Sola Scriptura är en idé från Djävulen - varför tror så många kristna på den?

Sola Scriptura, Skriften Allena, är den värsta och farligaste av alla irrläror. Den kommer direkt från Djävulen.

Varför?

Konsekvenserna i sig bär syn för sägen.

Ingen annan irrlära har skapat så mycket splittring bland kristna och skapat så mycket elände och lidande för människor.


Det finns bara en helig, katolsk och apostolisk kyrka - kyrkan som Jesus Kristus grundade. På grund av människors arrogans bröt kyrkan i öst sig loss från den apostoliska kyrkan. Sedan dess har en hel del återvänt. Östkyrkan tror tack och lov inte på Sola Scriptura, men har tyvärr i vissa fall lierat sig med stater och politiker. Det är illa nog, men ingenting jämfört med Djävulens största framgång under kyrkans 2000-åriga historia - Sola Scriptura.

Sedan Djävulen hittade på Sola Sciptura på 1500-talet har den gett upphov till:

- Över 40 000 olika protestantiska sammanslutningar
- Sekter som mormoner och Jehovas vittnen som har tagit den här heresin ännu ett steg längre
- Enskilda bibelrunkare
. Personer som använder Bibeln som kineser använder Konfucius skrifter
- Personer som ser på Bibeln som muslimer ser på Koranen - att den är dikterad av Gud
- Personer som tror att Bibeln är skriven av Gud, som stenskivorna med Guds bud som Mose fick.

Djävulens hantlangare på jorden i den här frågan, Martin Luther, hävdade att var och en får tolka Bibeln som man vill. Det öppnande en flodvåg som fortsätter än idag.

Konsekvenserna: Enorm splittring bland kristna, galna sekter, mänskligt lidande ...

Utan auktoritet finns inget att vara överens om. När det inte finns någon enhet lider Kristi budskap i tolkningarnas vilda västern.

Frågeställning: Varför tror så många kristna på en irrlära skapad av Djävulen?

Människor ljuger och missförstår.
Man måste förstå själv.

Djävulen fick påven att tro att man kan köpa sig fri från synd med pengar, så kallade avlatsbrev. Martin Luther kunde rätteligen inte acceptera detta men påven behövde pengar till sitt nya skrytbygge, Peterskyrkan, så påven lyssnade inte. Där startade det. Du tycker förstås som du gör, att det var rätt av påven att göra så. Idag kan man inte köpa sig fri från synd med pengar i katolska kyrkan, du tycker säkert det är rätt också. Det är det som är problemet om man har ett annat rättesnöre än sola scriptura; vad som är rätt varierar över tid.

Jag är inte kristen. Du får skylla på tryckpressen. Katolska kyrkan har förlorat sin makt. Svenska språket är också av djävulen, du får skriva på latin likt muslimerna vill ha allt på arabiska.

Ännu en okunnig person som inte vet vad avlat är för något.

Sola Scriptura var ett sätt att kunna bryta med allt som påvar hade sagt genom historien, både sådant som var bra och dåliga grejer, och i stället gå tillbaka till det Luther uppfattade som det bästa i den ursprungliga kyrkan, kärnan i kristendomen. Påvar är ju också människor som gör misstag. Tycker du att man bör följa allt som olika påvar har sagt, eller tar du avstånd från vissa saker?

Okej, det var tänkt att det bara skulle finnas en kyrka som byggde på den första påven Petrus som "klippa". Bibeln varnar för splittring, men det syftar nog på att redan de första kristna var splitrade, bl.a. i lagiska judekristna (som Jakob) vs grekiska kristna (företrädda av Paulus) som betonade tro och nåd. Apostlarna med Petrus i spetsen löste det genom att föreslå en rad kompromisser mellan de två grupperna. Ekumenik kräver att alla parter är beredda att kompromissa och att man ser mer kärleksfullt på sina kristna syskon i andra kyrkor, i stället för att kalla deras tro för något från "Djävulen". Vill verkligen den katolska kyrkan förena sig med alla kyrkor igen – på samma sätt som Svenska kyrkan ofta vill att frikyrkliga ska komma tillbaka till Svenska kyrkan? Är de olika kyrkorna beredda att kompromissa och ändra sig så att fler känner sig hemma?

Stora folkkyrkor har ofta en tradition av att inlemma många olika inriktningar inom samma organisation i stället för att splittras. Svenska kyrkan har till exempel haft lågkyrkliga väckelserörelser som EFS och laestadianerna, vilket gör att människor med frikyrklig bakgrund kan känna sig hemma. Den katolska kyrkan rymmer på liknande sätt många olika uttryck, bland annat genom synoder, och jag har hört att det också finns levande karismatiska inriktningar på vissa håll inom både den romersk-katolska och de östkatolska kyrkorna.

Det är en vanlig uppfattning att Östkyrkan har bevarat mer av den ursprungliga kyrkans traditioner. Håller du inte med om det?

Jag ogillar dogmatism, eftersom den lätt skymmer kärleksbudskapet, men att lyda påven kan också vara en form av dogmatism. Det du skriver är inte ett kärleksbudskap. Samtidigt tycker jag att den katolska kyrkan ofta har lyckats förena modernitet och vetenskap med tron bättre än vissa fundamentalistiska frikyrkor. När Jesus varnar för fariseism kan det ses som en varning för dogmatism. Paulus säger att ”bokstaven dödar” – då syftar han på Gamla testamentets ceremoniella lagar – men det kan också tolkas bredare som en varning för alltför bokstavlig bibelläsning. Men Bibeln varnar också i sitt slutord för att ta bort en enda bokstav från texten.

Jag tänker mig att olika kyrkliga inriktningar kan fungera som profetiska röster som lyfter fram det Gud vill betona i den tid vi lever i (om nu Gud finns och fortfarande talar till oss). När kyrklig byråkrati hindrar sådana röster uppstår nya väckelserörelser. Man får pröva alla sådanna rörelser – allt är inte villoläror. De svenska frikyrkorna växte till exempel fram delvis för att bekämpa den allvarliga alkoholismen i 1800-talets Sverige och hjälpa människor att omvända sig från ett destruktivt liv, något som folkkyrkan inte tyckte var så viktigt.

En annan sak med katolska kyrkan är att före år 1870 var påven inte ofelbar, men från detta år är han det. The devil is in the details.

(Tips om svar: ”Ännu en okunnig person som inte vet vad ofelbarhetsdogmen innebär.” Copy, paste.)

I likhet med många andra icke-katoliker överskattar du påvarnas roll och ställning. Det är inte främst påvarna utan kyrkofäderna som har tolkat Bibeln. Några kyrkofäder var också påvar, men de flesta var det inte. Samtidigt har det funnits starka röster inom kyrkan - S:t Franciskus, Heliga Birgitta, S:ta Catharina av Siena, S:t Carlo Borromeo för att nämna några - som bidragit till nya infallsvinklar och reformation inom kyrkan utan att för den skulle splittra den och som haft vida större inflytande än någon enskild påve.

Ser du bara positiva saker med Sola Scriptura eller ser du också risken med att var och en tolkar Bibeln efter eget huvud?

Förklara dogmen om påvens ofelbarhet så att jag ser att du förstår vad den betyder.

Det du visar med detta inlägg är att du inte förstår hur dogmutvecklingen fungerar inom Katolska kyrkan.

Skriften är det enda som påminner om Jesus sedan kyrkorna urartat åt alla håll. Hade ursprungskyrkan brytt sig mer om Jesus än om pengar hade situationen varit annorlunda.

Jag vet för lite om den katolska kyrkan för att uttala mig säkert om den, men kärlekslöst och oförsonligt budskap slår jag ifrån mig. Jesus var skarp mot fariseer och månglare i templet, men inte mot samarier trots att de hade en annorlunda tro än judarna. Hans ilska berodde inte på dogmatism. Religionsförföljelse ligger i människans natur, och beror på rädsla för främmande kulturer och ideologier, och vi bör bekämpa sådant.

Ja, jag ser risker med fundamentalism och dogmatism, men ser en poäng med att läsarrörelsen låter fler profetiska röster komma fram. Om Gud talar till oss idag så är det knappast bara via kanoniserade helgon. Inom många kyrkliga rörelser uppenbaras tankar som kan vara värda att lyssna på. Läsarrörelsen omtolkade inte Bibeln utan återupptäckte och betonade tankar i Bibeln som den lutherska kyrkan inte ville prata om, t.ex. omvändelse, väckelse, påbörjad förvandling till en ny människa redan här på jorden. Samtidigt hade väckelserörelserna ofta stränga fromhetsideal och uteslöt kärlekslöst många som inte uppnådde dem, t.ex. kvinnor som fick barn innan äktenskapet.

De ser sig som bibeltrogna och konservativa katoliker har ofta liknande värderingar och tankar som jag ser det. Har jag fel? Det är istället vi som gör moderna liberala omtolkningar, som utmanar både Sola Scriptura och konservativa katolska värderingar. Vi som omtolkar Bibelns syn på kvinnan, homosexuella, andra religioner, med utgångspunkt i att allt bör tolkas utifrån ett kärleksbudskap som vi menar är det centrala i Bibeln snarare än lydnadsbudskapet.

Det är din tråd, förklara varför avlat och sentida dogmer är Guds verk. Som lutheran anser jag självklart inte det, eftersom de saknar stöd i bibeln (sola scriptura). Katolska kyrkan omhuldar den så kallade Traditionen, som genom tid och rum sakta mejslar fram den renläriga kristendomen. Man bortser då från översättningsmissen i filioque. Ironiskt nog utgör denna arrogans en (eller två) dödssynd enligt katolska kyrkan; superbia (och acedia). I tron att man är teologiskt suverän tappar man riktningen. Vi vet alla att det påstått celibatära prästerskapet är svårt infekterat av pedofili och girighet för makt. Et cetera. Men jag missunnar inte troende vardagliga katoliker deras tro eller kyrka, för den sakens skull. Och bitvis kunde jag faktiskt beundra påve Franciskus. Gud är barmhärtig och ger oss troende nåd.