Gå på min f.d. väns pappas begravning?

Märklig...på vilket sätt?
Den direkta relationen är ju till vännen. Fadern träffade jag ju då den besökte sonen och umgicks/samtalade över middagar etc.
Det var inte bara vilket brev som helst. Det var ett myndighetsbrev där min enda inkomstkälla med att få sjukersättning och eventuellt ha råd med fortsatt tak över huvudet och mat för dagen som stod på spel.

Men du är väl vuxen att skriva ett brev själv?
Läser man bakom raderna så verkar det som om din "vän" inte ville intyga eller ljuga ihop något för att du skulle få ersättning? Jag vägrar tro att man nekas ersättning på grund av hur man formulerar sig i ett brev. Då skulle hela Rinkeby vara utan bidrag.

Men du är väl vuxen att skriva ett brev själv?
Läser man bakom raderna så verkar det som om din "vän" inte ville intyga eller ljuga ihop något för att du skulle få ersättning? Jag vägrar tro att man nekas ersättning på grund av hur man formulerar sig i ett brev. Då skulle hela Rinkeby vara utan bidrag.

Förstår du inte att jag var såpass sjuk där min hjärna inte fungerade riktigt som den skulle? Jag hade hjärndimma VARJE DAG och kunde inte tänka klart att knappt formulera en vettig mening och inte tänka klart? Det var som att vara kanonfull och sedan försöka köra bil. Jag var såpass hjälplös att jag knappt klarade gå 200 meter och bad om lite hjälp för en ganska enkel uppgift som en som inte är otroligt sjuk med hjärndimma klarade utan problem och f.d. vännen sa att det får du fixa själv. Ungefär som att han låtit mig köra hem dyngrak med ett par promille och jag bett honom köra mig hem istället för att jag sätter mig bakom ratten och försöker köra hem själv och hoppas jag inte krockar eller kör av vägen och han säger näää...det får du fixa själv.

Vet inte vad hjärndimma är, aldrig hört talas om det? Ja förutom om man är dyngrak..

Behöver råd och resonemang från Flashback.

Har en f.d. vän som jag sa upp bekantskapen med för c:a 4 år sedan. Vi hade känt och umgåtts med varandra i 22 år innan dess.

Grejen är att min f.d. vän i princip förstod att jag inte ville ha mycket mer att göra med honom, men kanske inte riktigt anledningen varför vänskapen avslutades. Nåväl killen är narcissist där i princip allt handlar om honom och jag stod väl ut med hans vidriga beteende och nedvärderande kommentarer etc till en viss gräns ibland. Jag troddd ju ändå vi var "vänner". Sveket och största anledningen kom väl när jag på riktigt blev sjuk i flera månader och då bad denne om hjälp med en enkel uppgift. Att hjälpa mig formulera ett brev till myndigheter för att få sjukersättning då min hjärna inte fungerade riktigt som den skulle och jag kunde inte formulera tankar eller argument i mitt huvud för brevet och var ganska hjälplös.

Jag bad vännen om hjälp och denne ville inte hjälpa mig med att skriva brevet och fick i princip tvinga personen hjälpa mig med några meningar. (Narcissister brukar sällan vilja hjälpa någon utan att det gynnar de själva på något sätt). Nåväl efter det såg jag inte personen som vän längre och en person som skulle hjälpa mig om det någonsin skulle upstå någon annan krissituation och jag ville inte umgås med han längre och gjorde mig av med han. Jag fick aldrig någon sjukersättning förresten.

Nu 4 år senare så hör denne av sig att hans farsa gått bort och när begravningen kommer äga rum. Träffade hans pappa lite grann medan denne levde, men var ingen direkt relation/kontakt oss emellan.

Finns det någon vikt bakom de 22 åren då jag ändå trodde vi var vänner och bör jag gå på begravningen?

Tacksam för råd och erfarenheter.

Absolut inte. Varför skulle du göra det? Du kände inte hans pappa så väl och hans son har inte varit något mer än en dålig "vän". Edit: han ser förmodligen detta som en chans att kunna bli vän med dig igen, men det kommer inte att bli bättre än förr.