Begår personer på blocket som tackar ja och tid, men inte dyker upp, avtalsbrott?

Ah ok, vi fick lära oss att vid en Ren accept var mer eller mindre "ja!", medans en oren var "ja, MEN!", och att det då betydde att den tillfrågade skickade tillbaka ett anbud som då säljare fick acceptera, eller inte och så blev det lite tennismatch.

Tänkte att "jag är intresserad, men" kunde ses som "ja, men", men kanske inte då? Himla rörigt är det, men samtidigt kul som fasen, må jag säga

Det stämmer men för att det ska vara en accept så behöver det framgå att man accepterar men inte till offererade villkor i någon del, att säga att man är intresserad är just det, ett intresse om tittandet utfaller till belåtenhet kan man därefter acceptera.

En oren accept skulle kunna vara att jag accepterar men vill bara betala X, jag vill köpa ett annat antal eller ändra specifikationen.

Du har fått en del knepiga/felaktiga svar. Jag bedömer att du i stort har greppat problemet (och inser att det i praktiken inte kan hanteras). Avtal kan (och är ofta) muntliga och avtal avseende lös egendom kan ingås fritt, dvs inga formkrav. Så långt är allt rätt.

Något som din föreläsare kanske inte tagit upp (YH, dvs Yrkes-) kan vara att det här typiskt är en konsument-konsument-interaktion och där en del andra regler kan komma in. Till exempel kan en köpare alltid neka att köpa varan efter påseende, köparen har skyldighet så långt det går att försäkra sig om att det är rätte ägaren som säljer varan. Sådana köp brukar dessutom ses som realavtal, dvs de fullbordas först då varan överlämnas eller motprestationen genomförs.

Sedan tittar man på sådant som social adekvans när det gäller privatköp. Skulle man då börja tilldöma Blocketsäljare skadestånd för uteblivna köpmöten eller ersättning för utebliven handelsvinst (när du säljer billigare till nästa köpare), så skulle man snabbt få ett köprättsligt kaos. Så när du stämmer din köpare för att utebli från ett första förhandlingsmöte om köp av din ovanliga secondhand-mössa (typ), så kommer rätten att vänligt förklara att "det här kan vi nog inte ta upp".

En liknande problematik finns på Tradera, där man avtalar om att köpa om man "vinner auktionen", men inte ens där kan man påräkna att tvinga fram en affär eller kompensation via rätten. I alla fall har jag inte hört om något lyckat sådant tilltag... :-)

Det du fått lära dig stämmer i stort, men oren accept måste, som sagt (och som Joonas73 utvecklat lite) vara "ja MEN," och detta "MEN" måste vara ett anbud i sig.

Exempel:

Anbud: "Du får köpa objektet för tusen kronor."

Ren accept: "Tusen kronor låter bra, jag köper det!"

Oren accept: "Lite dyrt det där, men jag är villig att ge niohundra kronor."

Ingen accept alls: "Det låter intressant, men jag vill nog titta på objektet först."

-----

Skillnaden mellan oren accept och ingen accept är att man kan binda den andra parten vid en oren accept, t.ex. genom att till ovan exempel säga "Okej, visst, du får köpa det för niohundra kronor!" - då är avtal ingånget.

När ingen accept alls är given så kan man inte binda motparten. Att svara "Visst får du titta på objektet!" som svar på ovan exempel leder inte till något avtal.

De allmänna avtalsrättsliga reglerna gäller även vid avtal mellan konsumenter. Det finns inga specialregler där, specialregler finns däremot när avtal ingås mellan konsument och näringsidkare, så det finns en hel del speciella reglar som är till för att skydda konsumenten.

Har man ingått avtal så har man, det spelar ingen roll vilket medium det gäller. Det är inget som rätten bryr sig nämnvärt om, och rätten skulle inte säga att "det här kan vi nog inte ta upp."

Däremot kan det finnas villkor vid handel via webbsajter som reglerar hur avtal ingås eller inte ingås, som man bör kolla upp. Jag känner inte till hur det ser ut hos Blocket, dock.

Social adekvans är för övrigt något man framför allt talar om i straffrätten, där det är en ansvarsfrihetsgrund.

Givetvis följer man alla generella principer vid avtalsbildning, men ponera följande:

Bergakungen (en känd fifflare och luring) annonserar ut ett Fynd, varvid Kallebrogen (en klok och betänksam individ) genast ringer. Fyndet är mkt fördelaktigt prissatt, och Kallebrogen svarar givetvis "JA" på erbjudandet. (Avtal skall hållas, pacta sunt cervanda) - Kallebrogen ilar hem till Bergakungen med Swishkontot uppdaterat, glad i hågen. En alldeles ny Porsche elbil för 50.000 hittar man inte varje dag.

När sedan Kallebrogen nekar att fullfölja affären kan det ju bero på många saker:

1.) Bergakungen har endast en nyckel till bilen och saknar regbevis med mera. En enkel slagning på regnummer anger en uthyrningsfirma som ägare. Kallebrogen lär ju ge Bergakungen en blåsning och dra hem. (Ifall Bergakungen blåser upp sig och blir grinig kanske Kallebrogen t o m ringer uthyrningsfirman och polisen, "bara för att"). Har Bergakungen sak i detta - avtal har ingåtts men inte fullföljts ?

2. Bergakungen (glad som en speleman) stolt visar upp sin radiostyrda supermodell, skala 1:8 (prisbelönt på modellmässan i Hannover 2025) och förklarar att den kan vara värd det dubbla. Kallebrogen tackar artigt nej till affären. Har Bergakungen sak i detta, avtalet som ingåtts har inte uppfyllts ?

3. Bergakungen väntar förhoppningsfullt på Kallebrogen, men Kallebrogen kommer aldrig. Trots uppmaning att fullfölja avtalet låtsas Kallebrogen som ingenting. Det ryktas att någon sagt till Kallebrogen att "Det där skall du bara inte tro på", kanske t o m på Flashback. Har Bergakungen sak i detta, dvs kan Bergakungen kräva att avtalet fullföljs?

Kanske är "social adekvans" ett litet frikostigt uttryck för att det är fullt normalt och förväntat att sådant här inträffar och att det knappast går att få rättsvårdens hjälp (som säljare). Men då får vi hitta något annat begrepp. Att säljaren behöver bevisa att ett avtal föreligger är nog i praktiken det första praktiska hindret.

Mer allmänt (och kanske mer seriöst): Den praktiska lösningen på privata distansköp är att man använder ett betalningsombud ("escrow-tjänst") och där betalningen hålls inne tills köparen säger OK.

Fel. Enbart formavtal kräver skriftligt kontrakt.
Konsensualavtal är den vanligaste formen av avtal. Huvudregeln är att muntliga avtal gäller.

Under förutsättning att man är överens om ett pris, stämmer av tid och förbehållslöst ömsesidigt visar på att en transaktion kommer att äga rum sagda tid så har ett avtal ingåtts.

Här blir det klurigt. För frågan är vilken skada du faktiskt har lidit. Rent krasst begår de avtalsbrott. Så långt är vi överens. Men har ni inte avtalat om vite eller handpenning så blir det svårt att föra talan om ett skadestånd. För då återstår bara spekulativa skadestånd om att du gått miste om andra affärer genom att denna individ inte dök upp. Och därtill ska affärsförlusten ha inneburit en skada, innebärande att du fick sälja varan för exempelvis ett lägre pris. Jag tänker mig att blocket är en dålig jämförelse. Tänk istället Tradera. Köparen vinner budgivningen, men vägrar betala. Du måste lägga ut budgivningen på nytt och blir bunden till ett lägre pris. I dessa omständigheter finns en konkret skada till följd av den andra partens avtalsbrott.
Du kan även yrka på ersättning för merkostnader, om det finns några sådana.

Detta är skälet till att man ofta backar upp större affärer med någon form av säkerhet (tingavgift/handpenning/förskott och borgen/pant) och/eller avtalar om vite. Handpenning och avgift för att tinga ett djur tillräknas som en säkerhet för att affären blir av, och utgör enligt praxis det skadestånd (likt ett vite) om köparen inte fullgör sin del av avtalet.

I andra fall behöver man bevisa vilken skada man har lidit samt vilka belopp som uppstått till följd av detta. Finns en del kodifierat i skadeståndslagen, men här följer det av Köplagen och skadeståndsrättsliga principer.
Det räcker inte med att styrka ett belopp, det måste också styrkas som en normal och förutsägbar följd av motpartens agerande (adekvat kausalitet). Det kausala sambandet måste därtill vara att skadan är kopplad till avtalsbrottet. Beloppet måste även vara skäligt.

Ja, du hör själv hur "enkelt" det är, trots att man har rätten på sin sida. Om det gäller ny budgivning på Tradera så är det nya avtalet tillräckligt för att styrka ett konkret skadestånd, som utgör en förutsebar följd av tidigare köpares agerande.
Merkostnader såsom bensinpengar, extra fraktkostnader, högre telefonräkning (lite föråldrat kanske) - you name it - är något svårare att övertyga en domstol om som en adekvat skada till följd av ett avtalsbrott.

Snacka går ju. Men när det kommer till kritan är det mindre arbete att hitta en ny köpare. Klart man kan dra köparen inför rätta. Frågan är om man vill lägga tid på bevisfrågor och yttranden mellan ett halvår till ett år för småpengar. Men alla har vi en smärtgräns.


Det intressanta är egentligen det omvända vid tvesala. Hur gör man som köpare om avtal har ingåtts och en annan köpare hann före och fick varan i sin besittning(presumtivt i god tro)? Båda avtal är för säljaren giltiga. Men säljaren kan bara fullfölja ett av dem, och valde att fullfölja avtalet med den som var tvåa på bollen.

Ska man väcka talan mot den andra köparen och hävda ond tro eller ska man väcka skadeståndsanspråk mot säljaren för avtalsbrott?

Sug på den du

Fantastisk genomgång av ogiltighetsgrunderna!

Om jag får inflika så tror jag inte du syftar på "social adekvans", utan närmare bestämt på "sedvänja" eller "handelsbruk"?
Jag följer er diskussion med spänning

Som Kallebrogen säger så kan du bli bunden av oren accept genom att motparten justerar sig till att motsvara ditt motanbud.

Om du säger att du är "intresserad, men vill undersöka varan först" så pratar vi snarare om en avtalsnära relation. Inget avtal har ingåtts. Ingen tidsfrist har lämnats. Utan enbart att du önskar titta på objektet.

Ponera att du godtar att betala en handpenning med förbehåll att du vill undersöka varan. Under dessa förutsättningar har avtalet ingåtts med framtida villkor att du godkänner att objektet överensstämmer med säljarens annons och att inga fel som borde ha annonserats ut upptäcks vid undersökning.

Här kan tvist uppstå om exempelvis en rostig bil som startar felfritt annonseras ut. Du betalar handpenning (med villkor om förverkande) och vill undersöka. Det visar sig att bilen startar, men att den stängs av efter tio meter.
Säljaren anser att handpenningen är förverkad därför att du vägrar fullfölja avtalet, trots informationen om "befintligt skick".
Du anser att avtal inte kommit till stånd därför att säljaren borde informerat om bilen skick, och därmed ska handpenningen gå åter till dig eftersom du reserverat dig mot avtalets ingående genom att få möjlighet att undersöka varan.

Är du "intresserad, men önskar titta först" så har du i princip lämnat förbehåll att inte ingå något köp alls oavsett. Du kan inte bli bunden för att du är intresserad. Ingen ringer på en annons för att man är ointresserad, så ett visat intresse säger bara att man ligger i en avtalsnära relation. Inte att ett avtal har ingåtts.

Om du däremot säger att "Du kommer att köpa, men önskar titta först" så är vi i samma läge som när du lämnade handpenningen. Du förbehåller dig att inte ingå något avtal om den avviker från beskrivningen.

Summa summarum: Det är hur du uttrycker dig som avgör om ett avtal rent tekniskt har ingåtts eller inte.

Sedvänja eller handelsbruk blir bra. Tack.