I Sverige har vi mycket strikta regler kring att köra bil alkoholpåverkad, det är något jag stödjer och
tycker är bra.
Men något som jag tycker är märkligt och som jag tror kanske påvisar att Sverige inte är ett så rationellt vetenskapligt samhälle som många ofta menar på är hur vi har en enorm acceptans för att köra trött.
Alkohol och narkotika tros ligga bakom 23% av dödsolyckorna i trafiken under 2024, hur många dödsolyckor som orsakas av trötthet mäts däremot inte men uppskattningar ligger kring 10 - 40%.
Trötthet i trafiken kan alltså ligga bakom nästan dubbelt så många dödsolyckor som alkohol och narkotika.
Det finns metoder för att mäta en persons trötthet och Polisen skulle precis som man gör med alkoholkontroller kunna stoppa bilister för blodprov där vissa gränsvärden blir lagstagade (ex kortisol, melatonin). Självklart är detta mycket indivduellt och högst osäkert hur det påverkar individens faktiska körförmåga men jämfört med alkohol finns ingen skillnad, det finns människor som kan köra bil med 0,2 promille i blodet betydligt bättre än helt nyktra förare. Och det finns förare som kan framföra en bil på ett säkert sätt även med promillehalt över 0,2 promille.
Så den stora frågan är varför accepterar vi trötthet i trafiken? Och här jag tror att detta hyckleri beror på att vi ser alkoholen som en syndigt, lättjefullt och oansvarigt, medans trötthet som ofta är orsakad
av överarbete, barnpassning eller annat ses som något gott och rättriktigt.
Tänk er följande exempel, er kollega som kör bil till jobbet kommer en morgon in på kontoret:
Scenario 1: "Nu behöver jag verkligen kaffe, sov bara tre timmar i natt då jag var uppe och tog hand om vår nyfödde son" - Förmodligen reagerar ingen, kollegan har kört bil med tre timmars sömn vilket förmodligen motsvarar promillegräns bra över 0,2 (kanske 3 - 4 starköl och sen sätta sig bakom ratten).
Scenario 2: "Nu behöver jag verkligen kaffe, var ute med polarna till kl 10 igår och hällde i mig sprit"
Nu är sannolikheten stor att kollegans bedöms i ett helt annat ljus, men han har sovit 8 timmar och alkoholen har förmodligen förbrännts, han är mao en säkrare förare än kollegan i scenario 1.
Så varför ifrågasätts inte detta enorma hyckleri av fler? Självfallet sätter man sig inte bakom ratten på en bil när man sovit mindre än 8 timmar, då riskerar man andras liv.
tycker är bra.
Men något som jag tycker är märkligt och som jag tror kanske påvisar att Sverige inte är ett så rationellt vetenskapligt samhälle som många ofta menar på är hur vi har en enorm acceptans för att köra trött.
Alkohol och narkotika tros ligga bakom 23% av dödsolyckorna i trafiken under 2024, hur många dödsolyckor som orsakas av trötthet mäts däremot inte men uppskattningar ligger kring 10 - 40%.
Trötthet i trafiken kan alltså ligga bakom nästan dubbelt så många dödsolyckor som alkohol och narkotika.
Det finns metoder för att mäta en persons trötthet och Polisen skulle precis som man gör med alkoholkontroller kunna stoppa bilister för blodprov där vissa gränsvärden blir lagstagade (ex kortisol, melatonin). Självklart är detta mycket indivduellt och högst osäkert hur det påverkar individens faktiska körförmåga men jämfört med alkohol finns ingen skillnad, det finns människor som kan köra bil med 0,2 promille i blodet betydligt bättre än helt nyktra förare. Och det finns förare som kan framföra en bil på ett säkert sätt även med promillehalt över 0,2 promille.
Så den stora frågan är varför accepterar vi trötthet i trafiken? Och här jag tror att detta hyckleri beror på att vi ser alkoholen som en syndigt, lättjefullt och oansvarigt, medans trötthet som ofta är orsakad
av överarbete, barnpassning eller annat ses som något gott och rättriktigt.
Tänk er följande exempel, er kollega som kör bil till jobbet kommer en morgon in på kontoret:
Scenario 1: "Nu behöver jag verkligen kaffe, sov bara tre timmar i natt då jag var uppe och tog hand om vår nyfödde son" - Förmodligen reagerar ingen, kollegan har kört bil med tre timmars sömn vilket förmodligen motsvarar promillegräns bra över 0,2 (kanske 3 - 4 starköl och sen sätta sig bakom ratten).
Scenario 2: "Nu behöver jag verkligen kaffe, var ute med polarna till kl 10 igår och hällde i mig sprit"
Nu är sannolikheten stor att kollegans bedöms i ett helt annat ljus, men han har sovit 8 timmar och alkoholen har förmodligen förbrännts, han är mao en säkrare förare än kollegan i scenario 1.
Så varför ifrågasätts inte detta enorma hyckleri av fler? Självfallet sätter man sig inte bakom ratten på en bil när man sovit mindre än 8 timmar, då riskerar man andras liv.