubåtsförmågan är för Australien kanske det lönar sig att bygga upp en atomförmåga ändå. Frågan är bara vem som ska leverera? Tillbaka till den brittiska famnen? De behöver verkligen partners till sina nya projekt.


Vi är Australia by the Baltic, eller så är de Pacific Sweden.

Kan man tänka sig en och samma grundrobot som både kryssningsrobot och sjömålsrobor? Kärnvapen eller konventionell samt möjlig att skjuta från ubåt, ytfartyg och eventuellt lastbil?

Om Australien ordnar reaktorkompetens för en båttyp i flottan så bör det bli billigare att införa reaktordrift i andra.

Vore ju vettigt och trenden går mot såna multirobotar, inte minst pga kostnader och sensorutveckling. Australien har precis fått Tomahawk som har en räckvidd på 2500 km. Den når nästan hela Indonesien från norra Australien, och om man placerar nåt liknande i en ubåt har man ju rejäl räckvidd.

Visst är det bättre och sexigare med ballistiska saker men mindre länder får rätta munnen efter matsäcken, som alltid.


Precis, det är ett stort beslut de behöver ta som påverkar deras budget i massor av år.

De försökte komma förbi det via AUKUS där USA skulle sköta atombiten åt dem (även för deras egna atomubåtar), men det hade mer eller mindre kollapsat redan innan Trump pga avtalets konstruktion.

Vill man försvara Australien får man fler konventionella ubåtar för pengarna. Atomubåtar är bara bra för räckvidden, dvs om Australien skall gå ihop med USA och försöka sätta Kina i blockad eller liknande. Att bli ett sådant strategiskt hot mot en stormakt har dock sina egna nackdelar.

Just nu finns det inget akut hot men såna här grejor måste man ju planera i årtionden framåt. Framtiden är lång och mycket kan hända. Bara under min livstid har jag fått uppleva kalla kriget, den eviga freden och Kina och Indien som gått från svältande skithål till stormakter med rymdprogram och hangarfartyg. Mina barn kan statistiskt räkna med att vara vid liv 2100 så den horisonten är inte ens omrimlig att fundera på rent mänskligt.



Att tänka liknande Sverige är nog inte fel. Eller Norge på 30-talet när det var Tyskland eller Storbrittanien/Frankrike som skulle kunna komma med båt till det halvdussin hamnstäder som spelade roll.

Det är rimligen så att man måste utgå ifrån rätt svajiga allianser framgent. Sen kan man fråga sig hur självständig man skall försöka vara. Måste ju inte gå full Albanien/Nordkorea men att fortsätta som man gjort som halvbeväpnad sidekick till USA kommer inte att fungera det heller.

Vad vågar man lita på att andra skall fixa och vad måste man ha själv? Ingen enkel fråga.

Atomubåtsförmåga i egen regi verkar vettigt men det kan bli en gökunge om det visar sig att det är annat som behövs. Om de kör på den linjen kanske det kan göras i samordning med ett civil atomprogram (har varit tabu sen 70-talet men börjat mjukna lite) och kanske till och med ett atombombsprogram.

Om man utgår från grundläggande förhållanden borde priorteringen vara något i stil med:

(0. Atombomber som avskräckning så att det inte blir krig. Egna eller annans. Om vi antar att de inte gör så

1. Skydda luftrummet. Utan den förmågan är det en tidsfråga innan allt annat är bortskjutet. Flyg och luftvärn. Eget flyg ligger inte inom de rimliga möjligheterna så där gäller väl främst att köpa från makter som är minst troliga angripare. Europa, USA, Korea, Japan i ungefär den ordningen. Samma med luftvärnet.

2. Skydda vattenvägarna till Australien. Då blir det ubåtar, skepp och eventuellt "kustartilleri" (vilket väl är missiler/minor från land, flyg och ubåtar nuförtiden).

3. Hålla hamnarna och flygplatserna. Ha tillräckligt med förmåga i tillräcklig beredskap för att göra överaskingsanfall så omöjliga som möjligt.

4. Förmåga att ta tillbaka en hamn från åtminstone medeltungt motstånd. Om det nu skulle ha gått fel.

5. Kolonialspolisiära förmågor utifall de hjälper till att hålla allianser. OSV.

På ett sätt befinner sig Kanada, Australien, Nya Zeeland och till och med Storbritannien i en liknande sits som de andra "white dominions" Rhodesia och Sydafrika var i när moderlandet dumpade dem på 60-talet trots lång och trogen tjänst.

Nu får de försöka hitta nya partners. Britterna kan alltid krypa tillbaka till Europa men för de andra är det svårare. Sydkorea, Japan och till och med Vietnam är i rätt storlek för Australien men de saknar gemensam historia. Indien är som alltid en sovande jätte och vill balansera Kina, men återigen är det ett hus som får byggas från grunden i så fall. Blir en spännande diplomatisk hela-havet-stormar i Asien framöver.

Sen kommer säkert vissa saker att funka med USA även framgent, som underrättelsesamarbetet som är djupt och går mer under radarn. Australien har också nytta av att de kan erbjuda framskjutna baslägen.


De antagandena man gör där blir några av de största betten man gör som nation, så väldigt höga insatser. Sverige backade ju från egen atomvapenförmåga när den ställdes mot annat. Australien är förvisso större med en hyfsad ekonomi, men vill nog ändå ha partners för en sån satsning (närmast ligger väl Storbritannien eller Frankrike).


Instämmer, behöver i så fall ett civilt ben plus helst samarbeten med andra länder.