Är de traditionella bokförlagens tid förbi?

Jag har sett alltfler så kallade hybridförlag, där författare kan betala för att få hjälp med utgivning och marknadsföring. En del av dessa författare når står framgång och får därmed större del av kakan än om de varit hos ett traditionellt förlag. Det är idag också lätt att skapa egna böcker med print-on-demand för en billig peng. Många böcker ges bara ut i ljudbokboks- eller e-boksformat.

Kommer det traditionella bokförlagen att försvinna till slut?

Ja, de kommer försvinna. Det som håller den traditionella utgivningen av kvalitetslitteratur vid liv är statliga bidrag. Och de kommer aldrig varken dig eller mig till handa. Det är förbehållet tjejer från övre medelklassen med konstiga frisyrer som gått på Biskops Arnö.

I takt med att skolgången förbrukar allt större del av barnen och ungas liv, så breder analfabetismen ut sig. Så troligen blir det färre bokförlag.

En hel del hybrid-böcker / självutgivet är så dåligt formgivet att det blir mer svårläst. Det där med typograferingen/bokstäverna/satsytan och sånt. Det blir störande.

Hela den svenska bokbranschen är på fallrepet, eller borde vara det. I och med att kvinnorna tagit över är det inte längre kvalitet som gäller utan faktorer som rätt kön, rätt politik, rätt hudfärg och rätt sexuell avvikelse. Men läsarna bryr sig inte om detta. De vill inte betala för en bok bara för att den är skriven av en transsexuell kommunist. Det är där den offentliga sektorn kommer in. Skattepengar öses över dessa så kallade författare och förlag i en sådan omfattning att det inte spelar någon roll om du eller jag köper böckerna. Det är bidrag hit och bidrag dit som avgör lönsamheten. Därför kan det paradoxalt nog vara så att dåliga författare på dåliga förlag aldrig tidigare haft det så väl förställt som just nu, trots att det knappt finns några läsare av deras böcker.

Det har ju kommit som en våg av så kallad feelgood. På den svenska marknaden verkar begreppet numera innebära böcker skrivna av kvinnor för kvinnor och berättelsen har en kvinna som hjältinna/protagonist/huvudperson.

Kvinnan i berättelsen ärver ett hus på landet och har en jobbig men snygg granne och kärlek uppstår. Eller så startar hon ett café och mannen i butiken mitt emot är jobbig men snart uppstår kärlek. Nån slags bok-variant på RomCom-filmer/Harlequin?

Om det nu är så att det är judarna som styr världen lär väl i alla fall inte Bonniers gå i putten.

För övrigt är det väl som med all utveckling: Vissa är positiva till den och kommer därför att konsumera litteratur på de nya sätten, medan andra är konservativa och vill ha det som det varit sedan tryckpressen uppfanns.

Vad gäller de kommunala och statliga bidragen som öses över värdelös wokelitteratur och identitetspolitiskt "företagande" borde de istället delas ut till de mindre och fristående boklådorna, inklusive antikvariaten. De, om några, gör ju verkligen en kulturgärning genom att stärka konkurrenskraften och bevara äldre litteratur och kunskap som knappast lär tas under armarna av de stora drakarna.

"Bokläsandet och lyssningen på böcker ökar bland svenskarna – trots hård konkurrens från sociala medier med mera. Förra årets räckvidd är den högsta uppmätta sedan 1970-talet visar Mediebarometern."

https://www.gp.se/kultur/nytt-rekord-fler-svenskar-valjer-att-lasa-eller-lyssna-pa-bocker-.799725e8-2a96-42fc-b3da-7bdbb07b48 13

Hybridförlagen ger ju bara ut skit som ingen vill läsa utöver författarnas närmast sörjande. Samma sak med print-on-demand-branschen. De traditionella förlagen lär förbli något slags grindvakter för det fåtal människor som vill ha något läsbart. Så nä, de är nog inte direkt hotade. Översatt litteratur kommer ju dessutom (i stort sett) bara ut på etablerade förlag.

Om allmänheten läser eller lyssnar på produkter från Bonniers och liknade aktörers kloakdiken så gör det väl inte människor smartare eller bättre informerade?

Hur smart och informerad är man om man tror att allt som kommer ut på Bonniers är kloaklitteratur?

Jag är den förste att vara kritisk till kulturpolitiken, bidragsindustrin och hur den har gjort författare, tonsättare, musiker och andra till bidragsentreprenörer snarare än konstnärer. Det du skriver om vilka böcker som får bidrag är dock rejält överdrivet. Visst är PK-kvoten större än önskvärt, men den som tar sig tid och läser på kommer att finna att det bland författarna finns gott om vita män och att långt ifrån alla är kommunister.

Kulturrådet är den största bidragsgivaren vad gäller bokutgivning. Om man läser vilka som fick bidrag i första omgången 2026 är det inte bara piercade kommunistskökor [1]. Bland fackböckerna finns böcker om Napoleon, Karl XII, satir och ålderism. Bland de skönlitterära märks William Shakespeare, Hans Gunnar Axberger, Kristian Petri och Paul Éluard. Det gläder mig mycket att ett av mina favoritförlag, Augusti [2], får bidrag för två böcker. En av dem handlar om kvinnor i Weimarrepubliken och är skriven av den fantastiske Carl-Göran Heidegen. Den kommer jag definitivt att köpa och läsa.

På listorna finns givetvis också woke-skräp, men att avfärda hela den bidragsstödda bokutgivningen är att gå för långt. I min egen drömvärld skulle skatterna vara lägre och bildningsidealen högre. Då skulle kvalitetslitteratur kunna ges ut utan statlig inblandning. I nuläget är det svårt.

[1] https://www.kulturradet.se/bidragsinformation/beviljade-bidrag/
[2] https://bokforlagetaugusti.se/