Tänkte beskriva min livshistoria från det att jag gick i runt 4-5:e klass tills idag. Det var då jag upptäckte porr för första gången via internet och började spendera mycket tid framför datorn för att spela spel. Sen dess har jag haft perioder där jag kollat på porr till och från; vissa perioder mycket, vissa lite mindre. Det hände till exempel att jag skolkade för att stanna hemma och kolla på porr när mina föräldrar jobbade.
I skolan var jag en bra kompis och en ”clown”, men jag tyckte det var tråkigt att studera. Jag fick IG i de flesta ämnena, men har på senare år läst upp Matte, Svenska och Engelska samt gått en del kurser. Jag har aldrig haft ett fast jobb utan bara haft extrajobb via kontakter från familjen, vilket inte är en möjlighet längre.
Min uppväxt präglades också av min bror som det gick snett för. Han blev kriminell och hamnade i ett drogmissbruk. Runt 2008-2009 flyttade min familj en timme från staden där jag vuxit upp. Det gjorde att jag tappade kontakten med mina gamla vänner, även om den största anledningen till att jag slutade umgås med dem var att de flesta började använda droger. Jag höll mig hemma och spelade dator istället.
År 2018 dog min bror av en överdos och mina föräldrar separerade. Jag var då 27-28 år. Under uppväxten var det vanligt att polisen var hemma hos oss, och jag såg min bror använda droger många gånger. Han stal även saker från mig och familjen. Detta har gjort att jag aldrig vill leva med någon som har ett missbruk.
Som person har jag alltid varit tystlåten, särskilt i sociala sammanhang. Som kille har jag också lätt att jämföra mig med andra män, vilket jag tror har bidragit till ett mindre självförtroende. Jag började röka som 15-åring, men sedan nyår 2026 är jag rökfri och snusar istället. Vid jul 2025 bestämde jag mig för att försöka ändra mitt liv; jag slutade med porr i 3-4 veckor men föll tyvärr tillbaka. Jag har även börjat simma en gång i veckan för att få in en rutin.
Idag är jag 34 år och spenderar nästan all tid framför datorn (spel/Youtube). Jag bor i en etta i ett fattigt kvarter tillsammans med min mamma som jag älskar. Hon är sjukskriven och lever på existensminimum, så vi har det svårt ekonomiskt. Eftersom vi bor så trångt har jag nästan ingen egentid. Jag är inskriven på Arbetsförmedlingen och söker jobb för att vi ska klara oss, men jag tycker det är väldigt svårt att ta kontakt med arbetsgivare då jag är så tyst av mig.
Jag har aldrig haft en partner eller erfarenhet av sex/relationer, vilket är något jag verkligen vill uppleva. Samtidigt har jag i perioder haft självmordstankar när allt känns tungt, men jag vill inte att min mamma ska behöva förlora en son till. Jag känner att jag vill börja leva ett riktigt liv nu, men tiden har runnit iväg och jag vet inte hur jag ska ta nästa steg.
Hur kan jag komma vidare i mitt liv? Finns det någon som har varit i en liknande sits och lyckats vända på det? Tacksam för alla seriösa råd.
I skolan var jag en bra kompis och en ”clown”, men jag tyckte det var tråkigt att studera. Jag fick IG i de flesta ämnena, men har på senare år läst upp Matte, Svenska och Engelska samt gått en del kurser. Jag har aldrig haft ett fast jobb utan bara haft extrajobb via kontakter från familjen, vilket inte är en möjlighet längre.
Min uppväxt präglades också av min bror som det gick snett för. Han blev kriminell och hamnade i ett drogmissbruk. Runt 2008-2009 flyttade min familj en timme från staden där jag vuxit upp. Det gjorde att jag tappade kontakten med mina gamla vänner, även om den största anledningen till att jag slutade umgås med dem var att de flesta började använda droger. Jag höll mig hemma och spelade dator istället.
År 2018 dog min bror av en överdos och mina föräldrar separerade. Jag var då 27-28 år. Under uppväxten var det vanligt att polisen var hemma hos oss, och jag såg min bror använda droger många gånger. Han stal även saker från mig och familjen. Detta har gjort att jag aldrig vill leva med någon som har ett missbruk.
Som person har jag alltid varit tystlåten, särskilt i sociala sammanhang. Som kille har jag också lätt att jämföra mig med andra män, vilket jag tror har bidragit till ett mindre självförtroende. Jag började röka som 15-åring, men sedan nyår 2026 är jag rökfri och snusar istället. Vid jul 2025 bestämde jag mig för att försöka ändra mitt liv; jag slutade med porr i 3-4 veckor men föll tyvärr tillbaka. Jag har även börjat simma en gång i veckan för att få in en rutin.
Idag är jag 34 år och spenderar nästan all tid framför datorn (spel/Youtube). Jag bor i en etta i ett fattigt kvarter tillsammans med min mamma som jag älskar. Hon är sjukskriven och lever på existensminimum, så vi har det svårt ekonomiskt. Eftersom vi bor så trångt har jag nästan ingen egentid. Jag är inskriven på Arbetsförmedlingen och söker jobb för att vi ska klara oss, men jag tycker det är väldigt svårt att ta kontakt med arbetsgivare då jag är så tyst av mig.
Jag har aldrig haft en partner eller erfarenhet av sex/relationer, vilket är något jag verkligen vill uppleva. Samtidigt har jag i perioder haft självmordstankar när allt känns tungt, men jag vill inte att min mamma ska behöva förlora en son till. Jag känner att jag vill börja leva ett riktigt liv nu, men tiden har runnit iväg och jag vet inte hur jag ska ta nästa steg.
Hur kan jag komma vidare i mitt liv? Finns det någon som har varit i en liknande sits och lyckats vända på det? Tacksam för alla seriösa råd.