SVENSK PROGG - sicket skämt

Måste börja det nya året med att rikta en riktig känga till de som var med och försvarade svensk progg musik under 1970 talet.
Sicka jävla dönickar som höll på med sådant.
Jantelagen formligen pös ju formligen ut ur öronen på dessa dönickar.
Wiehe och company för helvete - vad höll ni på med?
Enda talangen bland er var ju Björn Afselius som tyvärr dog tidigt men ni andra.
Alltså vad farao gjorde ni för landet som ni besudlade med Era avundsjuka budskap.
Gitarrister som knappt kunde träffa rätt och en avundsjuka som var så stor
att ni nästan åt upp er själva.
Nä detta vill vi banne mig inte uppleva fler gånger då detta var enbart en samling flumskallar som endast kunde en sak. Kritisera andra.
Sicket jävla samhälle det hade blivit om de hade fått ro detta i hamn.
Å andra sidan var risken aldrig speciellt stor då det formligen lyste medelmåttighet över vad ni höll på med - med er skröpliga lekamen.
Ni topppade den högsta klassen av tråkighet. Bara medelmåttor och jantelagstänk.
Fy fan!

Trist start på året. Vi som älskar progg fortsätter njuta av Ola Magnell, Mörbyligan och Nationalteaterns alster. Hur i hela helskotta kan man hata Ola?

Ola Magnell - Nya perspektiv
Mörbyligan - 7.38
Nationalteatern - Men bara om min älskade väntar

Du får kamma till dig. Sluta hata och vara så envis och njut av lite fin, svensk progg. En genre unik till Sverige på samma sätt som trallpunken.

Politik är inte allt.

Mikael Ramel

https://www.youtube.com/watch?v=JiXtNthOOUM

Ola Magnell lyssnar jag gärna på. Men hatet kom ju mest från vissa inom proggen som bara skulle racka ner på dem som de ansåg kommersiella. Verkade finnas mycket avundsjuka och jantelag som ofta från vänsterhåll.

Proggen var vänsterorienterad och rackade ner på storfinansen. Den tog ställning för arbetarna. Vad är felet med det? Om proggens värderingar hade styrt samhället hade vi troligtvis inte haft den extrema ekonomiska ojämlikhet vi ser idag. Det var illa på proggens tid också, men idag är det sju resor värre.

Den musikaliska kvaliteten varierade och vissa var bättre än andra. Men man skrev sin musik själv till skillnad från många av dagens "stjärnor" som får allt levererat och bara behöver apa sig på scenen.

Jag håller helt med dig angående den politiska agendan eller vad man kan kalla det för. Dock så älskar jag de band som inte var politiska av sig...däribland instrumentala banden som fokuserade på själva musiken och inte pratade politik, som främst Göteborgs-falangerna ständigt gjorde.

Många japaner älskar de instrumentala banden som t.ex Kebnekajse, Fläsket Brinner, Träd Gräs & Stenar osv. Om man endast lyssnar på själva musiken så blir det gött mos...politiken kan jag vara utan.

Fast Men bara om min älskade väntar är inte Nationalteatern, utan Bob Dylan.

Färre lever i fattigdom idag än någonsin. Men kommunisters hat mot rika och "ojämlikhet" är större än viljan att lyfta folk ur fattigdom, hellre ska ALLA förbli fattiga. "Problemet" är ju att de vill tvinga på andra sina ideal. Visst, ta NI gärna ut pengar från banken och lägg dem i madrassen men tvinga inte oss andra. För att inte tala om deras vurm och omhuldande av sovjet, vietnam, kambodja, kina och andra diktaturer med vidriga ledare. Nog för att man kanske kunde skylla på att internet inte fanns och man inte visste vad som föregick, samt att proggarna ofta var unga och naiva, brukar ju inte vara en legitim bortförklaring för att ignorerat nazityskland.

Inte säker på att det var mer dålig musik då än idag när vi har gnälliga flickröster som sjunger sina banala livsobservationer eller invandrargäng som överanvänder autotune för den som av misstag rattar in P3 nu.

"Proggmusiken var dålig musik, den var utförd av högst måttligt medelbegåvade människor, som var ganska musikaliskt obegåvade", Alexander Bard

"Progg var det värsta jag visste. Jag tror att dom flesta ungdomar i min ålder på den tiden tyckte att den här musikrörelsen var rena skiten", Magnus Uggla

Båda ur https://skogstokig.blog/2025/05/13/musikscenen-i-sverige-pa-1970-talet-musikhistoriskt-dokument-12/

Det där är inte helt rätt. Den så kallade proggen kan delas in i två läger: de som var intresserade av att utveckla populärmusiken och de som mest ville komma med "budskap". Ibland överlappade dessa varandra men långt i från alltid. I t ex USA och UK var proggen i hög grad opolitisk. Varför det blev så politiskt just i Sverige tror jag mest handlar om att vi var ett litet land där alla musiker kände varandra. Därför blev det svårt att tacka nej till uppdrag även om man kanske inte skrev under på budskapet.

Det finns ju progg och progg när vi snackar svensk progg från den tiden.

Det politisk proggresiva musiken - Wiehe och gänget.
Den musikaliskt proggresiva musiken - tänk Träd, Gräs och Stenar.

De må vara besläktade, men det är två olika genres.

Ja instrumentaldelen kan jag hålla med om att även klangerna inte tilltalade mig somanser skulle jag kunna sidan av och lyssna.