Vad är det som är så bra med demokrati?

De rika behöver inte styra de fattiga med hjälp av våld utan kan med hjälp av demokratin lura dem tro de har något att tillägga.

Om det sen är bra beror på vems intresse som skall tillvaratas eller tillgodoses.

Vi lever helt klart i en tid när demokratin ifrågasätts och bör också göra det av flera anledningar.

* Institutionellt förfall: Försvagning av oberoende institutioner tex domstolar, medier, valmyndigheter. Orbans Ungern?

* Misstro mot eliter: Rekord lågt förtroende för politiker, medier och experter skapar en miljö för ledare som lovar att “städa upp” och kringgå etablerade processer.

* Populism: Många populära politiker ifrågasätter demokratiska normer i USA, Italien, Frankrike, Indien och på andra håll. Riskerar “folkets vilja” att ibland ställas mot rättsstatliga begränsningar?

* Sociala medier och desinformation:
Jag tror internet är största anledning till demokratins förfall ironiskt nog. Fragmenterade informationslandskap gör det svårare att upprätthålla gemensam verklighetsuppfattning, vilket underminerar demokratisk deliberation.

Samtidigt tror jag verkligen inte Kina eller Ryssland är bättre. Vissa saker fungerar bättre i denna tid med deras styrelseskick. Men de verkar minst sagt ha sina egna problem.

Ibland så tänker man ju att Sverige skulle behöva smaka på vänsterislamistisk diktatur som i Iran så ser medelsvennen skillnaden.

Många liberaler idag (de "klassiska liberalerna" är en krympande skara i Sverige) abstraherar helt enkelt bort folket, eller alla slags kollektiva sammanhang, ur sin syn på demokratin/det öppna samhället. De menar ungefär att demokratiska övertygelser och värden kan endast finnas hos individen, men den demokratiskt inställde infividen ingår ändå i ett slags nätverksgemenskap som i princip kan omfatta alla (ungefär som Facebook). Demokratin ses som något som vi "redan har" genom diverse lagar och förordningar, men som framför allt ska utvidgas till allt fler, t ex via EU.

Med den inställningen faller hela frågan "vad är det som konkret upprätthåller våra fri- och rättigheter, som gör att de förblir levande och aktiva?" bort ur diskussionen.

Var det Sokrates eller Platon som konstaterade att samhället inte består av pinnar och stenar, utan av människor som med sina interaktioner skapar samhället.

Nån av dem i alla fall, ungefär något sådant i alla fall.

Många liberaler av idag tror på pinnar och stenar och pratar knappt ens med grannen.

Finns det ens en demokrati när mycket av beslutsfattandet sker bakom lyckta dörrar och vissa väljargrupper är rent köpta och MSM media agerar som gatekeeper för att förhindra att folk blir informerade. Dagens samhälle i praktiken är mer som ett korporativistiskt samhälle där vissa grupperingar tidvis har mer inflytande än de samlade individerna i staten.

Det finns många saker som skulle kunna göras och fixas om politisk vilja fanns, men man väljer aktivt att antingen låta bli eller medvetet att förhala för att förhindra eller försena effekten av lagda förslag.

Det slog mig igår att en viktig skillnad mellan mig och typiska "värdegrunds-liberaler", neo-cons och ja, faktiskt en stor del av den mainstream-politiska eliten numera är att dessa ser demokratij som en världsvid kämpande kyrka som i princip likformigt ska etableras över hela världen. Och har man en kyrka av det slaget så förutsätter det förstås en "påve i Rom", en Vatikan, ett eller ett par globala högkvarter som kan definiera och styra upp hela projektet, peka ut riktningen och "hålla bångstyriga medlemmar i schack" (som eurokraterna numera tycker om att säga, t ex Moa Berglöf och Magdalena Andersson).

Denna "påve i Rom" antas förstås sitta i Washington och/eller Bryssel, och dessa anses alltså ha auktoritet att bestämma vilka regler alla andra måste leva upp till för att kunna kalla sig sanna demokratier. Dessutom ses demokratin som ett projekt som till sist ska omfatta hela mänskligheten, men fortfarande under samma Vatikan: "vårt system ska triumfera i hela världen" som någon skrev här på Flashback för ett par år sedan, i en tråd som uttalat handlade om krig (just det, på Ukrainaforumet).

Det här är illusioner, skulle jag hävda, och de gömmer dessutom en god portion hyckleri. Tanken att hela världen skulle förvandlas till en jämlik klubb av fungerande liberala demokratier i anglosaxisk stil ter sig numera helt orealistisk, och det duger inte heller som motiv för ständiga krig. Det fanns kanske ett ögonblick runt 1990 när detta verkade uppnåeligt på sikt (Fukuyama: "the End of History" - > segern för den högerliberala modellen) men det ögonblicket har för länge sedan passerat. Och demokrati kan inte reduceras till att enbart vara ett visst knippe institutioner, negativa fri- och rättigheter, allmän rösträtt till ett parlament och vissa lagligen fixerade ordningar, det handlar också om civilsamhälle och en demokratisk politisk kultur.

En levande demokrati måste få se olika ut i olika länder. Demokratin i England, USA, Sverige och Frankrike har inte sett likadan ut, vi har inte precis samma institutioner eller samma sätt att debattera och driva politik, inte heller samma lagstiftning eller samma syn på myndigheter - och det beror till stor del på att våra länder har olika historia, olika erfarenheter (en impopulär insikt numera). Därmed blir också den demokrati som uppstått i dessa länder olika. Man kan förstås diskutera demokratins sätt att fungera som problematik och utifrån principer, men man kan inte bara förutsätta att den ska se i stort sett likadan ut överallt.

Återkommer kanske till detta i en egen tråd framöver.

Det mest grundläggande i en demokrati är fria val.
Att börja rota i valsystemet till egen fördel för att begränsa andra, att dra in medias licenser, bötfälla journalister ger en skarp glidning åt censur.
Människorättsfrågor, korruption. Kleptokrati.

Din text skulle kunna appliceras på Orban.

Han skulle definitivt kunna betraktas som bångstyrig inom EU som är kompis med Putin och Trump. De som servar honom med rysk olja fn.

Hur reflekterar du kring min ståndpunkt:
att politik utan moraliska gränser är kapitulation.
Vissa principer är inte förhandlingsbara.

Jag har allt från despoter, diktatorer, fascism och högerextremism i åtanke eftersom detta är det högaktuella hotet inom EU och i högsta grad iscensatt i USA.

Detta är nämligen mer likt vad du beskriver ovan med vad som händer i länder med fascism:
En central toppstyrning eller kyrklig makt som allierar sig. En likformighet.

Mycket märkligt att du tar upp påven i Rom och försöker koppla detta till EU om än symboliskt - när det historiskt är dess motsats, dvs när kyrka och stat inte är åtskilda eller via katolsk integralism och hypernationalism där herraväldesteologi är inblandat.
Som i USA.
Jag har historiskt sett fascisten Franco och allierade med katolska kyrkan i åtanke.

EU-toppens inblandning i medlemsländernas egen politik, deras försök att "styra upp" och kontrollera saker har gått mycket längre än att enbart se till att medlemsländerna håller sig till fördrag och internationella konventioner som de har undertecknat. Man sätter upp direktiv och ramlagar, utfärdar planer på svindyra "framtidsprojekt" till en kostnad av hundratals miljarder euro, man utfärdar stora utfästelser om allt möjligt - och medlemsländernas politiker får sedan ta ansvar för att allt detta ska genomföras. Om de vägrat så kommer snart krav på sanktioner, miljardböter och snack om att "de har brutit mot spelreglerna".

Politiker som försöker slå vakt om sina egna länders intressen bestraffas av EU, även om deras upplägg skulle te sig fullständigt normalt inom det egna landets ramar. Sverige har t ex utsatts för hårt tryck att inte bedriva så effektivt skogsbruk, och att "återförvilda" betydande delar av våra barrskogar till urskog, så som den såg ut före 1800-talet. Sverige är ett av mycket få länder inom EU som har storskaligt skogsbruk, nere på kontinenten har man knappast det, och det borde vara Sveriges förbannade ensak hur vi sköter skogsnäringen. men EU lägger sig i, och våra politiker fvarken vill eller kan "bråka med Bryssel" på den punkten. Inställningen är oftast att" ser ni,inom EU måste man vara en lagspelare" men det betyder ofta att man helt enkelt viker ner sig för politiker, teknokrater och lobbysiter från de större länderna inom EU.

Dessutom brukar svenska politiker tolka EU-lagar mycket ambitiöst och bokstavligt, det blir liksom heligt för att Bryssel har talat. I många andra länder där man ställs inför samma lagar och kanske pckså tycker att de inte passar, så kringgår man dem med mutor, eller lagarna tillämpas inte i prakriken, men i Sverige tillämpas de till 110% och våra politiker har attityden att vi ska vara EU:s mönstergossar, bäst i klassen. Det är inte okej, men det struntar politikerna i.

Jag säger som den tyska vänsterpoilitikern Sahra Wagenknecht: "Orban gör mycket som vi inte är överens med, men han gör helt rätt i att hävda sitt lands politiska självständighet mot Bryssel och deras anspråk på kontroll". Det enda EU som har verklig demokratisk legirtimitet, om du frågar mig, vore ett mellanstatligt EU, inte dagens allt mer överstatliga koloss som lägger sig i allt möjligt från kommunikationer och miljölagar till utrikespolitik och diplomati.

Det var också, i stort sett, ett mellanstatligt EU som svenska folket med relativt liten marginal röstade ja till för trettio år sedan. Upptimrandet av en kvasi-federal nivå sedan dess har aldrig på allvar ställts inför väljarna här i Norden, den är ett påfund av politikeradeln själva.

Att hålla på och säga: "Demokrati, det är att följa den Enda Vägen" som många av dessa teknokrat-politiker gör är inte trovärdigt.

Jag nämnde Orban och därifrån svarar jag.

Varför ignorerar du det jag skrev om Orban som just nu urholkar demokratin i Ungern?

Det här är nonsens jämfört med vad han ägnar sig åt och får frysta bidrag:

"Orban gör mycket som vi inte är överens med, men han gör helt rätt i att hävda sitt lands politiska självständighet mot Bryssel och deras anspråk på kontroll".

Länder har faktiskt rätt till sina egna utrikespolitiska och diplomatiska bedömningar. Det är oansvarigt och odemokratiskt att bara agera enligt linjen: "Bryssel talar för oss, och sedan följer vi uan vidare vad de säger".

Du tycker att Orban är hemsk för att han har fört egna diskussioner med Kreml utifrån Ungerns intressen; jag anser att EU:s "utrikesminister" Kaja Kallas är en katastrof, amatörmässig, okunnig, anspråksfull och utan verklig rätt att stå och föra ordet på Europas folks vägnar. Dessutom är hon i praktiken ett verktyg för NATO.

Alla som för diskussioner med Kreml och ställer sig på Putins sida anser jag absolut är sopor.
Helt korrekt.

Putin är en despot som ägnar sig åt allt annat än demokrati=Trådens ämne oavsett om du vill spy galla över Kaja Kallas.

Men nu råkar jag i huvudsak nämna den nationalism som är ett hot mot demokratin.

Det är inte en slump att Ungern är på plats 78 av 143 länder ang WJP Rule of Law Index.
Plats 68 av 180 länder ang Reporters Without Borders (RSF).

Du måste väl begripa att dessa index tar tempen på länders demokrati?
Förutom inskränkningar på medborgerliga rättigheter etc.

Det är inte en slump att han daltar med och omhuldas av Trump med sitt bisarra profascistiska år.