Katja Nyberg (SD), tjänstledig polis och riksdagsledamot, är misstänkt för grovt rattfylleri. Förmodligen droger. Snabbtest visade på narkotika. Eventuellt har hon också druckit alkohol. Körkortet togs i alla fall vid vägkanten.
Hon har själv sagt att hon varit med om en viltolycka. Att det var därför hon körde av vägen. Då tänker man ju sig ju allt från rådjur och ren till björn och älg. Men enligt åklagaren har hon tydligen sagt att hon väjde för en råtta eller liknande. WTF!
Att vid 55-årsålder ha en så skarp syn att man ser en råtta på en väg och känner sig tvungen att väja för den är nåt unikt för mig. Får mig att småle.
Så vad var det för djur hon såg? Var det verkligen en råtta? Kanske en ekorre? Eller ett fantasidjur. Hur kom det sig att djuret var på vägen? Blev det skadat? Var det ett mord av ett marsvin som skedde?
Hjälp Katja att finslipa sina svar inför förhören med polisen. Hur hon ska förklara hela situationen med djuret och hur narkotika kom in i hennes kropp. Och varifrån kommer den lilla påsen med vitt pulver som upphittades?
Håll en humoristisk ton. ❤️ Politiska hårda åsikter kan ni ta i tråden om henne misstänkta rattfylleri.
—-
Jag tror själv att det var en surikat. Surikaten Sune. Jajamen. Såna där små djur som brukar stå på bakbenen och titta upp. Råttliknande, men som syns bättre på en väg.
Enligt säkra regeringskällor var det tydligen några surikater som liftade hit med ett antal afrikaner, förökade sig å det värsta och bosatte sig i Sverige utan tillstånd. Invasiv art minsann.
En av dessa pälsgurkor befann sig oturligt nog på vägen när Katja kom körande. Han skulle bara springa över till grannen för att låna lite socker. Och det var på vägen tillbaka, med en liten påse socker i tassen, som Katjas bil hamnade i kollisionskurs med Sune. Smällen var så hög att den hördes minst 15 cm åt alla håll. Och påsen med socker flög till hans förskräckelse ur hans hand, upp i luften och in genom det halvöppna fönstret på fartvidundret.
Som tur var klarade sig den lilla surikaten från bestående men. Nosen fick sig en lite tjotablängare och en klo gick av. Men allt sånt läker ju ihop tack och lov. Det är de psykiska skadorna som riskerar att bli långdragna.
I intervjuer efteråt säger nämligen Sune att han slagits med piskande sandstormar, bitande fåglar och röda rabiesrävar. Allt med risk för hans eget liv. Men inget av det var lika skrämmande som de framdäck som plötsligt utan förvarning försökte döda honom. Han ser fortfarande framför sig spårdjupet och de stenar och grus som kilat sig in där. Och han darrar av förskräckelse.
I nuläget återhämtar han sig med fru och 8 barn i en liten håla under jorden och slickar sina sår, medan hela grannskapets små råttliknande djur kommer på besök för att få höra den skrämmande berättelsen om de fansansfulla däcken och se på hans sår.
Tänk så det kan gå. Sune fick den 28:e december, på en helt vanlig väg i Sverige, äntligen sina 5 sekunder i strålkastarljuset. Allt på grund av en liten påse socker.
Slutet gott. Allting gott.
Hon har själv sagt att hon varit med om en viltolycka. Att det var därför hon körde av vägen. Då tänker man ju sig ju allt från rådjur och ren till björn och älg. Men enligt åklagaren har hon tydligen sagt att hon väjde för en råtta eller liknande. WTF!

Att vid 55-årsålder ha en så skarp syn att man ser en råtta på en väg och känner sig tvungen att väja för den är nåt unikt för mig. Får mig att småle.

Så vad var det för djur hon såg? Var det verkligen en råtta? Kanske en ekorre? Eller ett fantasidjur. Hur kom det sig att djuret var på vägen? Blev det skadat? Var det ett mord av ett marsvin som skedde?
Hjälp Katja att finslipa sina svar inför förhören med polisen. Hur hon ska förklara hela situationen med djuret och hur narkotika kom in i hennes kropp. Och varifrån kommer den lilla påsen med vitt pulver som upphittades?
Håll en humoristisk ton. ❤️ Politiska hårda åsikter kan ni ta i tråden om henne misstänkta rattfylleri.
—-
Jag tror själv att det var en surikat. Surikaten Sune. Jajamen. Såna där små djur som brukar stå på bakbenen och titta upp. Råttliknande, men som syns bättre på en väg.
Enligt säkra regeringskällor var det tydligen några surikater som liftade hit med ett antal afrikaner, förökade sig å det värsta och bosatte sig i Sverige utan tillstånd. Invasiv art minsann.
En av dessa pälsgurkor befann sig oturligt nog på vägen när Katja kom körande. Han skulle bara springa över till grannen för att låna lite socker. Och det var på vägen tillbaka, med en liten påse socker i tassen, som Katjas bil hamnade i kollisionskurs med Sune. Smällen var så hög att den hördes minst 15 cm åt alla håll. Och påsen med socker flög till hans förskräckelse ur hans hand, upp i luften och in genom det halvöppna fönstret på fartvidundret.
Som tur var klarade sig den lilla surikaten från bestående men. Nosen fick sig en lite tjotablängare och en klo gick av. Men allt sånt läker ju ihop tack och lov. Det är de psykiska skadorna som riskerar att bli långdragna.
I intervjuer efteråt säger nämligen Sune att han slagits med piskande sandstormar, bitande fåglar och röda rabiesrävar. Allt med risk för hans eget liv. Men inget av det var lika skrämmande som de framdäck som plötsligt utan förvarning försökte döda honom. Han ser fortfarande framför sig spårdjupet och de stenar och grus som kilat sig in där. Och han darrar av förskräckelse.
I nuläget återhämtar han sig med fru och 8 barn i en liten håla under jorden och slickar sina sår, medan hela grannskapets små råttliknande djur kommer på besök för att få höra den skrämmande berättelsen om de fansansfulla däcken och se på hans sår.
Tänk så det kan gå. Sune fick den 28:e december, på en helt vanlig väg i Sverige, äntligen sina 5 sekunder i strålkastarljuset. Allt på grund av en liten påse socker.
Slutet gott. Allting gott.