WW2-brittiska hangarfartyg.

Britternas hangarfartyg var ganska försvarslösa under WW2 vilket man kunde se när tyska fartyg sänkte HMS Glorious nära norge.
Det enda försvaret var två brittiska jagare som endast bjöd ett symboliskt motstånd innan dom hamnade på botten av nordsjön.

HMS Glorious försvar mot tyskt flyg var inte mycket bättre det då det bestod av AA-kanoner och några Swordfishplan som inte befann sig i närheten och även om dom bevakat hangarfartyget hade dom inte kunnat göra mycket.
Eventuellt hade dom kunnat sänka ett tyskt slagskepp med torpeder men om tyskarna anfallit med flyg skulle britternas swordfish varit snabbt nedskjutna av tyskarnas toppmoderna BF 109.

Men både japanska och amerikanska hangarfartyg hade flera olika flygplanstyper ombord, torpedplan, störtbombare och jaktplan till närskydd vilket jag aldrig sett britterna ha.

Har jag missat något och britterna hade jaktplan avsedda för hangarfartyg eller var alla brittiska hangarfartyg enbart utrustade med omoderna långsamma swordfish?
Swordfish var förstås bra när dom förstörde rodret på Bismarck och vid attacken mot italiens flottbas Taranto men finns det fler exempel på att brittiska hangarfatygs plan gjorde bra ifrån sig under WW2 eller var detta dom två enda gångerna under kriget?

På det hela taget hade britterna inte flygplan som täckte behovet för hangarfartyg. Delvis på grund av föråldrad doktrin, dels på grund av otillräcklig teknik.

Projekt Habakkuk var ett ganska fascinerande brittiskt projekt att bygga ett hangarfartyg av is.

Skulle blivit nästan dubbelt så stor som tidernas största örlogsfartyg/hangarfartyg, USS Gerald R Ford.

En av ritningarna visar att skrovets väggar skulle varit 12 meter tjock is.

The problem was that steel and aluminium were in short supply, and were required for other purposes.
Pyke decided that the answer was ice, which could be manufactured for just 1% of the energy needed to make an equivalent mass of steel.
He proposed that an iceberg, natural or artificial, be levelled to provide a runway and hollowed out to shelter aircraft.

https://en.wikipedia.org/wiki/Project_Habakkuk

I början på kriget hade britterna katastrofal brist på flygplan men visst hade dom andra plan än Swordfish på sina hangarfartyg.
Exempel på andra plan:
Fairey Fulmar
Supermarine Seafire, en variant på Spitfire
Vought F4U Corsair som USA tog fram för att användas på hangarfartyg. Amrisarna hade väldiga problem med sikten när man skulle landa på hangarfartyg så dom lend-leasade glatt ett antal till britterna som kom på hur man skulle göra inflygningen vid hangarfartygslandning och därefter blev planen vanliga på amerikanska hangarfartyg.

Finns många fler.

Nej, du har inte missat så mycket, men britterna hade faktiskt jaktplan på hangarfartygen redan tidigt i kriget – inte bara Swordfish. Från 1940 kom Fairey Fulmar, en tvåsitsig fighter som var hyfsligt robust och bra på långa patruller, och sen Sea Hurricane (navaliserad Hurricane) från 1941, plus amerikanska Martlet (Wildcat). Mot krigets slut hade dom Seafire (Spitfire-variant), Hellcat och Corsair.

Glorious var ett undantag 1940, hon hade mest Swordfish och Gladiators ombord, ingen riktig CAP uppe, och det var därför hon var så sårbar mot Scharnhorst och Gneisenau – plus att dom inte scoutade ordentligt.

Swordfish var ju gamla biplan men sjukt effektiva trots det, förutom Taranto och Bismarck så sänkte dom massor av ubåtar i Atlanten, var med vid Matapan mot italienarna och stötta konvojer mot japparna i Indiska oceanen. Det var fler än två stora succéer, dom var ryggraden i Fleet Air Arm länge. Britterna var lite efter med moderna mixade air groups jämfört med USA/Japan, men dom kom ikapp så småningom.

Sänkningen av HMS Glorious var omgiven av mycke otursamma omständigheter.
Befälhavaren på Glorious, kapten Guy D'Oyly-Hughes, var en före detta ubåtsman som varit ställföreträdande officer på Courageous i tio månader.
Hon hade i samband med att hon lämnade Norge tagit ombord landbaserade flygplan som belamrade flygdäck, så ingen flygpatrull kunde skickas upp, dessutom hade hon ingen bemanning i kråknästet (utsiktsplats). Hon var låg på bränsle, så en tredjedel av pannorna var ej påeldade, så hon kunde inte spurta undan. Dessutom var de tyska slagkryssarna träffsäkra, Scharnhorst gav eld mot Glorious klockan 16:32 och träffade första skottet sex minuter senare på sin tredje salva, på ett avstånd av 24 000 m, när en 28,3 centimeter träffade främre flygdäcket och exploderade i övre hangaren, vilket startade en stor brand.

Jag är ganska säger på att du har fel, ett hangarfartyg av enbart is kan spricka.
Däremot fanns det planer på att bygga ett hangarfartyg av pykrete (14% spån, 86% vatten), sågspån blandat med vatten blir rejält stryktåligt jämfört med vara is.

Men när användes dom, vilket slag deltog dom?

Jag vet att några av dom användes som katapultplan på örlogsfartyg för att skydda mot tyskt flyg men dom kunde inte landa utan gick ner i vattnet där piloten förhoppningsvis blev räddad av fartyget som skickat dom.

Dom borde ju satsat på en STOL konstruktion - short take off and landing. Men såna plan kanske inte var starka nog i luftstrider. Exempelvis Lysander kunde ju starta och landa på korta ängar när dom landsatte SOE agenter i Frankrike.

Fairey Fulmar användes bl.a. i jakten efter Bismarck (för spaningsuppdrag), de skyddade Maltakonvojer, de deltog vid Kap Matapan, de skyddade ishavskonvojerna, för räden mot Kirkenäs och Petsamo, samt till slut mot Japan i Indiska Oceanen.

Fairey Barracuda användes bl.a. i Atlanten för ubåtsjakt, de understödde landstigningarna i Salerno, de deltog i tre av anfallen på Tirpitz och träffade Tirpitz totalt 14 gånger vid det första uppdraget. Därefter så användes de i Indiska Oceanen för bl.a. räder mot mål på Sumatra och Java.

Sea Hurricanes användes bl.a. för att skydda konvoyer i Atlanten och Maltakonvojer, medan Seafire användes vid landstigningarna i Nordafrika, Sicilien och det italienska fastlandet, samt som jakteskort vid olika räder mot Tirpitz. Senare användes de också mot Japan, inklusive vid landstigningar i Burma och för att jaga kamikazeflygplan vid Okinawa.

Vill du utveckla ditt resonemang här?

Nu kan jag ingenting om aerodynamik - men ett plan med stora vingar och lätt vikt borde klara en kortare start-stop-sträcka enklare.