Sparar vi för mycket till vårt skilsmässobarn?

Sonen kan inte "rumla" för 10000 i månaden och kommer inte kunna göra det i framtiden heller men han lever ett liv med samma standard som hans kompisar här inne i stan. Från kontot drar vi för exempelvis kläder, resor, aktiviteter, besök på "lekland", presenter om någon kompis fyller år, bio, sånt. Är inget överdrivet??

Fattar inte varför det är så fel att vilja ställa frågor om detta i syfte att kunna vara en del av lösningen och att folk av den anledningen tror att jag vill styra över mitt ex ekonomi. Det är inte jag som ska "få" pengarna utan i slutändan vårt barn. Om mitt ex vill förändra hans ekonomiska förusättningar både nu och i framtiden då är det ju något jag måste bry mig om...

Någonstans är man ju som skild förälder ansvarig att sätta sitt eget barn först oavsett om man har bonusbarn och jag tror det är där jag tycker det blir konstigt men det kanske är vad nya kvinnan också gör? Hon önskar ju att det sparades lika mycket till hennes barn. Hon är ju inte emot sparandet i sig utan att hennes barn inte får lika mycke.

Tycker många här inte verkar ha särskilt sund syn på gemensamt föräldraskap och vad som ingår i det. Skrämmande.

Sonen kan inte "rumla" för 10000 i månaden och kommer inte kunna göra det i framtiden heller men han lever ett liv med samma standard som hans kompisar här inne i stan. Från kontot drar vi för exempelvis kläder, resor, aktiviteter, "årsavgift" i idrottsföreningar, räkningen för fritids, besök på "lekland", presenter om någon kompis fyller år, bio, sånt. Är inget överdrivet??

Fattar inte varför det är så fel att vilja ställa frågor om detta i syfte att kunna vara en del av lösningen och att folk av den anledningen tror att jag vill styra över mitt ex ekonomi. Det är inte jag som ska "få" pengarna utan i slutändan vårt barn. Om mitt ex vill förändra hans ekonomiska förusättningar både nu och i framtiden då är det ju något jag måste bry mig om...

Någonstans är man ju som skild förälder ansvarig att sätta sitt eget barn först oavsett om man har bonusbarn och jag tror det är där jag tycker det blir konstigt men det kanske är vad nya kvinnan också gör? Hon önskar ju att det sparades lika mycket till hennes barn. Hon är ju inte emot sparandet i sig utan att hennes barn inte får lika mycke.

Tycker många här inte verkar ha särskilt sund syn på gemensamt föräldraskap och vad som ingår i det. Skrämmande.

Fast kvinnor gör väldigt ofta så i den situationen, jag har sett det i min bekantskapskrets. Graviditeter och barn används för att knyta män till sig, säkra upp ett jämnt tillflöde av deras pengar och andra resurser (som praktisk hjälp), samt ofta att luckra upp förhållandet till mannens exfru och barn sedan förr. Med ett gemensamt barn, blir den nya kvinnans ställning i den ombildade familjen mer central, hon får mer makt över mannen i förhållande till hans exfru, och hon kan använda sig av argumentet "du vill väl inte att det ska bli OJÄMLIKHET mellan alla våra barn"? ...och snart har hon drivit igenom ett lika stort sparande till sina barn från det tidigare förhållandet, också... Var så säker.

Ni sparar alltså 4400:-/månad i snitt tillsammans?
Det rimliga i min värld hade varit att spara det i nån typ av fond. Skulle ni spara detta i en fond som klarar av att hålla index ish så skulle barnet alltså få typ 1 800 000:- vid sin 18-års dag. Eller norr om två mille om man väntar tills ungen fyller 20.
Nu får man väl räkna med att den inte håller 7% varje år i en 18års-period men säg att nånstans mellan 1,2-1,5 miljoner kronor i runda slängar. Det är ju rätt ordentligt med pengar kan man säga och bör nog fundera på om det är rimligt att ge sitt barn vid den åldern i livet.

Bara att spara 4400:-/månad i 18år ger ju nära på 1 miljon kr.

Vi sparar barnbidraget till våra barn i nuläget även om vi tjänar ganska gott med pengar båda två. Det skulle med samma uträkning bli nånstans mellan 3-500k. Vilket i min värld är en rimlig summa då det täcker en kontantinsants på en lägenhet och en fungerande bil t.ex.

Fast du kan och ska inte vara en del av deras ekonomiska lösning, det måste de sköta själva.

Ni har båda god ekonomi, varför måste ni ha ett gemensamt konto för sonen där ni plockar pengar till lekland mm.? Varför inte bara pytsa in 2 000 var per månad till ett sparkonto, eller ha var sitt sparkonto till sonen, som någon föreslog? Varken sonen eller du förlorar något på det och livet blir lite lättare för exet och hans nya familj.

Jag tycker att er lösning var bra, tills den inte var det längre. Han har inte övergivit er son, men han har utökat sin familj med tre nya. Självklart blir det förändringar.

Personligen tycker jag det är en dålig idé att spara så mycket pengar på ett konto som två separerade/skilda parter bägge ska bestämma över (eller borde ha rätt att bestämma över). Särskilt när man separerat tidigt så det är många år när mycket kan hända innan barnet är vuxet och pengarna ska spenderas. Känns ju som en överhängande risk att föräldrarna inte är överens om till vad och när pengarna ska spenderas när det väl beger sig, vilket blir en massa strul för alla, inte minst barnet. Bättre att parterna har egna sparkonton till barnet som de styr över själva. Är sen bägge föräldrarna överens om att en viss sak är värd att lägga dem på så är det ju inget som hindrar att de slår påsarna ihop och bidrar med bägges sparade slant ändå.

Ni sparar alltså 4400:-/månad i snitt tillsammans?
Det rimliga i min värld hade varit att spara det i nån typ av fond. Skulle ni spara detta i en fond som klarar av att hålla index ish så skulle barnet alltså få typ 1 800 000:- vid sin 18-års dag. Eller norr om två mille om man väntar tills ungen fyller 20.
Nu får man väl räkna med att den inte håller 7% varje år i en 18års-period men säg att nånstans mellan 1,2-1,5 miljoner kronor i runda slängar. Det är ju rätt ordentligt med pengar kan man säga och bör nog fundera på om det är rimligt att ge sitt barn vid den åldern i livet.

Bara att spara 4400:-/månad i 18år ger ju nära på 1 miljon kr.

Vi sparar barnbidraget till våra barn i nuläget även om vi tjänar ganska gott med pengar båda två. Det skulle med samma uträkning bli nånstans mellan 3-500k. Vilket i min värld är en rimlig summa då det täcker en kontantinsants på en lägenhet och en fungerande bil t.ex.

Hm jaha ok, då kanske jag kan hålla med lite om att den nya kvinnan inte ska lägga näsan i blöt.

Självklart är de sparade pengarna till stor del placerade. Han får inte automatiskt tillgång till pengarna när han är 18. Är ju inte det tråden handlar om

Personligen tycker jag det är en dålig idé att spara så mycket pengar på ett konto som två separerade/skilda parter bägge ska bestämma över (eller borde ha rätt att bestämma över). Särskilt när man separerat tidigt så det är många år när mycket kan hända innan barnet är vuxet och pengarna ska spenderas. Känns ju som en överhängande risk att föräldrarna inte är överens om till vad och när pengarna ska spenderas när det väl beger sig, vilket blir en massa strul för alla, inte minst barnet. Bättre att parterna har egna sparkonton till barnet som de styr över själva. Är sen bägge föräldrarna överens om att en viss sak är värd att lägga dem på så är det ju inget som hindrar att de slår påsarna ihop och bidrar med bägges sparade slant ändå.

Skrev det som svar till ett annat inlägg men egentligen är det rätt enkelt. Vi kom överens om detta upplägg när vi skildes och har skrivit avtal om det för att det rent objektivt är den bästa lösningen för vår son så det kommer inte förändras om inte jag godkänner det. (Detta avtal skrev vi också för att skydda honom mot såna här situationer och för att slippa hålla på med att swisha över hit och dit för olika kostnader som dyker upp)

Ibland är motstånd bra för man landar i vad man inte tycker. Har förresten aldrig ens nuddat vid att säga att jag tycker han överger vår son hahahaha