Inom kriminalvården: Amanda, 25, fick hålla sonen fem gånger innan han omhändertogs

Jaså, jag kände en som bodde hos båda. Inget gick bra in något av fallen. Hon och hennes lillebror skulle ha kommit till en fosterfamilj redan från början. Hon var så avundsjuk på sin sambo som hade en mamma som lagade mat och grejer. Hennes egna hade redan dött av en överdos.

Varför skaffar man ens ungar om man ska knarka för? Det blir bara skit verkligen. Det slutar i många olika fosterhem när mamman/pappan åker in och ut ur finkan. Det är väl bättre att frivilligt placera dem permanent hos någon annan? Hur tänker folk.

Att vattnet går gör knappast förlossningen till akut.
Men att vänta 8 tmmar låter lite väl länge.

Att kriminalvården inte har rutiner för gravida och att dem inte väljer att tro på en kriminell knarkare är jue dock knappast förvånande. Med all rätt.

Ja om flickan i Norrköping kunde ha fått stanna kvar hos sin fostermamma hade ju pundarparet sluppit ha ”Das Mongo” hemma. Om hon nu var så besvärlig för dem som de ändå tyckte. Jag förstår inte detta med att kämpa för att få tillbaka ett barn som man ändå inte mäktar med. Att pappan var farlig för henne stämde ju helt uppenbart…

Nej men de skaffade ju ett till. Vill folk gå på Subutex kan de väl göra det, men det passar inre att skaffa barn då.

Nej för gravida kvinnor inte hör hemma i häkten och i fängelser. Skaffar de en unge för att se tror att det skulle underlätta och fria dem oftare?

Varför skaffar man en till? Misslyckades med första men ska ändå få behålla den andra?

Om jag var barn till Amanda skulle jag vara tacksam för att slippa Amanda. Barnets bästa kommer i första, andra och tredje hand.

Amandas behov kommer inte före barnets.

Kvinnor ska alltid ursäktas och särbehandlas oavsett vad de gjort. Hon valde själv sitt kriminella liv och får stå för sina brott. Ingen bra förebild för barn varken idag eller senare.

Man kan ju alltid hoppas att hon får det, men jag tvivlar. Det är nog ganska svårt att vända tillbaka ett liv som innehåller två omhändertagna barn och en fängelsedom.
Det finns ju en grundanledning någonstans till varför det gått så här snett.
Glädjande i allt är väl att hon säger att hennes barn har det bra i sina familjehem, hur hon nu kan veta det så säkert?
Osmakligt också hur personalen medvetet verkar ha velat straffa både henne och det ofödda barnet lite extra.

Hemskt för barnen(ja, för Amanda med, men hon kommer i andra hand som vuxen och i åttiosjunde hand som kriminell). Barnen borde få bli adopterade av sina fosterfamiljer och få en riktig familj. Det är helt sjukt att Sverige är ett av få länder i världen utan ett fungerande inhemskt adoptionssystem. Andra barnet borde blivit adopterd redan vid födseln, Amanda har ju visat vad hon är för en typ. Dock skulle Amanda självklart fått vård i tid.

Vart och när skrev jag det? Varför slänger du på mig åsikter jag inte har? Idiot! Lär dig förstå det du läser den efterblivna jävla Asbergerhorunge.

Hur det än är med allt annat, så har kriminalvården gjort ett fruktansvärt misstag. När vattnet har gått så ska kvinnan in till Förlossningen, det finns inget att vänta på. Förlossningen kan också gå fort när vattnet väl har gått, och då hade hon föda ensam i cellen, eller..?

I övrigt då så känner jag såklart inte Amanda, men i min erfarenhet så är prognosen dålig i sådana här fall. Det brukar liksom inte vara som i filmerna: den fina, begåvade, ordentliga familjeflickan som bara RÅKAR träffa fel kille och hamna på glid. Utan det brukar alltid vara hela mönstret, och man ser det tidigt. Skulle t.ex. inte alls förvåna mig om hon har haft dåliga skolresultat ifrån årskurs 1, skolkat, snattat, rökt (under graviditeten också mycket troligt), har gjort alla debuter mycket tidigt (alkohol, sex o.s.v.). Har barnen olika pappor? DET hör också till det mönstret, nämligen.

Det vill säga personen är som den är, och då hjälper det inte om den blir drogfri heller, för bara det faktum att personen BÖRJAT droga har sin orsak i en massa andra svårigheter, diagnoser och beteendemönster, som inte kommer att ändras. Och då är personen inte lämplig att uppfostra barn - det gör bara att barnen blir likadana.

Men vad vet jag. Hon kanske är undantaget som bekräftar regeln?

Du har en poäng. Sedan kan sådant vara omedvetet ibland, som att det byggts upp. Sanslöst självupptagen är min uppfattning i alla fall men då känner jag inte människan så jag kan såklart ha fel. Faktumet att man går ut i snyftartikel och gör anmälningar i den situationen talar dock för min sak. Klassiker att allt, alltid, är alla andras fel.

Problemet med det är att socialen även gör en hel del fel. Det finns såklart uppenbara fall där man kan se att adoption skulle vara den bästa lösningen, och i "Amandas" fall är det troligen så, ja. Men socialen börjar ibland även att utreda helt normala föräldrar - någon anmäler bara för att jävlas - och ibland går det troll i sådana ärenden. Det handlar inte längre om barnen, socialen ska bara vinna över föräldrarna.

Psykologer och psykiatriker som är köpta (de vet i förväg vilket resultat de bör komma fram till, för att få fler uppdrag) kopplas in för att utreda föräldrarna, och hittar på eller "vränger till" fakta för att kunna ställa otäcka diagnoser. Allt föräldrarna säger och gör tas ur sitt sammanhang och vänds på, så att det ska bli till deras nackdel... Eller så sätter man föräldrarna på ett privat HVB-hem med utredningsplatser, som har som ambition att hitta fel på föräldrarna för att kunna rekommendera att familjen ska vara kvar "i behandling" ett år eller två, till en kostnad av flera tusen kronor per person och dygn. Jag har sett sådana fall i min närhet. Något som socialen antingen tillstyrker... eller omhändertar barnen i stället, nu när de har papper på föräldrarnas brister.

Det är illa nog som det är idag, när föräldrarna i alla fall officiellt kan överklaga ett omhändertagande var sjätte månad (om inte tidsspannet är ändrat). Men om vi hade ett adoptionssystem, skulle föräldrarna inte ens ha någon umgängesrätt och kunna larma om barnen ser ut att må dåligt i den andra familjen, deras möjligheter att göra något skulle vara slut, de skulle inte ens veta var barnen är någonstans, hela släktgrejen med efternamn, arv o.s.v. skulle också vara bruten. Detta är MYCKET grovt, en tragedi!

Dessutom finns det en övertro på att adoptivföräldrar alltid är mycket bättre än bioföräldrar, för att de förstnämnda "är så noggrant utredda". Detta stämmer nämligen inte heller. Socialsekreterarna som utreder för adoptionsmedgivande, låter sig ofta bländas av fina titlar, kändisskap och stora villor med rymliga, luftiga rum och påkostad inredning... Jag har sett mycket konstigt i den vägen också.