Citat:
Ursprungligen postat av
Paul-Dirac
Det är snart valår och jag är djupt oroad över sverige. Så som jag ser det finns ägnar sig alla partier mest åt pajkastning och identitetspolitik. Rent ideologiskt står jag till vänster och vill verkligen rösta på ett vänsterparti. Så som "vänsterpartierna" för sin politik idag känner jag däremot inte att jag kan det. Jag befarar att den "gammla" vänsterpolitiken håller på att glömmas bort och jag har också sett statistik på att det kanske är så.
Det som jag ser som riktig vänsterpolitik handlar om fackföreningar, arbetares rättigheter, klasskamp och ett välfungerande välfärdssamhälle. I och med woke-rörelsen och när dess frågor fått ta mer plats i samhällsdebatten har äkta vänsterfrågor glömts bort. Unga idag bryr sig inte om arbetarklassen även om de är en del av den. De kanske inte ens vet att de är en del av den. De drömmer om att bli trans-influensers och står för allas rätt att uttrycka sin sexualitet. Det har inget med vänstern att göra.
Vilka gottar sig mest i woke-rörelsens endlösa debatter och vilseledning? - jo företagsledare och eliten.
Det är ingen som ifrågasätter exempevis privatiseringen av välfärden. Hur kan det vara så? Sverige byggdes av fackföreningar, idrottsföreningar och statliga (välfungerande) valfärdsinstitutioner.
Inser att starten blir lite långrandig men förstår ni vad jag menar? Vilken politisk rörelse ska jag ställa mig bakom? Vilket parti ska jag rösta på?
Jag tror att du sätter fingret på något viktigt, men kanske är själva partifrågan redan ett sidospår.
Mycket av det som historiskt varit vänsterpolitik, facklig organisering, arbetarmakt, kontroll över produktion och välfärd har aldrig främst vunnits genom riksdagsval, utan genom organisering och konflikt underifrån. Parlamenten har ofta reagerat i efterhand.
I dag reduceras politik lätt till symbolfrågor som inte hotar makt eller kapital, medan klass, arbete och ägande hamnar i bakgrunden. Det gynnar varken arbetare eller verklig jämlikhet, oavsett om man kallar sig vänster eller inte.
Därför tror jag inte att svaret nödvändigtvis är
vilket parti man röstar på, utan
var man bygger makt. Fackföreningar, lokala initiativ, arbetsplatskamp, boendefrågor. Utan sådana strukturer blir även ”rätt” partier snabbt urvattnade.
Val kan ha en funktion, men utan en levande gräsrotsrörelse riskerar de att bli ett sätt att kanalisera missnöje utan att något faktiskt förändras.