Har Lena Andersson rätt i sin beskrivning av demokratin?

Den här gången handlar det inte om Putins Ryssland, bara lite, utan om demokratin. Är den som en korv? (SvD 28/12).

Ja, det är så hon ser på demokratin. Enbart form. En cylinder med två ändar med ett korvskinn. Sedan kan man fylla den med allt möjligt bomull eller betong.

Nu är väl Lena Andersson inte spritt språngande utan den misslyckade, rätt platta metaforen (jfr livet är som en påse o.s.v.) vill väl visa på att demokratin kan fyllas med olika innehåll med skiftande åsikter, världsåskådningar, olika syn på ont och gott och sant och rätt.

Helsidan med korvtemat fördunklar dock hennes budskap som kunde ha formulerats betydligt enklare d.v.s. att den hittills förhärskande PK-demokratin är åt helvete. Hon beskriver det massiva åsiktsförtrycket och kravet på att alla ska tycka lika i PK-demokratin med sin åsiktskorridor och intolerans mot oliktänkande.

Det hon missar tycker jag är att demokratin inte bara är form, så som hon hävdar, utan också har ett innehåll och jag tänker då på vikten av att vi har en rättsstat, regler mot majoritetsförtryck och vissa grundläggande fri- och rättigheter (att skilja från ”mänskliga rättigheter” som ju är rätt mycket flum som bekant).

En del om Putin blir det förstås också där man kan ana att det är där skon klämmer eftersom hon stack ut hakan i en tidigare artikel där hon pekade på det lidande som kriget i Ukraina för med sig och att det borde vara en viktig faktor i diskussionen om vårt fortsatta stöd för det ukrainska militära motståndet.

Lena Andersson ondgör sig över att det i Sverige framställs som suspekt att tvivla på att Ryssland vill lägga Europa under sig och hon gör faktiskt narr av militären som framställs som krigshetsare.

Till det finns dock ingen anledning, eftersom militärens varningar handlar inte om ryska planer på att lägga Europa under sig, utan om att vi har en starkt ökad krigsrisk p.g.a. Putinregimens aggressiva politik. Den risken börjar bli alltmer uppenbar för inte bara militära experter. Då är det inte läge att göra narr av militären - så där anser jag att hon klampat rejält i klaveret.

Lena Andersson har rätt. "Demokrati" kan betyda lite vad som helst och krigshetsen är tröttsam.

Javisst, det är ju ett faktum att demokrati kan användas hur som helst. Den Tyska demokratiska Republiken (DDR) är ju ett bra exempel på det. Men jag tycker att Lena Andersson har fel när hon anser att demokratibegreppet bara är form och inte innehåll.

För att det ska vara en demokrati värd namnet (folkstyre) krävs något mer än bara allmän rösträtt, d.v.s. vissa grundläggande krav som att det är en rättsstat och att det finns vissa grundläggande fri- och rättigheter. Man kan inte se demokratin som en tom cylinder med två ändar som en korv utan innehåll.

Dessa s.k militära experterna på de transatlantiska tankesmedjorna - är alltsomoftast direkt sponsrade av försvarsjättarna (för att inte tala om svängdörren mellan dessa aktörer). Intressekonflikten är så pervers idag, att det blir svårt att lita på något öht från det hållet.

Militärexperternas jobb är inte att informera, utan att se till att försvarsindustrin får ökade anslag. För att uppnå detta, använder man sig av det äldsta tricket i den militärindustriella spelboken - skrämsel.
Nästan alltid används skrämsel åt bägge håll (ingjuter rädsla hos den egna befolkningen samtidigt som man vill uppnå en avskräckande effekt hos sin motståndare) - något som helt klart kan anses som krigshets.

Georgien, Transnistrien, Krim, Ukraina är ju förstås inte samma sak som "hela Europa", och får man tro Putin och Kreml så handlar det om att återta "historiska områden", t.ex. Krim som "Rysslands vagga".

Sverige har ju aldrig tillhört Ryssland, inte ens Sovjet, så ur den synpunkten kan ju vårt inhopp i NATO te sig onödigt. Knappat Finland heller bör vara hotat om man nu har en sådan Putin-doktrin. Baltikum kan möjligen vara en annan sak, de bör möjligen vara mer ängsliga, kanske.

Fast är det så, historien visar att ryssen ofta är opålitlig. Hitler började ju också ganska blygsamt med "ansluss" av diverse mindre tysktalande populationer. Hur det slutade vet vi ju. Så den springande punkten blir givetvis, vad vill ryssen nu, egentligen? Samla den ryska världen, eller värja sig från vad man uppfattar som ett hotfullt inringande av västlig militärmakt?

Gud vet, men att Västs militärsystem går igång både vad gäller krigsförmåga och propagandamässigt är förstås en oundviklig konsekvens av de ryska krigshandlingarna, de måste de ju ha kalkylerat med. Så frågan är ju också vad de inre kretsarna i hjärtat av väst egentligen önskar sig och vill få ut av en eventuell konflikt, försvara sig eller få till stånd någon slags övergripande omdaning? Osedda händer kan mycket väl agera på skilda håll bakom kulisserna på båda sidor, som brukligt är i historiska skeenden.

Lena Andersson har väl med sin känslighet uppfattat en del av denna tvetydighet.

Du blandar ihop demokrati med liberalism, vilket tyvärr är vanligt numera.

Regimpropagandan gör ofta glidningen demokrati -> liberal demokrati (som ingen klarar av att definiera på ett vettigt sätt) -> krav på att alla måste stödja liberalism av senaste amerikanska snitt, helst också att den ska tvingas fram i hela världen.

Lena Anderssons position är naiv men åskådliggör regimens lögner. När makten säger "demokrati" betyder det egentligen "jag" och "lyd mig". När den säger "hot emot demokratin" betyder det "han där är rättslös" eller "det landet vill jag bomba".

Vad skulle det vara för grundläggade fri- och rättigheter eller för den delen "rättsstat"? Varken yttrande- eller mötesfrihet når de mest rudimentära nivåer, och regimen kastar regelmässigt dissidenter, konstnärer och andra avvikande i sinkaburum. Religionsfrihet existerar inte, man är bunden till den kristna statskyrkan genom proxy och beskattning livet ut.

För häktning finns ingen bortre tidsgräns, för vilket Sverige har stående kritik hos Amnesty och andra människorättsorgan. Domarkåren utses av regeringen, som i Polen och Ungern. Medborgare, så kallade "skattskyldiga", betraktas som skyldiga tills motsatsen har bevisats i tvist med staten. Polisen kan när som helst bryta sig in i bostäder utan domstolsprövning, enbart på vilken misstanke som helst, till exempel att man "känner haschlukt".

Staten bedriver klappjakt på prostituerade genom att hota med vräkning och att omhänderta barn, samtidigt som den asymmetriska sexköpslagen kritiseras hårt av Amnesty för att försvåra för gruppen i fråga. Politiska minoriteter misshandlas ständigt av rättsvårdande instanser, apropos majoritetsförtryck.

Demokrati betyder majoritetsstyre, ingenting annat.

Det är också ett missförstånd, en felöversättning. Demokrati betyder folkstyre och innebär att maktpositioner är begränsade utifrån grupptillhörighet.

Det absolut mest grundläggande för varje demokrat är att definiera det folk/demos han pratar om: vilka människor är det han vill ge monopol på styrandet? Utan klarhet i den frågan blir allt annat intetsägande babbel.

Demokratins kärna är privilegier på gruppnivå. Det gör den närmast till motsatsen till liberalism, som utgår från individers rättigheter och tenderar att förkasta kollektivet som legitim politisk enhet.

inte bara militära experter skrev jag

många varnar för de ökade krigsrisken

Jag tror att många uppfattade Lena Anderssons förra artikel som att man kanske borde vika sig för Putin och stoppa motståndet för att undvika mer lidande.

Det finns vissa grundläggande rättigheter för att det ska vara en demokrati.

Men nu har man gått förbi det och säger att vissa andra rättigheter står över de demokratiska rättigheterna. Även att vissa internationella regelverk står över det, liksom förstås EU:s regelverk.

Så t.ex. står vissa mänskliga rättigheter över yttrandefriheten. Ja, till och med över deklarationen om att inte bli diskriminerad för politisk eller annan åsikt. Alltså står vissa mänskliga rättigheter över andra mänskliga rättigheter. De ses inte som likvärdiga.

Man kan även ta skydd av minoriteter, men inte majoriteter, vilket går mot grundlagen om att alla ska vara lika inför lagen och även mot uttalandet om att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla. Heterosexuella ska förstås ha samma rättigheter som homo. Att bli diskriminerad eller bara kritiserad, utifrån att man tillhör en majoritetsbefolkning måste väga lika tungt som om man var en minoritet. Eller så ska alla få kritisera alla, även minoriteter.

Men demokrati fanns före mänskliga rättigheterna. Då är frågan vad som ska ska ses som viktigare i en demokrati. Demokratin eller mänskliga rättigheter.

Man kan ställa frågan på sin spets, om en majoritet röstar för att förbjuda homosexualitet. Vad ska då gälla och varför.