Vad är kunskap, egentligen?

Föreställ dig ett nyfött barn.
Det liknas ibland vid ett oskrivet blad, kanske t.o.m. oskyldigt (i motsats till andra redan skrivna?) men redan från födelsen så spelar väl det s.k. arvet, genom DNA, in, styr och ställer? Härjar och bestämmer?

Därefter kommer den s.k. miljön in i bilden för samma, förment oskrivna, kort.
Vad innebär det då? Jo, i grund och botten handlar det om härmning, ja ren och skär efterapning och att i princip lära sig att gå i andras fotspår. Eftersom att det lär ha fungerat nästan utmärkt förut, för andra oskrivna blad.

Fast vad händer då med det oskrivna bladets självbestämmande och unika karaktär?

Det kallas, i folkmun, dock för kunskap men vems kunskap handlar det ytterst sett om?

Under den s.k. kunskapsprocessen, som väl i princip aldrig upphör, under det förment oskrivna bladets livstid, så formas det förment oskrivna bladet och kanske ibland skrivs på näsan, d.v.s. om det hade en sådan att skrivas på, oavsett typ av bläck, blyerts eller annat skrivdon.

Är nyfiken på dina tankar om detta.

Min personliga definition, som möjligen kan uppfattas som något icke-konventionell (men du var ju trots allt nyfiken på mina tankar, snarare än strikt lingvistiska definitioner), är att kunskap utgörs av en mängd information lagrad i den undermedvetna minnesbanken, relaterad till en specifik kontext.

Denna "mängd" kan inte definieras eller mätas med traditionella mått eller etablerade mätmetoder, vilket i sig kan ses som ett argument för att kunskap är kvantitativ till sin natur, men samtidigt undandrar sig kvantifiering med kända metoder.

Jag var inte trots allt nyfiken på dina tankar utan allmänt nyfiken på dina tankar, om du ser skillnaden där.
Hur kommer det sig att du nämnde
?

Vilken "mängd" åsyftar du?
Mängden av vadå?
Ge gärna ett exempel från din egen erfarenhet.

Inte riktigt. Kan du förklara skillnaden mellan att inte vara nyfiken på något och att vara allmänt nyfiken på något?

Med andra ord: hur kan du samtidigt inte vara nyfiken på mina tankar och ändå vara allmänt nyfiken på dem?
Jag skulle utan större ansträngning kunna ge dig en läroboksdefinition av kunskap genom att kopiera den från en digitalt allmänt etablerad källa. Men du är sannolikt mer nyfiken, mindre benägen till intellektuellt bekvämlighet och mer ifrågasättande än att acceptera en så förenklad definition, särskilt en som du själv lika gärna hade kunnat hämta via valfri sökmotor.
Låt mig ställa en motfråga. Antag att du besitter kunskap, är kunnig, i hur man sätter sig på toaletten och bajsar. Hur skulle du mäta den kunskapen, den kunnigheten?

1. Kunskap är allt som vi behöver känna till, veta och använda oss av för att kunna överleva.
2. Kunskap är också allt som vi behöver känna till, veta och använda för att kunna förbättra vår livskvalitet.

Kunskap kan inhämtas på fyra sätt.
1. Överföring mellan generationer.
2. Forskning
3. Praktiska försök och tester.
4. Slumpmässiga upptäckter

Dessa fyra samspelar med varandra.

Man hävdar ibland att kunskap kan överföras genom arv. T ex att barnet ärver sin mammas eller pappas musikaliska talanger. Jag är tveksam. Jag menar att det handlar om överföring mellan generationer när ett barn till t ex en duktig violinist också blir duktig violinist.

Vi är ca 50% gener och 50% miljö.
Miljön är väldigt lite dina föräldrar och mer ditt umgänge.
Vi är delvist formbara men din personlighet formar ditt liv.

Oskrivna blad är inte förutbestämda.
Dom är något du skriver själv.

Jag tror att vi apar efter det som bekräftar våra egon mest.
“Det funkade för henne och eftersom jag känner igen mig i henne kommer det säkert att funka för mig också”.
Men om du inte känner igen dig i någon alls?
Beroende på din personlighet kan det gå flera vägar. Antingen ger du upp eller så skapar du något nytt.

Vi är ca 999‰ gener och 1‰ miljö. Gener är ett krav för att över huvud taget existera. Har du inga gener är du en sten.

Det är också sant.

Benägenheten att ge upp regleras av DMN, dopamin, seratonin och adrenalin.
Tar man antidepressiva mediciner så ger man inte upp, så man kan väl ändra lite grann om miljön har mediciner att ge.
Miljön har man inte så stor kontroll över heller, så vi är på djupt vatten när vi föds.
Så länge vi tror att vi har kontroll så är det bra nog. Jag tror fortfarande att jag kan göra vad jag vill, som en tonåring.

Skriva gör vi på datorn. Kunskapsprocessen upphör rätt ofta, därför finns lärare, men det krävs talang och teknik för att vara bra lärare. Tack Youtube för Youtube.

Till viss del är baby-fabriker ett redan pågående projekt - insemination och provrörsbefruktning.
I framtiden skulle vi säkert kunna beställa ett barn, om inte moral stoppar det.

Vill vi gräva ner oss i ordet miljö.
Syftar vi på miljön psykosocialt eller miljön för förutsättningarna att leva på vår planet?

Passion, nyfikenhet, syfte mm. kan säkert konkurrera och samverka med DMN, dopamin, serotonin och adrenalin.
Vill man bestämma sitt egna öde och vägrar acceptera att bli kvar där man inte trivs kan man börja med att lära känna sig själv.
Vilka behov har jag?
Vad behöver jag göra för att ta mig dit jag vill?

Hur mäter vi för vad varje enskild individ anser att “göra vad du vill” går?
Kontroll är en tillfällig kram. En självreglerande illusion.