Frivillig barnlöshet

Ni som valt att ni inte vill ha barn.
Då menar jag på allvar att ni har valt och att inga andra faktorer som partners eller fysiska problem har spelat någon roll. Vad är era anledningar till det? Och min största fråga, när det väl är försent, har ni ångrat det?

Människor med barn är i alla internationella undersökningar MINDRE lyckliga, än de som väljer att inte skaffa barn.

Jag är visserligen bara lite över 20, men jag vill inte skaffa barn. Man ska dock ha med sig att jag är homosexuell så är svårt att få barn i grunden. Jag tycker helt enkelt att det verkar vara för jobbigt att ha barn.

Min syster är barnlös och det var ett medvetet val från hennes sida. Jag har pratat med henne om det och fick följande svar: Hon tror helt enkelt inte att hon hade blivit en bra mamma, främst med tanke på hennes neuropsykiatriska funkthionsnedsättningar (Asperger och ADD). Så hon bestämde sig ganska tidigt att aldrig skaffa barn. Hon är gift med en gubbe som inte heller har någon barnalängtan och de verkar väldigt nöjda med sina bekymmersfria liv!

Jag tror nog inte hon kommer ångra sig, hon är väldigt trygg i sitt val. Och så har hon ju sina brorsbarn att roa sig med när hon har lust

Det stämmer för studier över USA, där barnafödande är förenat med stora kostnader och hög osäkerhet runt sjukvård, barnomsorg och utbildning. I Europa är situationen annorlunda, eftersom vi har en omfattande sjukvård och subventionerad barnomsorg och skola. Det beror även på vilken ålder respondenterna har. Så det finns ingen generell sanning.

Om man inte vill ha barn så är det väl bara att inte skaffa barn. Ingen vettig människa lägger sig i andras livsval.

Jag som kvinna har inte lust att sluta med mina intressen och sociala liv. Vill jag åka en resa till ett öl-spa i Prag med mina och makens vänner och gå på museum och nörda oss så vill jag kunna göra det.

Kvinna 35. Jag har aldrig velat ha barn. Anledningarna är många.
- Barn ska inte ha barn.
- Existensen har varit besvärlig, & jag vill inte utsätta någon annan för den.
- Världen är en skev plats, & det finns risk att det blir värre. Jag kan inte säkra en bra framtid för en avkomma.
- Det känns egoistiskt att skaffa barn. Känslan är attvissa gör det för att få en given identitet & ett syfte i livet. Eller för att undvika ensamhet. Det är inte en tillräcklig anledning, för mig, att sätta ett liv till världen.

Jag är man och är helt enkelt intresserad av att föra livet och generna vidare. Samtidigt vet jag att jag min hjärna och personlighet gör att jag inte är särskilt lämpad för uppgiften, så jag har inte ångrat det överhuvudtaget. Har ändå god kontakt med släkten och en social cirkel bestående av folk från alla åldrar. En hög ålder vill jag dock inte uppnå, barn eller ej.

Och nej, jag reser inte särskilt ofta, går ytterst sällan på krogen eller har några dyra hobbyer.

Skaffa barn till den här världen är inget jag vill göra.

Varför skulle man vilja offra sin frihet, ekonomi och sovmorgnar på helgen för att kleta runt med bajs, barnsjukdomar, hämta/lämna på dagis, utvecklingssamtal och allt annat djävulskap som kommer med ungar? Vad fan får man ut av att ha barn?

Datan kanske säger det, men vi vet inte varför ett sådant samband finns. Sådan statistik säger inte att skaffande av barn orsakar mindre lycka.

Det är, för nästan alla människor, "meningen med livet". Dvs den mest meningsfulla känsla man kan komma åt i livet. Folk vill känna den känslan. Det får dom ut av att skaffa barn.