Total avsaknad av politisk analys i TV

Har i åratal svurit i TV-soffan över bristfällig kommentering och analys av svensk- men även internationell poltik i våra TV-kanaler. Min upplevelse är att Sveriges Radio och några av de större dagstidningarna har en större bredd - även om det oftast lämnas en del övrigt att önska även där. Det kan mycket väl vara mediet som sådant - ljud och text - ger utrymme för djupare och mer självständig bevakning av politik och samhälle.

Men våra största tv-kanaler har inte ETT enda program som ger utrymme för analys på ett mer politisk-filosofiskt och ideologiskt plan. Nyhetssändningarna beskriver - exempelvis är aktuellt påfallande ofta bara beskrivande. Det diskuteras positioneringar, åsikter och övrigt som tillhör "det politiska spelet". Exempelvis härleds alla frågor på agendan till det kommande valet och valresultatet. Den journalistiska verkshöjden är på sin höjd i paritet med bevakningen av valfritt idrottsevenemang.

Bara för att ge ett konkret exempel ur SVT:s rapport från igår:https://www.svt.se/nyheter/video/603c3290944603aa-mats-knutson-om-stodet-for-sankt-straffbarhetsalder
"Det var en tydlig majoritet generellt för förslaget" m.m.

Knutsson benämns som SVT:s politiska kommentator. Det han bidrar med i dagsläget är att återge det politiken gör och hur det uppfattas. Men väldigt sällan ges utrymme till fokus på varför och hur?

Det har gjorts försök med alla "byråprogram" SVT lanserar men där resultatet precis som i Skavlans senaste format mest är ytterligare ett nöjesprogram - tingeltangel. 30 minuter ger inte utrymme för djupare resonemang och upplevs konfrontativt samt enformigt. Non-stopsändningar från seminarier och riksdag i SVT-forum räknas inte in.

Varför förtjänar inte svenska folket ett maratonprogram i etermedia med intellektuella som stöter och blöter frågor? Inte debatt, utan samtal och diskussion - mer politisk-filosofiskt.
Envar kan söka sig till kanaler på ex: youtube osv. Men public service (diskussionen om vara eller inte vara lämnas därhän) borde tillhandahålla ett "tyngre" innehåll för de många människorna.

Här anser jag att det finns en bildningslucka och public service hade kunnat ge förutsättningar för en mer politiskt bildad svensk.
Som exempel nämns Frankrike ibland i sammanhanget. Duktiga på att ge utrymme till diskussion på mer omfattande nivå i media.

Håller ni med om att vi saknar det?
Om så är fallet, varför?
Finns det historiska exempel i Sverige?

Ja TS har rätt. Politik reduceras till väljarundersökningar ungefär som ekonomi reduceras till stockholmsbörsen. Det skulle exempelvis vara ärligare att ge "dom tre stora", socialdemokraterna, sverigedemokraterna och moderaterna 45 minuter vardera en gång i veckan - där dom fick vara lite själviska och pusha sina agendor. Dom kunde ha sina politiska experter - men dom skulle då vara helt ärliga med att de sympatiserade med respektive parti. Och varför skulle massmedia skilja sig från förvaltningen, som börjat så smått med politiska tjänstemän? Opartisk rapportering förutsätter just att det inte är vinklat... det vill säga om det i vissa program öppet medgavs, skulle tittarna (väljarna) förstå det.

Jag ska börja med att säga att jag själv inte kollar på den typen av program. Däremot anser jag att det borde finnas såna program.

Vad anser du om följande program från SVT?

- SVT Agenda
- 30 minuter
- Politikbyrån
- Utrikesbyrån

Förstår hur du tänker men tror att risken är att det blivit mer av det vi redan har. Visserligen kanske det hade fungerat med hård moderering men jag är egentligen inte så intresserad av att de politiska partierna ska få mer plats. Deras ytliga kommunikation får vi redan för mycket av, enligt mig. Problemet är att ingen driver diskussion och resonemang bortom dagspolitiken.

Opartiskheten KAN absolut vara ett problem. Men för mig är nog en mer oberoende analys av större värde. Ibland blir vi väl skitnödiga och allt ska vara så djävulskt mittemellan allt och det blockerar ett samtal på högre nivå. Tycker svensken förtjänar att få förhålla sig myndigt och bilda sig en egen uppfattning i frågor som rör samhället.


Ser dessvärre inte mycket av detta sedan en tid tillbaka. Agenda ser jag dock allt som oftast.
Agenda kan med sin trekvart ibland vara mycket bra - det ska jag ge redaktionen. Men det är alltid för många ämnen på kort tid och alldeles för lite samtal och diskussion.

30 minuter har väl sin charm men med kort programtid och ett format som mer liknar skyttegravskrig än kritiskt samtal i salongen.

Politikbyrån och Utrikesbyrån slänger ju in en massa tjafs och onödigheter i sina sändningar. Det är som att jag som tittar inte förväntas hålla fler tankar i huvudet samtidigt och dessutom bara måste ta del av en meme av Elon Musk som man redan sett på X för två veckor sen. En känsla av att jag är omyndigförklarad.

Problemet är att när media börjar analysera, granska och rapportera om vad som faktiskt händer, istället för vad politiker säger. Då blir de genast anklagade om att de är vänsterblivna eller woke. Gäller särskilt public service.

Därför är det enklare att rapportera när Trump säger att att Maduro smugglar knark till USA än att rapportera om han faktiskt gör det eller inte.

Det som saknas är De tre O:na som kallade på 1960-talet journalisttrion Lars Orup, Åke Ortmark och Gustaf Olivecrona. De anses, tillsammans med Herbert Söderström, vara de journalister som introducerade skjutjärnsjournalistiken i svensk television.

Oavsett egna politiska åsikter gav de sig på alla politiker med kritiska frågor.
Till skillnad från tex 30 minuter eller TV4 där Magdalena Andersson stryks medhårs medan Åkesson enbart ställs på med kritiska frågor i en hätsk ton.

Det är väl i regel bara boomers som efterfrågar sådant här, de flesta andra genrationer har tappat förtroende för massmedia, den felaktigt rapporterade klimatkrisen, den hyllade massinvandringen och alla sjukdomar ska mörda oss, vem tror på och vill ha mer massmedia idag?

Media är döende och de vet om det, public service borde bara få dö ut!

Tyvärr. En förståelig utveckling i takt med samhället men ack så dyster.


De kritiska frågorna är viktiga. Förutsätter att journalisterna är bildade, inte bara beväpnade med ett frågebatteri.

Det måhända att jag har vissa boomerdrag även om jag tillhör en annan generation. Jag förser mig med massor av olika medier och format för att jag är intresserad - jag tycker dock att ett public service borde ha ett samtal för vuxna intellektuella i sitt utbud.

Visst har förtroendet och framförallt konsumtionen av våra medier förändrats. I Sverige är väl förtroendet relativt högt oavsett. Dock visar ju tillitsforskning i USA sedan många decennier att förtroendet för samhällets institutioner dalat och vi vandrar säkerligen åt att möta samma öde, vissa trendbrott till trots.

Mja ... i min värld är alternativet något oklart. Är det nischade och (ofta) partiska informationsgivare som är alternativtet?
Tyvärr är jag en varm förespråkare av det moderna samhällets rationalitet och institutioner. I ett sammanhållet och framåtblickande samhälle är det bra med gemensamma berättelser. Men det blir en större fråga.

Jag menar att det finns få aktörer som skulle kunna sjösätta det med risk för sviktande resultat vad gäller tittarsiffror och ekonomi. Det uppdraget borde således ca 10mdkr kunna bekosta.

Jag förstår argumenten kring att vara någorlunda informerad om sin omvärld och vad som händer, däremot tror jag inte det är sunt för någon människa att "nyhetsknarka" och ständigt ha ett dropp in i kroppen med en massa negativitet som nyheter tenderar att kretsa kring.

Du kan känna till att det pågår ett krig i Ukraina, men är det nyttigt att titta på livesända drönarbombningar av soldater? Du kan känna till Israel/Palestina, men är det nyttigt att dagligen titta på gråtande föräldrar som sitter över sina döda barn?

Nyhetsflödet är enormt idag och väller in som en tsunami mot oss, jag är nog mer för att vi behöver mindre nyheter och nyhetskonsumtion, människor behöver leva och försöka vara bra människor i sin närhet, inte plugga antalet döda på fronten i Ukraina.

Då missförstod jag ditt första inlägg.
Jag håller till fullo med om att det informationsflöde vi har idag inte ger människan någonting. Men det jag eftersöker är snarare en möjlighet till bildning, inte mer information i form av nyheter.

Kvalitet före kvantitet - ett uppdrag som public service borde ta.

Det var Kafka-liknande för nåt år sedan när Agenda tog in en panel på åtta personer där alla tyckte exakt likadant. Propaganda-tv. Absurt.