Jo, jag vet att det finns trådar i liknande ämnen men jag väljer en ny än att skaka liv i en halvårsgammal tråd där de flesta kommer besvara trådstarten som gjordes då.
Det är helt ok för mig om denna slås ihop med en annan när den här inte längre är aktuell.
Eftersom några få redan slutat läsa här och börjat svara så är detta stycke till er 90% som inte klarar att läsa ner till det som är viktigt och samtidigt inte förstår att man kan skapa inlägg utifrån hur andra människor har det.
I mitt fall så blev resultatet att jag fixar det ändå.
Så, till mig och mina upplevelser i dag.
När man höjde högkostnadsskyddet så var det många här som pratade om kredit om man inte hade råd samt att man kan avbetala.
Jo, det kan man om man inte dragit på sig betalningsanmärkningar. I mitt fall är jag skuldfri sedan fyra år tillbaka och vissa månader uppgår min faktura till Klarna på mer än 3800kr då jag vägrar förskottsbetala något som Postnord sedan tappar bort. Det är även alla skulder/lån vi har i hushållet.
Och bara för att bemöta vissa individer så sparar vi undan högre summor vissa månader.
Men, för första gången i mitt liv har jag nu upplevt ett fattigt Januari med massor av utgifter. Med det så köper vi bara det nödvändigaste samt tömmer frysen.
Vad jag ser gång på gång är hur kapitalet ska stärkas och det ska betalas med tuffare liv för de som varit hårt arbetande människor samt de som vill bli hårt arbetande. Jo, jag kräks lite varje gång Uffe säger detta då det inte finns en käft i dag som har ett hårt jobb. Men de orden skapar ändå en vi mot dem känsla. Detta syns rejält när människor som betalat skatt i hela sitt liv tvingas be om allmosor.
Så i dag behövde jag hämta ut medicin och jag har lyckats få denna månad som högkostnadsmånad och 2000kr på kontot.
Samma företag som beviljar kredit till min konsumtion varje månad nekade mig att köpa medicin på kredit pga betalningsanmärkningar från långt bak i tiden.
Lite konstigt att konsumtion går bra men inte en tillfällig dipp när man behöver mediciner som många behöver för att klara av ett arbete.
Det var hit jag räknar med att 10% har förståelse för att läsa.
Jag tog med mig målsman in och så fick hon ta krediten. Allt för fem dagar då jag måste ta nästa dos den 20:de.
Mitt problem blev en extra resa till Apoteket och nästa år så blir nästa högkostnadsköp i en bättre månad.
Men alla andra?
I Sverige, inte hela Europa har vi nu en lågkonjunktur vår nuvarande regering inte bryr sig om utan i stället ska de straffa människor som inte längre kan arbeta. Jimpan lovade att gå i opposition om man sänkte A-kassan och vi kan konstatera att han inte nämnde att det ska ske i September. Fler och fler människor får ekonomiska problem och snart sitter de med betalningsanmärkningar. Lägger vi sedan till alla pensionärer så är det en stor skara människor utan arbete och hälsan försämras i båda grupperna.
Men, i vi mot dem, finns det en annan grupp som är statligt anställda. Min sambo är en av dem och hon behöver samma typ av mediciner jag har. Därför hade vi en tuff månad i November men en jäkligt bra i December när hennes statliga arbetsgivare lade till medicinen hon får gratis.
Frågan jag ställer nu till er som försvarade höjningen är: När ni blir både arbetslösa och sjuka i framtiden. När ni förlorat allt utan att ni på något sätt kunnat förhindra det. Är ni då helt ok med att inte ha råd med mediciner och vård så ni kan komma tillbaka till arbetsmarknaden?
Ni 90% här på FB behöver inte bemöda er. Vi vet redan att ni tjänar sexsiffrigt i positioner där ni aldrig kan bli sjuka eller av med arbetet.
Det är helt ok för mig om denna slås ihop med en annan när den här inte längre är aktuell.
Eftersom några få redan slutat läsa här och börjat svara så är detta stycke till er 90% som inte klarar att läsa ner till det som är viktigt och samtidigt inte förstår att man kan skapa inlägg utifrån hur andra människor har det.
I mitt fall så blev resultatet att jag fixar det ändå.
Så, till mig och mina upplevelser i dag.
När man höjde högkostnadsskyddet så var det många här som pratade om kredit om man inte hade råd samt att man kan avbetala.
Jo, det kan man om man inte dragit på sig betalningsanmärkningar. I mitt fall är jag skuldfri sedan fyra år tillbaka och vissa månader uppgår min faktura till Klarna på mer än 3800kr då jag vägrar förskottsbetala något som Postnord sedan tappar bort. Det är även alla skulder/lån vi har i hushållet.
Och bara för att bemöta vissa individer så sparar vi undan högre summor vissa månader.
Men, för första gången i mitt liv har jag nu upplevt ett fattigt Januari med massor av utgifter. Med det så köper vi bara det nödvändigaste samt tömmer frysen.
Vad jag ser gång på gång är hur kapitalet ska stärkas och det ska betalas med tuffare liv för de som varit hårt arbetande människor samt de som vill bli hårt arbetande. Jo, jag kräks lite varje gång Uffe säger detta då det inte finns en käft i dag som har ett hårt jobb. Men de orden skapar ändå en vi mot dem känsla. Detta syns rejält när människor som betalat skatt i hela sitt liv tvingas be om allmosor.
Så i dag behövde jag hämta ut medicin och jag har lyckats få denna månad som högkostnadsmånad och 2000kr på kontot.
Samma företag som beviljar kredit till min konsumtion varje månad nekade mig att köpa medicin på kredit pga betalningsanmärkningar från långt bak i tiden.
Lite konstigt att konsumtion går bra men inte en tillfällig dipp när man behöver mediciner som många behöver för att klara av ett arbete.
Det var hit jag räknar med att 10% har förståelse för att läsa.
Jag tog med mig målsman in och så fick hon ta krediten. Allt för fem dagar då jag måste ta nästa dos den 20:de.
Mitt problem blev en extra resa till Apoteket och nästa år så blir nästa högkostnadsköp i en bättre månad.
Men alla andra?
I Sverige, inte hela Europa har vi nu en lågkonjunktur vår nuvarande regering inte bryr sig om utan i stället ska de straffa människor som inte längre kan arbeta. Jimpan lovade att gå i opposition om man sänkte A-kassan och vi kan konstatera att han inte nämnde att det ska ske i September. Fler och fler människor får ekonomiska problem och snart sitter de med betalningsanmärkningar. Lägger vi sedan till alla pensionärer så är det en stor skara människor utan arbete och hälsan försämras i båda grupperna.
Men, i vi mot dem, finns det en annan grupp som är statligt anställda. Min sambo är en av dem och hon behöver samma typ av mediciner jag har. Därför hade vi en tuff månad i November men en jäkligt bra i December när hennes statliga arbetsgivare lade till medicinen hon får gratis.
Frågan jag ställer nu till er som försvarade höjningen är: När ni blir både arbetslösa och sjuka i framtiden. När ni förlorat allt utan att ni på något sätt kunnat förhindra det. Är ni då helt ok med att inte ha råd med mediciner och vård så ni kan komma tillbaka till arbetsmarknaden?
Ni 90% här på FB behöver inte bemöda er. Vi vet redan att ni tjänar sexsiffrigt i positioner där ni aldrig kan bli sjuka eller av med arbetet.
