Hur påverkar pliktetiken människors beteenden?

Lyssnade nyligen på en snubbe som menar att västvärldens syn på individuella gärningar och politiska åtgärder till en stor del präglas av en deontologisk pliktetik, dvs en normativ etisk teori där handlingar bedöms som rätt eller fel baserat på om de följer moraliska regler och plikter, oavsett konsekvenserna. Det inneboende värdet i själva handlingen (t.ex. "inte ljuga") är avgörande, snarare än resultatet.

Han menade att andra världsdelar snarare präglas av utilitiarism, dvs den konsekvensetiska teori som menar att den rätta handlingen är den som skapar största möjliga lycka eller välbefinnande för största möjliga antal individer, och minimerar lidande. Det är en typ av nyttomoral där moraliskt värde bedöms utifrån handlingens konsekvenser, inte avsikten.

Funderar på ifall det som generell regel stämmer och vad det innebär för enskilda individers och politikers ageranden i olika delar av världen. Jag kan tex i hjärnan tycka att en pedofil eller våldtäktsman förtjänar att dö men hade jag i ett vredesutbrott dödat en sån är jag rätt säker på att jag drabbats av jävligt dåligt samvete eftersom att det helt enkelt är fel för mig att döda. På samma sätt hade jag tex inte kunnat vara otrogen mot tjejen utan att må piss efteråt eftersom att gärningen i sig är fel enligt mig, oavsett om den i praktiken inte leder till nån skada för henne för att hon tex aldrig får reda på det. Samtidigt har jag träffat MENA blattar som verkar vara otrogna mot sina brudar varje tillfälle som ges utan att känna några som helst samvetskval och som inte har problem med att tex sno saker från andra.

Det som ska diskuteras är: hur påverkar pliktetik individers ageranden och tex politikers beteenden med avseende på vilka politiska åtgärder de genomför? Varför får MENA blattar inte dåligt samvete när de behandlar brudar illa? Vad finns det för för- och nackdelar med vår västerländska deontologiska pliktetik?

Moral & etik går inte hand i hand.

Fru Lusta eller fru Dygd? Man står inför ett vägval. Att i vägskälet välja den rätta vägen.

Så gör Hercules i Stiernhielms dikt:

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/9c/Stiernhielm_Hercules.jpg/1920px-Stiernhielm_Hercules.jpg

För att välja rätt måste det finnas en samhällsmoral som ger vägledning. Gör din plikt - kräv din rätt säger politikerna numera när de ser hur samhället förslappats. Samhället klarar sig inte utan att det finns en tanke om plikten. Många tycker numera att man ska få göra som man vill (libertarianer) men alla förståndiga inser att det är fel väg att gå.

Ja så har vi utilitarister som t.ex. Tännfors som tycker att det ser så illa ut i Sverige att vi måste införa diktatur. Där ser man hur utilitaristerna lätt hamnar fel.

Så det är klart att man måste väga in konsekvenserna av sitt handlande men man måste samtidigt vägledas av vad om är moraliskt rätt.

Det är en mix.

Där fick jag väl till det!

I princip kan man ha ett pliktetiskt ramverk där en av plikterna är att behandla otrogna kvinnor illa och troende på bästa sätt. Dvs att det i sig är linje med en moral man vill upplyfta till allmän lag.

Vem var snubben, som lanserade det resonemang du redogör för?

Alla som inte dansar är våldtäktsmän. (Eller insert favorit)
Man får välja hur man ska vara ridderlig. Eller gå till Jesus. Och få liv. Frälsning. Förlossning.

Utilitarister hamnar inte fel avseende vad som ultimat avgör en handlings riktighet, det vill säga nettoutfallet välbefinnande - lidande. En helt annan sak är att det är svårt eller omöjligt att avgöra vilka handlingar som i praktiken faktiskt leder till maximalt överskott av välbefinnande över lidande.

Om du avser Tännsjö så förespråkar han väl en global och tillfällig despoti.


Enligt utilitarismen avgörs handlingars moraliska riktighet av just utfall och är därmed det som bör vägleda?


Som så ofta är invändningar mot utilitarismen av utilitaristiskt slag. Det vill säga, man menar att utilitarismen får dåliga konsekvenser och därför bör inskränkas. Utilitaristiska argument mot utilitarism blir givetvis snurrigt.

Utilitarism innebär inte att efter behag inte följa regler eller vad som moraliskt påbjuds. Det medför ingen nytta att vara opålitlig och ljuga när det passar, varken för individen eller för samhället. Samhällsmodeller som präglas av hög grad av regelefterlevnad (även när ingen ser dig!), plikt att göra rätt för sig och att inte ljuga korrelerar med tillit, välstånd och lycka.

Stark pliktkänsla är utilitaristiskt mycket gott.

Det finns ingen människa som i praktiken är pliktetiker, även om hon tror det. Står betydande värden på spel är envar beredd att göra avkall på principer. Något annat än det vore osunt.

Global despoti av utilitaristiska skäl. Det låter inte alls bra. Det kan väl bara en snurrig filosof tycka.

Kant sa att han ständigt förundrades av stjärnhimlen ovanför och den moraliska lagen inom sig. Den synen på moral är knappast utilitaristisk. Det är en inre röst som påbjuder något för att det är rätt.

Plikten framför allt sa Gustav VI Adolf. Duty sa drottning Elisabeth. Hyllat av många.

"Utilitarism innebär inte att efter behag inte följa regler eller vad som moraliskt påbjuds." Vad det handlar om är ju tvärt om. Vad som verkar vara nyttigt måste ibland rättas upp av moraliska hänsyn, typ att döda några på en öde ö för attt de andra ska överleva är inte moraliskt rätt.

"Står betydande värden på spel är envar beredd att göra avkall på principer". Inte envar. Många tyckte att atombombningarna av Hiroschima och Nagasaki var fel och inte borde ha genomförts.

Att ha utilitarismen som en benhård levnadsregel är extremt. Man måste alltid göra avvägningar. Som jag skrev i mi första kommentar: "Så det är klart att man måste väga in konsekvenserna av sitt handlande men man måste samtidigt vägledas av vad om är moraliskt rätt. Det är en mix".

Det har dock ingen bäring på utilitarismens riktighet.


På vilket sätt det nu är relevant att många menar något. Men jag menar alltså att pliktkänsla på intet vis står i strid med nyttotänkande, tvärtom. Plikt för pliktens egen skull är dock förkastligt.


Jag menar att envar, inklusive pliktetiker som menar att man aldrig bör ljuga exempelvis, är beredda att göra så om tillräckligt stora värden står på spel. Men en stark känsla av att man i allmänhet inte bör ljuga är utilitaristiskt gott.

Atombombsexemplets relevans förstår jag inte riktigt.


Jag begriper inte riktigt detta. Vad är "moraliskt rätt" då om inte utfallet avgör? Annat än om utfallet är rätt?

Utilitarism innebär till skillnad från pliktetik just avvägningar men den är inte möjlig att använda som praktiskt handlingsredskap. Att den är det kriterium som avgör handlingars moraliska riktighet är en annan sak.

Praktisk utilitarism handlar snarare om stärka sociala system, normer och samhällsmodeller som befrämjar nyttomaximering. Gällande återkommande exempel om organplundring, mord som ingen känner till och vad det är, så menar jag att utilitarismen kräver att allt sådant är undantagslöst förbjudet. Allt annat vore till synnerligen stort men för det allmänna välbefinnandet.

Frågan om vad som är rätt och fel är ingen enkel fråga. Kant förstod dock att den moraliska lagen är något man har inom sig. Den moraliska lagen handlar inte om nyttomaximering. Så ser jag också på det. Det är jag och Kant alltså. Är du smartare än Kant?

Jag menar att moralens substrat är kännande organismers funktionssätt och inte det rationella förnuftets struktur.

Pliktetiken får omedelbara konsekvenser som upplevs som absurda, när exempelvis lögn inte kan upphöjas till universell lag. Då står man inför att acceptera oerhörda offer som hade kunnat avvärjas med en medveten osanning.

Nyttoetiken drabbas inte av detta, av skälet att när icke önskvärda konsekvenser av konsekvensetik lyfts fram så innebär det dels att nyttokalkylerandet redan praktiseras och dels att den kritiserade kalkylen var felaktigt gjord och inget annat.

Det är möjligt att det som föreslås är att plocka det bästa ut två världar i en kombinatorisk etik. Det är mycket svårt att förstå hur en koherent sådan morallära skulle kunna se ut.

Plikt när det får goda konsekvenser och konsekvensetik när det får goda konsekvenser? Det är i sådana fall ekvivalent med utilitarism.

Fast det är ju det som gäller i praktiken. En mix.