Nervös oskuld på 30år. Hur borde jag hantera detta?

Jag var alltid nervös runt tjejer som ung. Mina enstaka försök till att flörta blev det inget av. Gick ut nian och hade aldrig ens kysst en tjej. Det tog sedan tills jag var 20 innan jag fick självförtroende nog att gå på min första dejt. Och medans det va trevligt så kände jag inte direkt att jag ville fortsätta träffa denna person.

Upptäckte sedan depression och ångest, och förlorade mestadels av mina "twenties" till den skiten.

Är nu 30 och känner mig som något sorts missfoster. Jag förstår mycket väl att sex inte är allt. En redig kvinna lär knappast bry sig, men ändå. Jag känner att all denna oerfarenhet har typ gjort att jag sätter kvinnor på en pedestal? Räcker med att jag pratar med någon ny på tex reddit eller flashback eller whatever, och när jag får reda på att det är en kvinna så typ... ändras något? Börjar tänka på sex o nudes o sådant, och det är fan inget någon varken vill ha eller förtjänar. Men det händer automatiskt, och oroar mig att det kommer sabba potentiella relationer. Men vet inte riktigt hur jag ska tänka kring allt det. Intellektuellt förstår jag mycket väl att kvinnor är precis som vem som helst, en person. Men sekunden jag har en interaktion med någon så knyts typ min självkänsla till vare sig hon gillar mig eller inte; vare sig jag kan imponera eller sånt.

Har pratat lite om sånt här anonymt med folk, och vissa (män oftast) tycker jag borde köpa en "hora" o bli av med oskulden. Jag kan inte ens göra en post om mina problem med ångest och sådant utan att någon tycker jag behöver ett "knull." Men vettefan om det kommer hjälpa? Kanske blir ännu värre då, med tanke på att då har jag ju faktiskt reducerat en kvinna till ett sex-objekt. Vill verkligen inte göra någon obekväm eller förolämpad och därav gillar jag inte hur mina tankar fungerar. Men är typ lite såhär simp-beteende från mig. Blir nervös runt kvinnor, blir exalterad, och kåt. Vettefan... är kanske helt körd i huvudet bara.

Detta inlägg, och i högre utsträckning ditt förra, antyder att du har ett problem med att respondera.
Du uttrycker, men svarar inte - antingen för att du är väldigt självfixerad, eller för att du helt enkelt inte är intresserad av dialoger - kommunikation.
Eller har jag missat något?

Varför inte berusa dig då? Du är lite pulver, några glas eller en tablett ifrån att känna helt annorlunda om allt...

Sluta ta känslor på så stort allvar som en pubertal flicka, och tänk problemlösande.

Ge det till Jesus! Slappna av. Sök honom först. Jesus först! I allt.

Bror. Du vill göra det här riktigt. Du verkar ha schyssta värderingar. Respekt.
Jag har missbrukat mycket. Jag var missbruk. Jag ville inte det naturligtvis. Men då man är missbruk kan man bara missbruka så du behöver få dina synders förlåtelse först. Bekänna. Att Jesus är Herren. Uppståndelsen och livet.
Så synda inte. Det verkar svårt. Men Han, Fadern vill ge oss något bättre. Jag trodde inte det här var sant eller möjligt. Det verkar svårt men det är värt allt. Det är otroligt för mig nästan. Han har vänt uppochner på min värld på det bästa sätt. Amen.

Jag visste inte riktigt vad synd var ens. Fast det var det enda jag kände till. Det livet. Kunde inte göra något åt det. Så jäkla trasig var man. Fuckad. Hjälplös. Rådlös.

Men.. Han var där hela tiden. Jag var där. Jag kunde inte se honom och jag skäms för det. Jag såg men såg inte. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Du blir ett kött med kvinnan så det är ett viktigt beslut så du vill gå rätt tillväga.
Från Guds ord. Alltså Livets ord. Kärlekens ord.
Kroppen är den helige Andes tempel
1 Mos 2:24): "Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött".

Det känns svårt. Att ge sig hän.

Ta och runka innan du ska träffa en dejt eller så kan du snacka med en psykolog så du får lite verktyg hur du ska göra i dessa situationer!

Åk till Tyskland och knulla av dig på horhus, nä jag uppmanar inte till brottslighet! När du väl "gjort" det är det ingen big deal. Skulle nog säga det är relationen man är ute efter (förutom första knullet) men det kommer att lösa sig när du gjort ditt daybrake. Du har fortfarande 10 goda år framför dig, sedan 10 ...sådär år. Efter det får du se till att ha kroppen i trim för att orka med älskogen.

All lycka!

Det löser sig säkert. När du sen kommer till en sexsituation, dra ut på förspelet och smekandet tills hon verkligen tänder. Var inte rädd för att dela en liten flaska vin med tjejen före heller, då blir ni mindre nervösa.

du har lite erfarenhet av tjejer bara. det blir bättre ju mer du är med tjejer i allmänhet.
finns tjejer som inte är så väldans erfarna heller för den sakens skull, eller nervösa eller tror dom itne räcker till osv

sex är inget särskilt att bekymra sig över, du går väl inte omkring och tror att sex bland folk är toppen och hög-presterande hela tiden... folk har dåligt sex ofta, inte minst när alkohol är inblandat, och ja, även erfarna... folk somnar, spyr, får inte upp den, tjejer fejkar orgasm osv låt oss inte låtsas att det är som i en välregisserad porrfilm varje gång.

Ja för det första. Fan tala mindre! Du kommer ha extremt mindre knull om du är en Viktigpetter. Istället för bara ro med.

Du kanske skulle försöka bli vän med tjejer först, så att du lär dig att umgås mer avslappnat med dem? Och för att du inte ska bli så där perplex och blyg och osäker, så kan du börja med tjejer som du INTE är attraherad av sexuellt. Det betyder ju inte att du inte kan gilla dem på andra sätt! Tjejer har också killkompisar som de aldrig skulle kunna tänka sig att ligga med, för deras relation är inte erotisk alls, det finns inga sådana vibbar. Börja så!

Det finns många ställen där du kan träffa tjejer som inte är så "läskiga", utan mer vanliga, snälla och blyga. Föreningar, studieförbund, olika typer av frivilligarbete (Röda korset, katt- och hundhem, Stadsmissionen...), olika typer av pardanskurser och -föreningar (där är det alltid ett underskott på män, så varje man som har två fötter och kan hålla takten blir eftertraktad som danspartner i alla fall!), religiösa församlingar. Till Svenska kyrkans aktiviteter kan man gå utan att vara troende - ingen frågar om det. Och OM någon ändå skulle fråga så säger du att du är en "sökare", det är bara positivt. Även i SvK finns olika typer av volontärarbete.

...och "tjejer" förresten, nu lånade jag ditt ordval! Men om du är 30 är det såklart vuxna KVINNOR du ska inrikta dig på, runt din egen ålder eller i alla fall inte yngre än 25. Jag tänker att du även har ett guldläge i din ålder, på grund av att kvinnor som är jämnåriga med dig och äldre börjar få panik om de är barnlösa fortfarande. Så om du vill ha familj och kommunicerar det tydligt, att du vill ha det SNARAST, så kan många nappa bara därför. För att så många kvinnor i den gruppen (barnlösa över 30) är trötta på "kanske-männen", som säger att de "kanske" vill ha barn men "sedan" - och under tiden går kvinnans fruktsamma år förbi.

Är lite förvirrad vad du menar? Jag ställde en fråga, vill du adda till den eller vi du diskutera... något annat?

Lättare sagt än gjort, kanske. Måste ju komma dit först! Men ja, kanske inte spelar så stor roll egentligen.