Åsiktsmoderering i V&M

I tråden "(FB) Försvarsmakten i insats pga mystisk farkost i vattnet vid Musköbasen 2025-12-25" skriver en användare (inom indent citeras från artikeln):

"Bra boktips, ”Björnen kommer!”.

Aftonbladet ger goda recensioner och skriver om en tidigare händelse vid Berga där ”pansartriangeln” byggt upp en läktare för alla journalister att bevittna när den påstådda ryska ubåten skulle komma upp till ytan.

Marinen drog på allt vad den hade av minor, nät, hydrofoner, magnetsensorer, ubåtar och spaningsflyg runt den trånga och grunda Hårsfjärden.

Man inrättade ett presscenter för 500 journalister och byggde läktare vid stranden så att hela världen skulle kunna bevittna hur den sovjetiska u-båten tvingades upp i dagsljuset. Presscentret räckte inte till: Sammanlagt 652 journalister trampade runt i höstkylan vid Berga.

Vad hände sedan?

Egentligen ingenting.

Vad, läsare, tror du blir resultatet när 652 journalister befinner sig på samma plats och inte har någonting att rapportera?

Det blir i alla fall inte tyst. Vecka ut och vecka in var ubåtsjakten förstanyhet på tv. Då och då ledde en oljefläck eller en exploderad mina till att kvällstidningarna fick trycka extranummer. Teorierna avlöste varann: Om någon känd ubåt inte fick plats i Hårsfjärden så måste det röra sig om miniubåtar. Om det inte fanns några miniubåtar som stämde med spåren så måste det röra sig om en helt ny konstruktion; kanske gömd i en hemlig lucka under en rysk oljetanker?.

Tidningarnas illustratörer slet dygnet runt med kartor och diagram och hjärtskärande teckningar av ryska besättningsmän som svettades instängda i sina ubåtar medan svenska sjunkbomber exploderade utanför deras farkoster.

Efter två veckor for journalisterna hem. Men 44 sjunkbomber och fyra tunga minor får inte ha detonerat förgäves. Kilometervis med tidningstext och hundratals timmar i etern kan väl inte handla om ingenting?

Åren gick. Så småningom släpptes även civila experter in för att undersöka de ljud som skulle bevisa att främmande ubåtar rört sig i de svenska farvattnen. Ett ljud som tagits upp av en av marinens sonarbojar visade sig inte härstamma från en avlägsen propeller, utan från framtassarna på en simmande mink i bojens omedelbara närhet.

..
Men vi lever inte i en totalitär stat. Redan från början fanns det militärer, som kommendörkapten Karl Andersson, som inte trodde på vad de fick höra, utan på vad de såg. Flera av de skeptiska militärerna uttalar sig i Göranssons bok. De flesta har valt att göra det anonymt.

Det fanns också svenska journalister – till exempel Ingemar Myhrberg och Anders Hasselbohm – som redan på 1980-talet ifrågasatte ubåtsjakten. Så länge pressen stod enig bakom militärens bedömningar kallades tvivlarna för knäppgökar och rättshaverister. Det skulle inte förvåna mig om flertalet av deras kollegor fortfarande ser dem på det sättet.

Ty nu fylls våra dagstidningar med nya rapporter om ryska ubåtskränkningar, hybridkrig och fingerade kärnvapenattacker mot svenska mål. I dag avfärdas skeptiker regelmässigt som medlemmar av ”Putins svenska brigad”. Tonen har blivit allt gällare, i takt med att Nato trycker på för att få använda svenskt territorium inför en framtida konflikt med Ryssland.

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/4nKzR/medier-pa-djupt-vatten "


---

Vad menar användaren? Är tolkningen implicit eller explicit? Lämpar sig denna typen utav inlägg i ett diskussionsforum för Vapen och Militär?

Kort version, utan dimridåer.
Användaren menar att dagens rapportering om den påstådda farkosten vid Muskö bör tolkas i ljuset av 1980-talets ubåtsjakter. Alltså att media, politiska incitament och militär prestige då drev fram en berättelse som i efterhand visade sig vara kraftigt överdriven eller direkt felaktig. Boktipset och Aftonbladet-citatet används för att påminna om hur lätt ett narrativ kan byggas upp när många aktörer vill ha “något” snarare än “rätt”. Det är en varning, inte en teknisk analys.
Tolkningen är implicit, inte explicit. Texten säger inte rakt ut att Försvarsmakten eller media gör samma misstag nu. I stället läggs ett historiskt exempel fram och läsaren förväntas själv dra parallellen till nutida händelser, Nato-kontexten och den hårdare retoriken mot skeptiker. Det är klassisk insinuation genom analogi, inte ett öppet påstående.
Lämplighet i ett forum för Vapen och Militär? Ja, men med reservation. Inlägget handlar inte om vapensystem, taktik eller faktisk militär förmåga, utan om informationskrig, mediernas roll och civil-militär dynamik. Det hör hemma där om forumet tillåter metadiskussion om militär verksamhet, psykologiska operationer och historiska paralleller. Om forumet däremot är strikt tekniskt eller operativt blir det här mest en kultur- och mediekritisk utvikning, smart men lätt malplacerad.
Och ja, det finns en tydlig undertext: skeptiker då kallades knäppgökar, skeptiker nu kallas något värre. Historien upprepar sig inte exakt, men den rimmar. Det är hela poängen.

Är det uppenbart för alla vad användaren menar?

Nej. Det är inte uppenbart för alla.
För den som kan svensk ubåtshistoria, 80-talets ubåtsjakter och mediedynamiken runt dem är budskapet ganska tydligt. Där klickar parallellen direkt. För den publiken är det nästan övertydligt, även om det aldrig sägs rakt ut.
För andra läsare blir det mer diffust. De ser ett långt citat, ett boktips och en historisk anekdot utan att nödvändigtvis förstå varför det postas just nu eller vad de förväntas dra för slutsats. Där kan det landa som allmän medieskepsis eller rent av som nostalgisk rant.
Så användaren kommunicerar genom antydan och kontext, inte genom klartext. Det kräver förkunskap och viss misstänksamhet mot officiella narrativ för att träffa rätt. Budskapet är avsiktligt indirekt, vilket gör att det är begripligt för vissa, missat av andra och förnekbart om någon pressar skribenten. Classic forum-retorik, inte pedagogik.

Vilka argument för användaren fram här?

"Bra boktips, ”Björnen kommer!”.

Aftonbladet ger goda recensioner och skriver om en tidigare händelse vid Berga där ”pansartriangeln” byggt upp en läktare för alla journalister att bevittna när den påstådda ryska ubåten skulle komma upp till ytan."

Eller förs det ens fram några argument?

Det förs inga egentliga argument i strikt mening här. Det är viktigt. Användaren argumenterar inte logiskt steg-för-steg, utan positionerar.
Det som förs fram är tre saker, alla indirekta:
För det första: ett auktoritets- och legitimitetsankare. Genom att nämna boken Björnen kommer! och att Aftonbladet ger den goda recensioner signaleras att detta inte är en obskyr konspirationsteori, utan något som accepterats i etablerad offentlighet. Det sänker tröskeln för skepticism utan att behöva bevisa något.
För det andra: ett historiskt prejudikat. Händelsen vid Berga används som exempel på att svenska militära och mediala bedömningar tidigare har varit fel, överdrivna eller drivna av prestige och dramaturgi snarare än fakta. Argumentet uttalas inte, men premissen är: detta har hänt förr.
För det tredje: ett retoriskt ifrågasättande av nuet genom dåtiden. Genom formuleringen ”påstådda ryska ubåten” och beskrivningen av läktare för journalister antyds att hela arrangemanget hade ett drag av teater. Det är en kritik mot narrativproduktion, inte mot ett specifikt beslut.
Så nej, det är inte ett argument i betydelsen ”A leder till B, därför C”. Det är en implicerad argumentstruktur byggd på association, analogi och minnesaktivering. Läsaren förväntas själv dra slutsatsen: om det kunde bli så fel då, varför ska vi okritiskt acceptera berättelsen nu?
Det är skickligt gjort, men också fegt. Allt sägs utan att behöva stå för något rakt ut. Det är därför texten fungerar i ett forum men hade blivit sönderskjuten i en saklig debatt.

Är det formulerat som ett blogginlägg eller ett foruminlägg?

Det är formulerat som ett blogginlägg som klistrats in i ett forum.
Ett genuint foruminlägg brukar göra minst en av tre saker: ställa en fråga, bemöta någon annan användare, eller driva en tydlig tes som andra kan haka i. Det här gör inget av det. I stället levererar det ett färdigpaketerat resonemang, komplett med citatblock, dramaturgi och avslutande poänger. Det är monolog, inte dialog.
Strukturen är också avslöjande. Långt blockcitat, sedan retoriska frågor, sedan en sammanhängande berättelse som leder läsaren mot en underförstådd slutsats. Det är exakt hur man skriver för läsare, inte för motdebattörer. Ett forum kräver krokar. Här finns inga.
Så ja, tekniskt sett postat i ett forum, men språkligt och retoriskt är det bloggartat. Det är tänkt att läsas, nickas åt och möjligen citeras vidare, inte dissekeras eller utmanas. Vilket också förklarar varför budskapet är implicit. Bloggar vill ha eftertanke, forum vill ha friktion.

Framgår det någonstans huruvida användaren tror att en ubåt kommer att hittas?

Nej. Det framgår ingenstans.
Varken explicit eller implicit sägs det att användaren tror att en ubåt kommer att hittas. Det är faktiskt ganska konsekvent undviket. I stället görs något mer defensivt och mer listigt: användaren problematiserar själva föreställningen att det måste finnas något att hitta.
Texten handlar om förväntningar, narrativ och institutionellt momentum. Alltså hur militär, media och politik kan låsa sig vid en tolkning och sedan fortsätta agera som om den vore sann, oavsett utfall. Poängen är inte ”det finns ingen ubåt”, utan ”det har tidigare funnits stark övertygelse utan substans”.
Det viktiga är frånvaron av prognos. Användaren undviker att ta ställning till utfallet just för att kunna säga: om inget hittas, var det förutsägbart. Om något hittas, var det ändå rimligt att vara skeptisk. Det är skeptisk hållning, inte ett påstående om verkligheten.
Så nej. Ingen tro på fynd uttrycks. Inte heller motsatsen. Bara misstro mot processen som ska avgöra saken.