Bör juridiskt föräldraskap kräva samtycke från båda parter?

I svensk och västerländsk lagstiftning finns en tydlig asymmetri i reproduktiva rättigheter efter befruktning.

Kvinnor har möjlighet att ensidigt avsäga sig föräldraskap genom abort eller adoption, medan män, oavsett om graviditeten var önskad eller ej, automatiskt tilldelas ett livslångt juridiskt och ekonomiskt ansvar om barnet föds.

Frågan jag vill diskutera är inte biologiska skillnader, utan juridiskt samtycke:
bör ett livslångt föräldraansvar kunna uppstå utan uttryckligt samtycke från båda parter?

En aspekt som ofta dumförklaras, förminskas eller helt tystas ned i den här diskussionen är ofrivilligt påtvingat faderskap, ibland kallat baby trapping.

Det handlar om situationer där en man uttryckligen inte samtyckt till att bli far, men ändå blir juridiskt ansvarig för ett barn, ibland efter vilseledande, ibland efter gränsöverskridande eller direkt övergreppslika handlingar. Trots detta bemöts män i dessa situationer ofta med skuld, skam och misstänkliggörande, snarare än med erkännande av att det rör sig om ett allvarligt övertramp.

Det är dessutom ett faktum att befruktning inte kräver samlag eller penetration. Det finns flera sätt för en kvinna att tillgodogöra sig sperma och genomföra så kallad självinsemination, exempelvis genom sperma från oralsex, sperma som hamnat utanpå kroppen, eller sperma som samlats upp på annat sätt. I vissa fall kan mannen ha varit kraftigt berusad, sovande eller medvetslös när detta skett.

Oavsett hur graviditeten uppkommit är rättsläget dock i praktiken detsamma:
så länge DNA pekar ut mannen, tilldelas han fullt juridiskt och ekonomiskt föräldraansvar, utan att omständigheterna kring befruktningen tillmäts någon egentlig betydelse.

Detta väcker flera principiella frågor i en rättsstat:

Varför betraktas inte ofrivilligt påtvingat faderskap som ett övergrepp, på samma sätt som andra former av reproduktivt tvång?

Varför saknar män helt möjlighet att juridiskt avsäga sig föräldraskap, även i situationer där samtycke uppenbart saknats?

Är detta förenligt med grundläggande principer om autonomi, samtycke och jämställdhet inför lagen?

Här intervjuas två kvinnor om saken:
https://www.youtube.com/watch?v=SO5imsJ70Lc

Hela klippet med övriga frågor finns här:
https://www.youtube.com/watch?v=Y3iBnU_IFo8
Intervjun som rör trådstarten kommer ca 16min 30sek in i videon.

Anser ni att kvinnan till vänster (med vit tröja) har rätt eller fel? Motivera ert svar.

Jag är intresserad av sakliga argument, både för och emot, med fokus på juridik, samhällskonsekvenser och rättsprinciper, snarare än personliga påhopp eller könspolitiska slagord.

Vi vet alla hur barn blir till, skjuter du skarpa skott i en fertil kvinna så är ut utkommen ganska säker, utöver detta vet vi även konsekvenserna av detta och att du kommer få ta smällen som farsa de kommande 18 åren helt eller delvis mot din vilja.

Det går att argumentera för att det är fittigt gjort av kvinnan, samtidigt kan du aldrig som man hävda förvåning över att verkanseld upp i den rosa tunneln resulterat i graviditet, du vet detta och du vet att detta är en risk och behöver vidta åtgärder för att undvika detta, du kan exempelvis säkerställa att din partner är i balans och med i matchen, kommer från en sund uppväxt och inte är dränkt i tatueringar!

Hastighetsbegränsningarna är även de larviga i det här landet, speciellt i en modern bil med bra däck på torr vägbana kan du enkelt framföra en bil i 180 km/h på motorväg utan några problem, men detta är inte tillåtet, vi vet det och väljer vi att göra det ändå, då kan vi inte grina när länsman kommer med bötesblocket....

Du läste alltså inte trådstarten och du kollade inte på youtubeklippen?
Varför ens kommentera då? Du vet ju inte vad du svamlar om.

Jag tror att det stora problemet är scenariot som är tvärtom, d.v.s. att kvinnan vill göra abort men mannen vill behålla barnet.

En kvinna behöver inget samtycke för att göra abort utan kan göra detta på eget bevåg (för sakens skulle tycker jag att detta är helt okej, då det till syvende och sist är kvinnan som ska bära på barnet om graviditeten slutförs)

Om man skulle lagstifta om att det krävs samtycke av båda parter för att bli föräldrar, så är den rimliga följden att det också ska krävas samtycke av båda parter för att inte bli det.

Jag är inte helt bekväm med att tvinga någon till en graviditet om de inte vill det, och på skalan av vad som är värre så är det nog det och inte att någon skitit i att använda skydd och får ta konsekvenserna.

Däremot borde man nog se över lagstiftning och praxis i de fall där män blivit lurade/tvingade till faderskap då det är snarlikt scenario som att tvinga någon att föda barn som de inte vill ha.

Jag bidrog till tråden för att försöka beskriva komplexiteten med frågan, det är en svår fråga som kan tyckas svart/vit men sällan är det i verkligheten, du kan exempelvis ångra dig och vilja fly ansvar, du kan vara fast i ett triangeldrama, blivit utsatt för "the old keep a nigga baby", det finns många scenarion där den här frågan kan bli riktigt knepig.

Någonstans landar jag i att du som man trots allt har ett ansvar över din kuk och vart du sprutar, de tillfällen jag personligen känner till där denna fråga varit på tapeten har knappast kommit som en blixt från klar himmel, ofta har du sett denna situation komma på mils avstånd baserat på tjejen, vem hon är och hennes bakgrund.

Jag vill inte följa hastighetsgränserna, jag vill inte behöva betala moms och sköta bokföringen, jag vill inte bli pappa, vad jag vill är inte alltid ett hållbart argument...

Det är inte rimligt att biologiska fäder skall kunna avsäga sig faderskapet, nej. När man har skapat ett barn har man en moralisk skyldighet att ta hand om sin avkomma - oavsett vad lagen säger.

Däremot borde abort förbjudas. Och medan abort fortfarande är lagligt borde även pappans samtycke krävas i de fall där man kan bekräfta faderskapet (det är möjligt att DNA-testa barn före födseln).

Hur ska männen kunna bevisa det?

Det kan ju vara svårbevisat, men jag tänker t.ex. exempel där kvinnan har sagt att hon använder sig av preventivmedel (t.ex. p-piller) och det skulle visa sig att hon inte ens har något recept för det. Den andra delen gäller förstås sexuella övergrepp, utnyttjande o.s.v. och om en kvinna blir dömd för det så skulle det ju vara rimligt att mannen inte blir tvingad till något föräldraansvar om det är så att kvinnan blivit gravid på kuppen.

I det första fallet blir det ju ändå bara ord mot ord.

Du har inte bidragit med någonting. Du läste inte det viktigaste stycket i texten, nämligen detta:

"En aspekt som ofta dumförklaras, förminskas eller helt tystas ned i den här diskussionen är ofrivilligt påtvingat faderskap, ibland kallat baby trapping.

Det handlar om situationer där en man uttryckligen inte samtyckt till att bli far, men ändå blir juridiskt ansvarig för ett barn, ibland efter vilseledande, ibland efter gränsöverskridande eller direkt övergreppslika handlingar. Trots detta bemöts män i dessa situationer ofta med skuld, skam och misstänkliggörande, snarare än med erkännande av att det rör sig om ett allvarligt övertramp.

Det är dessutom ett faktum att befruktning inte kräver samlag eller penetration. Det finns flera sätt för en kvinna att tillgodogöra sig sperma och genomföra så kallad självinsemination, exempelvis genom sperma från oralsex, sperma som hamnat utanpå kroppen, eller sperma som samlats upp på annat sätt. I vissa fall kan mannen ha varit kraftigt berusad, sovande eller medvetslös när detta skett.

Oavsett hur graviditeten uppkommit är rättsläget dock i praktiken detsamma:
så länge DNA pekar ut mannen, tilldelas han fullt juridiskt och ekonomiskt föräldraansvar, utan att omständigheterna kring befruktningen tillmäts någon egentlig betydelse.

Detta väcker flera principiella frågor i en rättsstat:

Varför betraktas inte ofrivilligt påtvingat faderskap som ett övergrepp, på samma sätt som andra former av reproduktivt tvång?

Varför saknar män helt möjlighet att juridiskt avsäga sig föräldraskap, även i situationer där samtycke uppenbart saknats?

Är detta förenligt med grundläggande principer om autonomi, samtycke och jämställdhet inför lagen?"

Du bemödade dig inte heller med att kolla på ett 59 sekunder långt videoklipp.

Så ditt svar är inget annat än svammel som INTE tillför tråden ett skit.

Läs detta igen och tänk efter litegrann innan du får för dig att besvara trådstarten:
"En aspekt som ofta dumförklaras, förminskas eller helt tystas ned i den här diskussionen är ofrivilligt påtvingat faderskap, ibland kallat baby trapping.

Det handlar om situationer där en man uttryckligen inte samtyckt till att bli far, men ändå blir juridiskt ansvarig för ett barn, ibland efter vilseledande, ibland efter gränsöverskridande eller direkt övergreppslika handlingar. Trots detta bemöts män i dessa situationer ofta med skuld, skam och misstänkliggörande, snarare än med erkännande av att det rör sig om ett allvarligt övertramp.

Det är dessutom ett faktum att befruktning inte kräver samlag eller penetration. Det finns flera sätt för en kvinna att tillgodogöra sig sperma och genomföra så kallad självinsemination, exempelvis genom sperma från oralsex, sperma som hamnat utanpå kroppen, eller sperma som samlats upp på annat sätt. I vissa fall kan mannen ha varit kraftigt berusad, sovande eller medvetslös när detta skett.

Oavsett hur graviditeten uppkommit är rättsläget dock i praktiken detsamma:
så länge DNA pekar ut mannen, tilldelas han fullt juridiskt och ekonomiskt föräldraansvar, utan att omständigheterna kring befruktningen tillmäts någon egentlig betydelse.

Detta väcker flera principiella frågor i en rättsstat:

Varför betraktas inte ofrivilligt påtvingat faderskap som ett övergrepp, på samma sätt som andra former av reproduktivt tvång?

Varför saknar män helt möjlighet att juridiskt avsäga sig föräldraskap, även i situationer där samtycke uppenbart saknats?

Är detta förenligt med grundläggande principer om autonomi, samtycke och jämställdhet inför lagen?"

Efter det så kan du ju kolla på videoklippen, åtminstone det första, som bara är 59 sekunder långt och besvara frågeställningen kring klippet, om du nu tänker sitta och svamla i tråden.

Hur lyckas kvinnor bevisa att män "våldtagit" dom, trots att de är oskyldiga, så att de oskyldigt hamnar i fängelse? För att man lyssnar mer på kvinnan än på mannen.

Hur man ska bevisa det? Enkelt:

* Karaktärsvittnen. Folk som intygar och berättar om mannen, t.ex om denne aldrig någonsin velat ha barn, varför skulle han plötsligt vilja ha det med t.ex en tillfällig sexkontakt? Oavsett så borde det finnas indikationer på att mannen ändrat uppfattning som vänner och familj borde ha snappat upp. Finns inte detta, så är det inte särskilt rimligt.

* Sms, mail/annan kommunikation som kan berätta hur läget ligger till.

* Är det en tillfällig sexkontakt så är det ju inte särskilt rimligt att någon skulle bestämma sig för att skaffa barn med denne, eller hur?

Sen som jag skrev i trådstarten, det finns två videoklipp om saken, det ena är en kortare version på 59 sekunder som ingen bemödat sig med att ens titta på och besvara frågeställningen om det. Kolla på det klippet och motivera ditt svar angående kvinnan i vit tröjas argument.