Varför använder vi inte ravigotesås i Sverige?

Hur kan det komma sig att ravigotesås är så föga känd och använd i Sverige? Den tycks vara ett begrepp i de flesta europeiska länder, inklusive Norge, som annars kanske inte är känt för sin kulinariska äventyrlighet.

Det handlar alltså om en sås som dels finns i en varm variant, dels som kall salladsdressing. Den är smaksatt med bland annat senap, dragon och persilja, och lär ha en lätt syrlig smak. Jag vet mig aldrig ha ätit ravigotesås, men av beskrivningen att döma låter det lite grann som en budget- eller lightversion av bearnaisesås. Men jag kan ha fel.

Den kalla varianten tycks finnas färdig att köpa på flaska i de flesta länder utom just Sverige. Den brukar i alla fall inte återfinnas bredvid thousand island-dressingen i vanliga livsmedelsbutiker. Jag är inte så nyfiken på såsen som sådan, även om den säkert kan vara god, jag är mest fascinerad över fenomenet att en klassisk fransk sås som är känd över i stort sett hela världen i övrigt är så totalt okänd i Sverige. Eller är det bara jag? Vad har ni själva för erfarenheter av ravigotesås? Finns den att köpa i Sverige, och är det något ni brukar använda?

Ironiskt nog är ravigottesaus mycket populär i Norge och finns att köpa i deras butiker.

Dom har även Brunost - Fløtemysost som är svårt få tag i i Sverige.

Intressant mysterium! Jag vet inte heller hur detta kommer sig, men eftersom det handlar om en sås från en annan matkultur, bör det bero på att för få svenskar fastnat för den när man ätit den. Detta tycks gälla även två av våra främsta stjärnkockar - googling på Mannerström+ravigote respektive Wretman+ravigote gav inga relevanta träffar. Oavsett om jag stavade "ravigote" eller "ravigotte".

Så varken turister eller två av våra namnkunnigaste kockar verkar ha fastnat för den. Vad det kommer sig av är jag också nyfiken på! Recepten innehåller kapris och numera ofta Dijonsenap. Är de ingredienser som blir lite av en vattendelare?

Vad är det som är ironiskt med det?

Det är vårt grannland som vi har mycket kontakter med, inte minst reser många svenskar dit och arbetar, och man kunde då anta att denna vara skulle leta sig hit också. Exempelvis norska Grandiosapizzor är mycket populär här. Norska Orkla, som äger Idun, har otroligt många kända märken i Sverige. Ska jag fortsätta?

PS. Gör något åt din teckenkodning, å, ä och ö blir fel.

Det ser ju ut som en vanlig senapsvinägrett. Jag har nog rört ihop en liknande många gånger utan att veta att den hette ravigote.

En kall ravigotesås skall väl innehålla en massa saker som man normalt inte återfinner i en vanlig senapsvinägrett. Hackad schalottenlök, kapris och diverse örtkryddor. Gärna färska sådana, tror jag.

Varianter av denna senapsvinägrett var rätt populär i Sverige i slutet på åttiotalet och ett drygt decennium, med örterna, löken och ibland kapris (vilket inte alltid var lätt att finna då). Den lagades både i hemmen och ute på krog. Men den har aldrig fått vidare fäste. Svenskens smaklökar har aldrig varit vidare kontinentala, hon föredrar söta, milda, feta och gräddiga såser och dressingar som regel. Och det kan man väl i viss mån beskylla Tore Wretman för och hans Rhode Island?

Först är vi väl inga överdrivet stora användare av vinägretter(Och dressingar i Sverige.
Och vi gör väl andra varianter bara.
Och enkla svaret är väl då vi gillar andra varianter och när vi har detta.

Nu svarar jag bara för mina egna erfarenheter, och de är att sallad allt som oftast är utan salladsdressing eller vinägretter.
Och att det är först till kalas, fest eller kanske helgmiddagen som det kommer fram, här och de jag är hos.

Den såg helt klart god ut, så får för skoj skull testa någon gång och när det vankas vinägrett.
Gjort med dijon/senap, men saknas en massa, så min kallas nog inte för detta och för mycket saknas.
De är dock helt klart goda med senap.

Detta var rätt länge sedan, men vet en diskussion uppstod hur folk ogillade vinägretter.
Så kan vara en korrekt observation.

vi har redan ravigote - isch
Fransk vinägrett, kall senapssås, örtsås, kaprissås.
Ingen av dessa är väl poppis - okey fransk vinägrett, men i salladen, inte till maten
Ravigote är lite för syrlig för vår smak och vi vill ha snällare såser
körvel å dragon är väl heller inte så poppis örter
Dragon är väl ok i bea

Ändå ganska få procentuellt som jobbar där, och mest ungdomar som bor där några år och lagar sin mat som vanligt, som folk gör mest. Thailändare och araber i sverige fortsätter i decennier laga thailändskt och arabiskt.

Som "storebror" influerar snarare sverige norge än tvärtom (även om jag inte ser så mycket svensk påverkan på norsk mat heller), vem bryr sig t.ex. om skånska företeelser som svartsoppa och spettekaka i övriga sverige? Att orkla köpt upp massa svenska företag har väl inget med matkulturen i sig att göra? Djupfrysta pizzor, piroger och liknande var/är väl hyfsat populärt oavsett norsk inblandning.