Tiden går så jävla fort, är det psykologiskt?

Ända sen man blev vuxen så går tiden bara fortare och fortare. Helt sjukt hur fort helgerna och semestrarna går. Arbetsdagarna går lika plågsamt långsamt men i det stora hela så går det fort, alltså det känns som att det är nyår var tredje månad ungefär.

Är det psykologiskt eller varför tycker alla att tiden går fortare som vuxen? Börjar tro på simulationsteorin där någon högre makt ökar livets hastighet till x2 efter en viss ålder. Vad tror ni? Man blir ju irriterad på sina lediga dagar att 8 timmar känns som två. Man hinner ju aldrig koppla av och njuta av ledigheten innan det är dags för jobb igen.

Tiden känns som att den går fort på grund av vår hjärnas sätt att bearbeta information, där nya och många intryck som barn saktar ner upplevelsen, medan rutinmässiga och välbekanta händelser hos vuxna gör att tiden flyger förbi, förstärkt av minskad dopaminaktivitet och färre unika minnen med åldern.

Att vi lever i en simulation är också en godtagbar förklaring iof.

Ett år i en femtioårings liv är cirka 2%. Ett år i en tioårings liv är 10%, av det levda livet, alltså 5 ggr "längre" eller mer (och bägge tidsuppfattningarna handlar om långtidsminnet). Den korta tiden går däremot ungefär i samma tempo - att se en film tar två timmar som känns ungefär lika länge för en vuxen som ett barn (korttidsminnet).

Jo jag håller med. Ser därför ingen mening med att spendera min tid med andra osv. Är ingen idé att skaffa barn, partner eller umgås med vänner. Tiden flyger förbi fort ändå

Man ska göra nya saker läste jag, alltså sånt som man inte gör varje dag, då känns det som att tiden går långsammare. Kan hålla med. Gjorde en utflykt idag som jag inte brukar och det kändes som jag varit på äventyr hela dagen när jag kom hem men det hade bara gått tre timmar.