Hej, tänkte bara dela med mig lite om min story primärt för att det skulle kunna hjälpa någon där ute och inge lite hopp. Jag var totalt hopplös i många år och såg ingen väg ut utom döden. Idag snart 1 år nykter och mår riktigt bra.
Jag är 30+ man, växte upp under stökiga förhållanden men med en kraftig genetisk sårbarhet för missbruk hos föräldrar och äldre syskon och halva släkten. Ihop med stöket orsakat av deras missbruk så var det nog inte så konstigt att jag blev missbrukare jag med.
Alkoholdebut när jag var 11, snodde några cider. Det var helt fantastiskt vill jag minnas. Sådan värme och lugn som spred sig i kroppen. Började kontinuerligt dricka på helgerna som 13-14 åring. Droger runt 16.
Fixade knappt skola/jobb Mådde skit alltid när jag var nykter, neurotisk och osäker alltid. Hade inga planer på att bli 20 eller 25 eller 30 men plötsligt var jag där, ”jahopp är det här allt livet är för mig” flickvänner har kommit och gått och försökt hjälpa mig men jag har bara kunnat vara helnykter nån månad på egen hand men besattheten tar alltid överhanden.
Efter en hemsk händelse och säkert min sjätte akutbesök pga droger bestämde jag mig att för första gången be om hjälp. Och wow vad hjälp folk erbjuder hjälp när man faktiskt ber om det. Nästan alla i familjen, kollegor och sjukvård har varit jättestöttande.
Har tidigare gjort halvmesiga försök med psykologer men sånt funkar inte om dom inte är experter på missbruk också.
Jag körde tolvstegsbehandlingshem och gjorde tolvsteg efter bästa förmåga och det funkar verkligen. Gjorde det med sponsor igen efter behandlingshemmet mer ordentligt. Det är det enda som fungerat på mig och jag har sett det under detta år fungera för hundratals andra. Helt odömande härliga glada människor får man träffa, ge det ett ordentligt försök. Det pissiga livet finns alltid kvar, det är väl bara gå tillbaka till det livet om det inte känns rätt. Jag har idag knappt något sug alls och jag var en tung blandmissbrukare i nästan 20 år, jag har provat sluta på alla sätt som går själv, det har säkert ni andra med.
All kärlek till alla er som fortfarande lider, det finns en lösning som funkar för de som tröttnat.
Jag är så jävla tacksam att jag kapitulerade helt och bad om hjälp. Det kommer vara jobbigt först men det är inte i närheten av att leva i missbruk, det är att vara i ett sorts helvete.
Ställ frågor via PM om ni vill eller i tråden.
Jag är 30+ man, växte upp under stökiga förhållanden men med en kraftig genetisk sårbarhet för missbruk hos föräldrar och äldre syskon och halva släkten. Ihop med stöket orsakat av deras missbruk så var det nog inte så konstigt att jag blev missbrukare jag med.
Alkoholdebut när jag var 11, snodde några cider. Det var helt fantastiskt vill jag minnas. Sådan värme och lugn som spred sig i kroppen. Började kontinuerligt dricka på helgerna som 13-14 åring. Droger runt 16.
Fixade knappt skola/jobb Mådde skit alltid när jag var nykter, neurotisk och osäker alltid. Hade inga planer på att bli 20 eller 25 eller 30 men plötsligt var jag där, ”jahopp är det här allt livet är för mig” flickvänner har kommit och gått och försökt hjälpa mig men jag har bara kunnat vara helnykter nån månad på egen hand men besattheten tar alltid överhanden.
Efter en hemsk händelse och säkert min sjätte akutbesök pga droger bestämde jag mig att för första gången be om hjälp. Och wow vad hjälp folk erbjuder hjälp när man faktiskt ber om det. Nästan alla i familjen, kollegor och sjukvård har varit jättestöttande.
Har tidigare gjort halvmesiga försök med psykologer men sånt funkar inte om dom inte är experter på missbruk också.
Jag körde tolvstegsbehandlingshem och gjorde tolvsteg efter bästa förmåga och det funkar verkligen. Gjorde det med sponsor igen efter behandlingshemmet mer ordentligt. Det är det enda som fungerat på mig och jag har sett det under detta år fungera för hundratals andra. Helt odömande härliga glada människor får man träffa, ge det ett ordentligt försök. Det pissiga livet finns alltid kvar, det är väl bara gå tillbaka till det livet om det inte känns rätt. Jag har idag knappt något sug alls och jag var en tung blandmissbrukare i nästan 20 år, jag har provat sluta på alla sätt som går själv, det har säkert ni andra med.
All kärlek till alla er som fortfarande lider, det finns en lösning som funkar för de som tröttnat.
Jag är så jävla tacksam att jag kapitulerade helt och bad om hjälp. Det kommer vara jobbigt först men det är inte i närheten av att leva i missbruk, det är att vara i ett sorts helvete.
Ställ frågor via PM om ni vill eller i tråden.