Lion's Share-tråden

Skriver ni era låtar var för sig eller tillsammans?

Det brukar gå till så att jag skriver riff och musikbakgrunden. När jag sen har nåt som sitter ihop och låter bra så kommer Patrik ner till mig i Stockholm från Borlänge där han bor. Då sitter vi här och skriver sångmelodierna från scratch, bollar idéer fram och tillbaka tills vi är nöjda. Efter det så gör jag ordning en demo som jag skickar till honom och då skriver han texten och så är låten klar. Typ så går det till.

Vilken låt som du varit inblandad i är du mest nöjd med?

Jag är väldigt nöjd med öppningsspåret på skivan Emotional Coma, ”Cult of Denial”. Bland nya singlarna tycker jag att ”The Lion’s Trial” är väldigt bra, men jag är extremt nöjd med samtliga faktiskt. Vi släpper ju inte ut något vi tycker är dåligt, och då vi bara är två i bandet så blir det väldigt få kompromisser jämfört med om man är fyra, fem, sex stycken i ett band. Då kanske man får släppa igenom sånt som man inte är jättenöjd med, men Patrik och jag är extremt nöjda med vårt samarbete och hur Lion’s Share låter idag.

Ni jobbar även ihop under Patriks namn på hans soloskivor.

Jag är mixare och producent till yrket sen tio år tillbaka. Han gillar väl det jag gör helt enkelt. Men där skriver han låtarna helt och hållet själv. Han skickar mig demos som jag får arrangera och producera upp. Det är enda skillnaden. För annars är det samma folk som lirar, mixar och som mastrar osv.

Men du har inget soloprojekt?

Nej och skulle jag ha det så skulle det låta som Lion’s Share tror jag. Om jag skulle skriva från hjärtat. (skratt). Jag gör redan exakt det som jag vill göra. Jag var med och bildade bandet och har varit med och styrt skutan genom åren, så jag har inte känt nåt direkt behov av att göra det. Sen så blir jag i och med mitt jobb som producent, mixare, låtskrivare och musiker inhyrd i diverse andra projekt. Ett sådant är kommande skivan med Johan Kihlberg’s Impera, där jag har fått leva ut mina Dokken och George Lynch influenser till fullo. Den skivan släpps 9 april och har bl.a. Snowy Shaw, John Levén och Jonny Lindkvist i sättningen.

Lion’s Share are so easy to root for, and Inferno proves why. Good songs, good performances, excellent solos, and an undying allegiance to their craft make Inferno a blast all around. With how good “Run for Your Life” turned out, however, it makes me wonder if Inferno could’ve ascended beyond mere enjoyability if Lion’s Share went in more adventurous directions in their songwriting. But there isn’t a whiff of pretension on this thing, and I get the sense that this is exactly the record these guys wanted to make. Lion’s Share are probably not going to take the world with Inferno, but if you like your metal loud, beefy, and dated circa 1981, it’s just the record you want to hear.

När du skrev låtar under en lång tid, kände du själv någon gång att det kunde blivit en spretig platta?

Jag tror inte det, för att jag skriver verkligen från hjärtat, och vi är ju ett riffbaserat band, så för mig har det alltid börjat med riff, och jag har ju mina influenser sedan jag växte upp, med New Wave Of British Heavy Metal och alla de där klassiska banden. Tony Iommi är ju gud såklart, men liksom Judas Priests Painkiller för mer aggressivt uptempo. Saxon, Priest, Accept, det är liksom bakgrunden vi har. Så att jag gjorde nog som jag alltid har gjort. Kommer på bra riff, sparar dem, sätter ihop dem, och sedan träffas Patrik och jag, och så bollar vi idéer för sångmelodi tillsammans. Och så utvärderar jag om det är något som behöver bytas, något riff, eller tweakas, eller skriva om någon vers som inte vart bra. För vi jobbar väldigt intensivt. I och med att han bor i Borlänge och jag bor i Stockholm så träffas vi inte jätteofta och skriver. Men när vi är nöjda med musik och melodi, då skriver han texter och så sjunger han in det. Så det är väl i stort sett så det alltid går till.

Apropå Tony Iommi. Ett par låtar har en ganska klar Black Sabbath-influens. Är det någonting som man reflekterar på när man själv vill lyssna på vad man har gjort?

Det är klart att jag är medveten om det. Men jag älskar ju det där. Det är ju inte rena rip-offs, men visst hör man var influensen kommer ifrån. Jag är ingen sådan där som försöker ljuga eller dölja det. När det gäller gitarrsolon är det George Lynch på 80-talet och Gary Moore, och när det är riffskrivande så är det Tony Iommi och Judas Priest, och Megadeth tycker jag också har bra riff. Ja, alla influenser man har kommer ut genom mitt filter där. På det sättet jag spelar och sätter ihop sakerna så blir det förhoppningsvis Lion’s Share-soundet. Går man tillbaka till alla de här sju skivorna så är det liksom samma stil av riff. Sedan är det olika produktioner, olika människor som är med, mer eller mindre keyboard, olika sångare, men i grund och botten, om man bara går till det jag har skapat, liksom riffen, så skulle riff från första skivan kunna vara på den här och tvärtom.