Inom kriminalvården: Amanda, 25, fick hålla sonen fem gånger innan han omhändertogs

Polisen och åklagare gjorde ju allt för att vinkla det som att de skulle vara skyldiga också. Således menar jag att de hade varit i fängelse idag om polisen fått bestämma.

Gällande Quick ville polis och åklagare ha en seriemördare, skitsamma om han var oskyldig, så då jobbade dom för det, de jobbade inte neutralt och opartiskt som de ska göra, genom att även undersöka sådant som talade för att han var oskyldig, utan de var så sugna på att sätta dit en "seriemördare".

Allmänläkare och obducenten blev väl aldrig ens dömda fast polis och åklagare anhöll och häktade dom under mycket lång tid på inga grunder alls.

Det var givetvis efterblivet att döma Quick men polisens och åklagarens arbete var väl knappast klockrent heller som sagt.

Polis och åklagare hade väl hållt honom kvar än idag om det hade varit enbart upp till dom att döma honom. Rätten gjorde väl om och gjorde rätt sen i alla fall vilket polis och åklagare ju aldrig hade lyckats med.

Deras heder är tydligen för stor för att backa och säga "sorry, vi gjorde fel" om de är totalt isnöade på något med skygglappar.

Om de bestämt sig för att någon är mördare men det börjar gå emot för att bevisningen inte verkar gå deras väg, istället för att då kolla på om han faktiskt kan vara oskyldig så jobbar man istället för att göra honom skyldig, och till slut har dom pressat in en fyrkantig kub i ett cirkulärt hål och känner sig nöjda med sig själva och deras arbete.

Problemet med det är att socialen även gör en hel del fel. Det finns såklart uppenbara fall där man kan se att adoption skulle vara den bästa lösningen, och i "Amandas" fall är det troligen så, ja. Men socialen börjar ibland även att utreda helt normala föräldrar - någon anmäler bara för att jävlas - och ibland går det troll i sådana ärenden. Det handlar inte längre om barnen, socialen ska bara vinna över föräldrarna.

Psykologer och psykiatriker som är köpta (de vet i förväg vilket resultat de bör komma fram till, för att få fler uppdrag) kopplas in för att utreda föräldrarna, och hittar på eller "vränger till" fakta för att kunna ställa otäcka diagnoser. Allt föräldrarna säger och gör tas ur sitt sammanhang och vänds på, så att det ska bli till deras nackdel... Eller så sätter man föräldrarna på ett privat HVB-hem med utredningsplatser, som har som ambition att hitta fel på föräldrarna för att kunna rekommendera att familjen ska vara kvar "i behandling" ett år eller två, till en kostnad av flera tusen kronor per person och dygn. Jag har sett sådana fall i min närhet. Något som socialen antingen tillstyrker... eller omhändertar barnen i stället, nu när de har papper på föräldrarnas brister.

Det är illa nog som det är idag, när föräldrarna i alla fall officiellt kan överklaga ett omhändertagande var sjätte månad (om inte tidsspannet är ändrat). Men om vi hade ett adoptionssystem, skulle föräldrarna inte ens ha någon umgängesrätt och kunna larma om barnen ser ut att må dåligt i den andra familjen, deras möjligheter att göra något skulle vara slut, de skulle inte ens veta var barnen är någonstans, hela släktgrejen med efternamn, arv o.s.v. skulle också vara bruten. Detta är MYCKET grovt, en tragedi!

Dessutom finns det en övertro på att adoptivföräldrar alltid är mycket bättre än bioföräldrar, för att de förstnämnda "är så noggrant utredda". Detta stämmer nämligen inte heller. Socialsekreterarna som utreder för adoptionsmedgivande, låter sig ofta bländas av fina titlar, kändisskap och stora villor med rymliga, luftiga rum och påkostad inredning... Jag har sett mycket konstigt i den vägen också.

Men om man tänker på pojken. Han är nu 6 år, och kallar nog sina fosterföräldrar för mamma och pappa, och han har lekkamrater. Nu ska han få flytta därifrån till någon som han inte känner så väl. Börja ett helt nytt liv. Det blir nog väldigt svårt för honom.

Vart och när skrev jag det? Varför slänger du på mig åsikter jag inte har? Idiot! Lär dig förstå det du läser den efterblivna jävla Asbergerhorunge.